Vilka Oscarsnomineringar har vi att vänta oss?

I fredags var det sista dagen för Oscarsakademin att lägga sina röster på vilka de anser borde nomineras. Nu finns ingenting kvar att göra, mer än att vänta till den 23e januari då nomineringarna avslöjas. Vad kan vi förvänta oss då? Många nomineringar är rätt givna och kan lätt förutses, men jag har några funderingar kring vilka som kniper de sista platserna i…

The Shape of Water - Sally Hawkins & Octavia Spencer 

…bästa film?

Fem filmer kan vi säga är helt självklara för nominering här: The Shape of Water, Three Billboards outside Ebbing, Missouri, Dunkirk, Get Out och Lady Bird. De två förstnämnda är helt klart favorit till vinsten i nuläget, och Shape of Water kommer med största sannolikhet att ro hem flest antal nomineringar. Akademin kan nominera mellan 5-10 filmer sedan åtta år tillbaka, vilket har resulterat i 8-9 nominerade filmer varje år. De filmer som tampas om de sista platserna är Call Me By Your Name, The Post, The Big Sick, The Florida Project, Darkest Hour, I, Tonya, Phantom Thread, Mudbound och Wonder Woman. CMBYN bör vara säker, The Post har vacklat på sistone men är trots allt ett samarbete mellan Spielberg, Streep och Hanks, som borde räcka. The Big Sick har kommit starkt på slutet och är en vida populär och älskvärd film med stöd av skådespelardelen av akademin (den största). The Florida Project är en kritikerfavorit som älskas starkt av många (mig inkluderad), men som kan vara för ”liten” för att få brett stöd.

Darkest Hour har även den vacklat på sistone men är utöver The Post den mest typiska ”Oscarsfilmen” i fältet, en biopic med och av respekterade filmskapare. I, Tonya har kommit urstarkt nu mot slutet och det skulle inte förvåna om den kniper en plats, inte minst är den uppskattad av skådespelare (kan ses som årets Dallas Buyers Club). Phantom Thread får nog svårt att få brett stöd, och kom dessutom sent på året. Mudbound hade varit en stark kandidat om det inte vore för det faktum att Netflix är dess distributör, och ännu tror jag inte akademin är redo att acceptera dem. Wonder Woman är vida älskad och respekterad inom branschen, men i längden tror jag inte att det räcker till (eller..?).

Greta Gerwig (Lady Bird) & Jordan Peele (Get Out)  

…bästa regi?

De två givna är Guillermo del Toro (The Shape of Water) och Christopher Nolan (hoppas jag verkligen, Dunkirk), där den förra är favorit och den senare den värdiga vinnaren. De troliga tre som följer är Martin McDonagh (Three Billboards), Jordan Peele (Get Out) och Greta Gerwig (Lady Bird). McDonagh tjänar på en vida uppskattad film, men kan skadas av ett - smått överdrivet - backlash som filmen fått utstå på sistone. Jordan Peele och Greta Gerwig är de progressiva och kritikerälskade valen vars enda motstånd är det faktum att icke-vita män traditionellt dominerat kategorin, men förändringens vindar kan mycket väl påverka, och akademin vill inte ta emot det massiva hat som skulle uppstå om båda missar. Den jag främst hoppas kan utmana är Sean Baker (The Florida Project), som passar in i profilen ”mindre känd regissör från en indie-film där barn är med i huvudrollen, som överraskande tar den sista regi-platsen”, efter bl.a. Lenny Abrahamson (Room) och Benh Zeitlin (Beasts of the Southern Wild). Och så älskar jag filmen och anser att regin är i klass med årets främsta. Luca Guadagnino (Call Me By Your Name) skulle även han passa in hos den internationella och snobbigare regi-delen av akademin. Men se upp för Steven Spielberg, även om The Post inte känns så het just nu. Ryktet går att de verkligen gillar Wonder Woman som sagt, och en nominering och Patty Jenkins vore symboliskt betydelsefull, hon är en joker. Tre svaga möjligheter är Joe Wright (Darkest Hour), Denis Villeneuve (nominerades av Bafta för Blade Runner 2049), Craig Gillespie (I, Tonya) och Paul Thomas Anderson (Phantom Thread).  

Margot Robbie i I, Tonya 

…bästa huvudroller?

Kvinnliga huvudrollerna känns ganska säkra, åtminstone kan vi räkna med Frances McDormand (Three Billboards), Saoirse Ronan (Lady Bird), Margot Robbie (I, Tonya) och Sally Hawkins (The Shape of Water). Alla hyllade i starka filmer som kommer få många nomineringar. Egentligen borde Meryl Streep (The Post) vara rätt säker, pga Meryl Streep, men filmen vacklar som sagt och en överraskning kan komma, Amy Adams (Arrival) missade trots allt förra året. Jessica Chastain (Molly’s Game) är redo att knipa platsen om den öppnar sig, men om det ändå blir en överraskning kan också Emma Stone (Battle of the Sexes), Judi Dench (Victoria & Abdul), Michelle Williams (All the Money in the World) eller varför inte Gal Gadot (Wonder Woman) chocka! Många vill se Daniela Vega (A Fantastic Woman) bli första transkvinna att nomineras, men riktigt där är vi inte än...om tyska In the Fade är vida omtyckt kanske dess Hollywood-stjärna Diane Kruger överraska.

Manliga huvudroll kommer att vinnas av Gary Oldman (Darkest Hour), men fler måste ju nomineras. Timothée Chalamet (Call Me By Your Name) och Daniel Day-Lewis (den trefaldiga vinnaren gör sin sista film innan pension med Phantom Thread) är nog givna, och jag skulle tro att Daniel Kaluuya (Get Out) och James Franco (The Disaster Artist) följer med. Den sistnämnda har i dagarna anklagats för sexuella trakasserier, så det kan ju bli lite stelt om han nomineras, men troligtvis hann det inte påverka hans chanser. Tom Hanks (The Post) är en stark kandidat, men som ni vet är ju filmen svag i nuläget, och han har haft en förmåga att missa på senare år. Jake Gyllenhaal (Stronger) eller Denzel Washington (Roman Israel Esq.) vore minst sagt förvånande att se, men…

Willem Dafoe i The Florida Project 

…bästa biroller? 

Vem blir årets Michael Shannon (Nocturnal Animals), Rachel McAdams (Spotlight) eller Tom Hardy (The Revenant), en biroll som förvisso fått goda omdömen men som verkat föga troliga att nomineras? Kvinnliga biroll står mellan Allison Janney (I, Tonya) och Laurie Metcalf (Lady Bird), sedan tror de flesta på någon av följande fyra: Holly Hunter (The Big Sick), Octavia Spencer (The Shape of Water), Mary J. Blige (Mudbound) och Hong Chau (Downsizing). De två första är troliga, det enda som talar emot Blige är att hennes film är en Netflix-film, men hon kan bli den första. Chau har fått viktiga nomineringar inför, men hennes film är inte särskilt omtyckt. Det finns alltså rum för en oväntad nominering, se upp för Lesley Manville (Phantom Thread), Tiffany Haddish (mångas våta dröm, Girls Trip), Melissa Leo (Novitiate) eller Kristin Scott Thomas (Darkest Hour). Om Get Out visar styrka kanske Catherine Keener eller Allison Williams kan överraska, även om jag skulle älska Tilda Swinton i Okja mest av allt. 

Manliga biroll kan även den bjuda på lite olika konstellationer. Sam Rockwell (Three Billboards) är knapp favorit framför Willem Dafoe (The Florida Project), och kan mycket väl få sällskap av Woody Harrelson (Three Billboards), som visat styrka på sistone. Armie Hammer och Michael Stuhlbarg (Call Me By Your Name) såg tidigare ut att vara de som kunde få till en dubbel, men nu ska vi mest vara glada om någon kommer med. Annars har Christopher Plummer (All the Money in the World) kommit starkt på slutet, sedan han ersatte och spelade in Kevin Spacey scener i samma film så sent som i november. Richard Jenkins (The Shape of Water) är även han en trolig kandidat. Men vilka två petas...och vilka kan chocka? Ray Romano (The Big Sick) och Patrick Stewart (Logan) är tänkbara, såväl som Steve Carell (Battle of the Sexes) och om Dunkirk visar oanad styrka, Mark Rylance. Men av någon anledning får jag en känsla av att Sebastian Stan (I, Tonya) skulle kunna tjäna på sin films medvind just nu! 

The Big Sick med Kumail Nanjiani och Zoe Kazan 

…bästa manus?

Originalmanus är som vanligt ett getingbo i år, och frågan är vilka två som följer Get Out, Lady Bird och Three Billboards till galan. Tha Shape of Water, The Big Sick och I, Tonya är de troligaste utmanarna, med Phantom Thread och The Post som uppstickare. Även här hoppas jag att The Florida Project kan överraska! 

Manus efter förlaga är å sin sida en väldigt svag kategori i år. Call Me By Your Name lär vinna,och The Disaster Artist och Molly’s Game lär nomineras, men sen då? Mudbound borde vara inne, men då har vi Netflix-frågan igen. Wonder verkar gå mot femte-platsen, men Logan, The Beguiled, All the Money in the World, Last Flag Flying, Victoria & Abdul, Wonder Woman och Wonderstruck är alla tänkbara.

Blade Runner 2049 

…bästa foto?

Blade Runner 2049, Dunkirk och The Shape of Water är klara, sedan skulle jag tro att Darkest Hour är med också. Den femte platsen står främst mellan Call Me By Your Name och Mudbound. Den senare skulle innebära den första kvinna att nomineras för foto någonsin, en milstolpe minst sagt, men Netflix-dilemmat talar emot. Det som talar för CMBYN är dess mer internationella stämpel, något som har gett oväntade nomineringar tidigare år (Ida, The Grandmaster). Om någon ska överraska hoppas jag min vana trogen på The Florida Project, men troligare vore kanske Wonderstruck, Wonder Wheel eller The Beguiled, som alla är fotade av stora namn. Three Billboards eller Get Out skulle kunna tjäna på dess filmers styrka. 

 …bästa klippning?

Den här borde tillhöra Dunkirk. The Shape of Water bör följa med, men sedan kan det bli lite olika filmer. Baby Driver känns stark och lär klämma sig in och utmana Dunkirk om vinsten. Därefter är frågan om bästa film-kandidater eller storfilmer tar sig in, Three Billboards/Get Out/I, Tonya vs. Blade Runner 2049/The Last Jedi/Wonder Woman…svårt att säga i nuläget, I, Tonya har många klipp, vilket brukar hjälpa, men Three Billboards är en vinnarfavorit, Star Wars har fått många nomineringar tidigare men är inte given, och Blade Runners status är något oklar.

Dunkirk 

…bästa originalmusik/låt?

Återigen, vilka tar sista två platserna efter The Shape of Water, Dunkirk och Phantom Thread. Gissningsvis är Darkest Hour med också, sedan får vi se om John Williams får in en av sina två utmanare (The Post/The Last Jedi), eller om Pixar’s Coco kan peta favoriten Three Billboards. Kan någon chocka á Passengers förra året?

Det enda jag bryr mig om när det kommer till bästa låt är att förra årets BÄSTA LÅT Mystery of Love från Call Me By Your Name, även om Remember me från Coco lär vinna. The Greatest Showman lär få in This Is Me, och kanske får Beauty and the Beast med Evermore. Kan Mary J. Blige bli dubbelt nominerad för Mighty River från Mudbound? Det här är en kategori som kan bjuda på konstiga nomineringar. 

…bästa visuella effekter?

Varje år väljs tio filmer ut på förhand som sedan får hålla en presentation framför den här delen av akademin, och hur den presentationen går kan avgöra mycket. Snacket är att War for the Planet of the Apes lämnade starkast intryck, och den bara måste vinna. Blade Runner 2049 kan nog vara lugn, och Dunkirks många praktiska effekter sägs ha imponerat på många av de som föredrar äkta vara. The Last Jedi är trots allt Star Wars och nomineras alltid, även om det fanns en känsla av att ”de sett det förut” under presentationen. The Shape of Water har en bra chans då någon prestigefilm ofta kommer med, även om Dunkirk redan är trolig. Den film som kan överraska och som gick hem på presentationen är Okja, men återigen dyker frågan kring Netflix upp. Guardians of the Galaxy 2 har mycket CGI och sägs ha imponerat, så det är inte omöjligt. Förhoppningsvis kommer vi inte kunna kalla Valerian för en Oscarsnominerad film när nomineringarna kommer…

In the Fade med Diane Kruger 

…bästa utländska film?

Likt bästa effekter finns här 9 filmer att välja på för de som röstar (vars process är kanske den dummaste inom hela akademin, men det ska jag inte krångla mig in på). The Square är en av de 9 och en trolig kandidat. Så även A Fantastic Woman (Chile), In the Fade (Tyskland), Loveless (Ryssland) och Foxtrot (Israel) som får stå som förhandsfavoriter. Men! Den här kategorin brukar nästan alltid bjuda på en favorit som försvinner och en närmast okänd film som följer med. Så ingen går säker och alla kan nomineras, förhandssnacket verkar tro på The Insult (Libanon) om en skräll sker. 

…bästa dokumentär?

Samma här, fast 15 dokumentärer att välja mellan. Förhandsfavoriten är Jane (om Jane Goddall), följt av Agnes Vardas (och JRs) Faces Places, Netflix dopingsdoku Icarus, samt Syriendokumentären City of Ghosts, med Last Men in Aleppo på samma tema som utmanare. Alltid klurigt att försöka förstå hur de tänker här och vilka som väljs, kan Al Gore göra det igen med En obekväm uppföljare? Får Netflix med ytterligare en film med Chasing Coral? LA 92 om Rodney King-upproren eller Ai Weiweis flyktingdokumentär Human Flow finns med i mixen de med.  

…bästa animerade film?

Allt jag kräver är att The LEGO Batman Movie nomineras, nästan enbart som plåster på såren för att The LEGO Movie inte nominerades, och för att det är en riktigt bra film. Coco är dock given vinnare, men ska bli spännande att se om Loving Vincent (gjord av 60,000+ handmålade oljemålningar) kan ta sig in. The Breadwinner är den förutom Coco som känns given, så får vi se vilken som tar den sista, om det blir en liten indiefilm eller typ Boss Baby

The LEGO Batman Movie

Januari inleder bioåret starkt

Om någon missade det så publicerade jag min topp 50-lista för 2017 under årets sista dagar (annars, spana in 41-50, 31-40, 21-30, 11-20, 1-10 i länkarna). Dels på grund av det, och dels på grund av jobb är årets första månadslista något försenad (hemskt ledsen för det), men nu kommer den, passande nog med flera filmer som kan vinna på nattens Golden Globe-gala. Missa inte heller att Sameblod och The Square får några biovisningar veckan som kommer, ifall ni missade dem (plats 8 respektive 32 på min lista). Annars kan ni alltid bara gå och se Call Me By Your Name, pga mästerverk. 
 
 
1. Three Billboards outside Ebbing, Missouri - premiär 12/1
(regi: Martin McDonagh. med: Frances McDormand, Sam Rockwell, Woody Harrelson, Caleb Landry Jones, Peter Dinklage, John Hawkes, Abbie Cornish, Lucas Hedges).
När jag såg Three Billboards på Stockholms filmfestival i november har jag nog aldrig upplevt ett liknande märkbart positivt mottagande, publiken älskade den. Den vann också publikpriset både där och på den perstigefyllda filmfestivalen i Toronto. Kort och gott, chansen är stor att ni kommer att gilla den här filmen. Den har lika mycket hjärta som bitande mörk humor, när den skidlrar Mildred, vars dotter våldtogs och mördades för sju månader sen, och som protest mot polisen sätter upp tre reklamtavlor där hon frågar varför polischefen inte hittat mördaren. Martin McDonagh (In Bruges, Seven Psychopaths) finner - som han allt som oftast gör - denna sköra balans mellan drama och komedi på ett perfekt vis, även om den fått en hel del motstånd för sin skildring av Sam Rockwells rasistiske polis. Men den är galet rolig och frigörande arg på världen. Skådespeleriet är på allra högsta nivå, från inte minst Frances McDormand, Rockwell och Woody Harrelson, som alla - åtminstone de två första - kommer att Oscarsnomineras, men just nu ser Woody också stark ut. Filmen kan mycket väl också vinna pris för bästa film, och ro hem ett antal ytterligare nomineringar. Tävlar om 6 priser på Golden Globe-galan inatt, där den helt klart kan vinna ett par tunga statyetter. 
 
 
2. The Post - premiär 26/1
(regi: Steven Spielberg. med: Meryl Streep, Tom Hanks, Carrie Coon, Bob Odenkirk, Sarah Paulson, Tracy Letts, Bradley Whitford, Bruce Greenwood, Allison Brie, Matthew Rhys).
Meryl Streep, Tom Hanks, Steven Spielberg. Där har ni en mäktig jäkla trio inom filmindustrin. Och i mars förra året började de spela in en film om Katherine Graham, den första kvinnliga tidningsredaktören som under sin tid hos Washington Post stod upp mot regeringen och mäktiga män för att värna om yttrandefriheten. Bara en gnutta aktuellt. Om den kan komma att bli Oscarsnominerad? Jovars, det kan man säga, även om den inte blivit den stora favorit som många förväntade sig, men den kan inte heller räknas bort direkt. Tävlar även denna om sex stycken Golden Globes. Spielberg har ju gjort några hyfsade filmer genom åren, och med cast som denna borde det här bli bra. Frågan är om den kan leva upp till Spotlight... 
 
 
3. Wind River - premiär 12/1
(regi: Taylor Sheridan. med: Jeremy Renner, Elizabeth Olsen, Gil Birmingham)
Efter att ha skrivit magnifika manus till Sicario och Hell or High Water gör nu Taylor Sheridan regidebut med ytterligare en neo-western, denna gång i ett snöklätt Wyoming. Jeremy Renner spelar spåraren Cory Banner som hjälper FBI-agenten Jane Banner (Elizabeth Olsen) att lösa fallet med en död urinvånare, som var vän med Banners döda dotter. En av sommarens mest hyllade filmer i USA där den drog rätt stor publik, med en Renner i högform. Vill ni se något spännande i januari så behöver ni inte leta mer!
 
 
4. Wonderstruck - premiär 26/1
(regi: Todd Haynes. med: MIllicent Simmonds, Julianne Moore, Oakes Fegley, Michelle Williams). 
En film som tyvärr försvann lite i förra årest mångfald av filmer med ordet "wonder" i titeln var Todd Haynes till synes magiska saga Wonderstruck. Men efter en film som Carol är jag taggad på vad han än gör, även om denna inte blev en Oscarsfilm (vilket såklart inte säger särskilt mycket). Det hjälper att han också återigen samarbetar med fotograd Ed Lachmann och kompositör Carter Burwell. I filmen följer vi en pojke och en flicka, separerade med 50 år, som söker svaret på samma mysterium. Svartvitt blandas med färg, ljud med tystnad, och det verkar otroligt fint. Lär visas på ganska på ställen i Sverige, men håll utkik! 
 
 
5. Molly's Game - premiär 19/1
(regi: Aaron Sorkin. med: Jessica Chastain, Idris Elba, Michael Cera, Kevin Costner, Chris O-Dowd).
Hollywoods mest framstående manusförfattare Aaron Sorkin (Steve Jobs, The Social Network) gör nu regi-debut, och det med en film om "poker-prinsessan" Molly Bloom, som byggde ett imperium av sina privata pokerspel, tills FBI knackade på dörren. Filmen påminner om bl.a. The Wolf of Wall Street, The Big Short, American Made och War Dogs, och kvalitetsmässigt skulle jag placera den i mitten bland dessa (såg en förhandsvisning i december). Det är underhållande och snyggt, med starka prestationer från Jessica Chastain och Idris Elba (duh), och 140 minuter flyger förbi. Chastain och manuset tävalr om priser på nattens gala, även om det sistnämnda bara nominerades på grund av hur mycket galan älskar Sorkin. 
 
 
6. All the Money in The World - premiär 26/1
(regi: Ridley Scott. med: Michelle Williams, Mark Wahlberg, Cristopher Plummer, Charlie Plummer).
En av vinterns mest omsusade filmer efter att Ridley Scott valde att klippa bort alla scener som innehöll Kevin Spacey för att ersätta honom med Christopher Plummer, sex veckor innan filmens premiär!! Sagt och gjort (Scott är en effektiv regissör, han kom trots allt ut med två filmer 2017), filmen fick tre Golden Globe-nomineringar utan att någon ens hade sett den (eller, förhoppningsvis den juryn i alla fall). Plummer vinner säkert på galan dessutom, och kan mycket väl komma att Oscarsnomineras. Filmen skildrar kidnappningen av John Paul Getty III, och den kamp hans mor förde för att få hans miljardärsfarfar att betala lösensumman, ish. 
 
 
7. The Party - premiär 5/1
(regi: Sally Potter. med: Timothy Spall, Patricia Clarkson, Cillian Murphy, Kristin Scott Thomas, Bruno Ganz, Emily Mortimer, Cherry Jones). 
Ett gäng högkvalitativa brittiska skådespelare, ett hus, en kväll, saker spårar ur och humorn ska vara rätt specifik. Säkerligen inte för alla, men å andra sidan är den bara 71 minuter lång, så bortslösad tid är inget att skylla på.
 
 
8. Gisslan - premiär 5/1
(regi: Rezo Gigineishvili. med: Irakli Kvirikadze, Tinatin Dalakisvili, Avtandil Makharadze).
Hur många har sett en georgisk film? Innan jag såg Gisslan på Stockholms filmfestival i höstas var mitt svar noll, och det gissar jag gäller för de flesta. Men ska ni börja någonstans kan ni lika gärna göra det här, för det är en bra film! 1983 tröttnade en grupp studenter på det sovjetiska förtrycket och ville fly genom att kapa ett flygplan, men det gick snett. Välgjort, spännande och välspelat, den är värd att spana in. 
 
 
9. Downsizing - premiär 19/1
(regi: Alexander Payne. med: Matt Damon, Kristen Wiig, Hong Chau, Christoph Waltz, Rolf Lassgård).
För ett år sedan var denna en av de mest emotsedda för många och ansågs vara en kommande Oscarsfilm. Det ändrades efter ett sämre mottagande på olika festivaler i höstas och en rätt floppartad release i USA. Men Alexander Payne (Nebraska) brukar göra bra filmer, och mottagandet var snarare delat än enbart negativt. Ska bli intressant att se hursomhelst, även om min pepp är rätt ljummen. (Filmen handlar om att folk krymper sig själva för att bli rika och vara snälla mot miljön typ). Om inte annat ska Hong Chau vara toppen (om än något kontroversiell), och är Golden Globe-nominerad, och kanske kan Oscarsnomineras. 
 
 
Även om de översta filmerna är välspenderade pengar så kommer några riktiga höjdare i februari som ni inte kommer vilja missa, så spara några kronor till det! 

2017 års bästa filmer: 1-10

 
10. Blade Runner 2049 (regi: Denis Villeneuve. med: Ryan Gosling, Harrison Ford, Ana de Armas, Robin Wright, Jared Leto, Sylvia Hoeks). 
Även om jag beundrar Ridley Scotts klassiker Blade Runner så har det aldrig varit en favorit, men i Denis Villeneuves (Arrival, Prisoners, Sicario) händer blir 2049 till en av årets höjdare. Den är inte som någon annan blockbuster (kanske också därför förlorade den en hel del pengar), den har ett långsamt tempo och stressar aldrig fram något. Det är en sci-fi noir detektiv-historia, där K (Ryan Gosling) luskar i ett mysterium som leder honom till Deckard (Harrison Ford), samtidigt som han försöker förstå sig själv. Men den klara höjdpunkten är det visuella, film kan inte bli snyggare än det mästerfotografen Roger Deakins ramar in (äntligen lär han vinna sin Oscar, efter 13 nomineringar), tillsammans med scenografin och effekterna. Att se det på IMAX (som sig bör) var inget annat än hänförande. Ljudkulissen som Hans Zimmer och Benjamin Wallfisch bygger upp är också den mäkta imponerande. Både Gosling och Ford imponerar, men det är Ana de Armas som lämnar det starkaste avtrycket hos mig, som hologramet Joi, som reflekterar hela K:s känsloliv. Den punkt det faller lite på är Jared Letos rätt platta skurk, inte minst i jämförelse med originalets Rutger Hauer
 
 
9. The Big Sick (regi: Michael Showalter. med: Kumail Nanjiani, Zoe Kazan, Holly Hunter, Ray Romano).
Kort och gott är det den härligaste filmen jag sett i år, och den roligaste utöver det. Kumail Nanjiani och Emily V. Gordon skrev ett manus om hur de träffades och det gick rakt in i hjärtat på en. Filmen har en rätt klassisk romcom-feeling, berättarmässigt chockerar den inte så mycket. Men utförandet är så bra det kan bli, det känns rakt igenom så uppriktigt och ärligt, och det levereras så bra av hela skådespelarensemblen, men Nanjiani, Zoe Kazan, Holly Hunter och Ray Romano. Den träffar otroligt rätt i tiden utan att tvinga på någon tyngd av relevans, samtidigt som det är en tidlös historia om kärlek och allt det jobbiga som kan höra till. Behöver ni en dejtfilm, något att skratta/gråta åt med er bästa vän, något att se med föräldrarna, en film att lyfta upp er när ni känner er nere, det här är filmen för er alla. Kan mycket väl dyka upp på Oscarsgalan i vår, främst är Hunter och manuset utmanare, men en nominering för bästa film är inte omöjlig, alla älskar den.
 
 
8. Sameblod (regi: Amanda Kernell. med: Lene Cecilia Sparrok, Mia Erika Sparrok).
Det gläder mig att kunna presentera en svensk film topp 10, och det är inte vilken film som helst. Sameblod knockade mig på många vis, och har levt kvar hos mig ända sedan mars (och hade förtjänat att vara vårt Oscarsbidrag framför The Square, även om den hade haft sämre chanser...). Berättelsen om sameflickan Elle Marja som är trött på livet i Sapmí och flyr till metropolen Uppsala under 30-talet är en lika aktuell och tidsenlig historia idag. Det är en film som konfronterar Sveriges strukturellt rasistiska historia, där rasbiologiska centrumet i Uppsala stod i centrum, och där samerna fortfarande behandlas illa och nedsättande. Men det är också en stark historia om en ung tjej som försöker hitta sig själv, vars identitet slits åt olika håll, som bara vill vara annorlunda, eller normal. Den är inte helt lätt att se, och inte minst en scen där Uppsala-akademikerna kommer till sameskolan för att mäta deras kroppar är otroligt smärtsam, men så välgjord. Inte bara älskar jag en bra coming-of-age-film, i och med att den delvis utspelar sig i min kära hemstad Uppsala (lite kul att se våra kända byggnader såklart) gör det ännu jobbigare att följa, då vår stad blir en representation för rasismen. Amanda Kernell står uppenbarligen för en helt briljant långfilmsdebut (sök gärna upp hennes kortfilm I Will Always Love You Kingen från i år också), och hennes framtid är ljus. Sedan är nykomlingen Lene Cecilia Sparrok makalöst bra i huvudrollen. Det här är en film ni borde se (och som jag skrev mer om här). På Viaplay 9e januari.
 
7. Jackie (regi: Pablo Larraín. med: Natalie Portman, Greta Gerwig, Peter Sarsgaard, Billy Crudup, John Hurt).
En av de mest slående - rent visuellt och berättarmässigt - biopicsen som någonsin gjorts, och en av årets allra främsta. Den följer Jackie Kennedys dagar efter mordet på hennes make president JFK, med start i bilen som han blev skjuten i (en av årets allra mest intensivt regisserade sekvenser). Den följer dels förberedelserna inför begravning, men också den intervju hon senare gjorde med Life Magazine. Det är en film om sorgearbete för världens mest iakttagna kvinna, om någon som förväntas sörja sin make, planera hans begravning, men också gå vidare. Det är en otroligt komplex och fascinerande film som har många MVPs. Natalie Portman är ALLT som Jackie, och borde vunnit Oscarn. Pablo Larraín är en mästare på onkonventionellt berättande och att hålla intresset uppe. Mica Levis musik är hemsökande vacker, som något ni aldrig hört som kryper in under skinnet på er. Stéphane Fontaine står för ett så utsökt vackert 16mm-foto (underbart kornigt och fylligt). Den här filmen är något utöver det vanliga, hänge er till den, den kommer kräva ert fulla fokus, men det är det värt. Läs hellre mina mer utvecklade tankar om filmen här, eller se ännu hellre filmen, som finns på Viaplay. 
 
 
6. The Handmaiden (regi: Chan-wook Park. med: Tae-ri Kim, Min-hee Kim, Jung-woo Ha, Jin-woong Jo).
Baserat på brittiska boken "Fingersmith/Ficktjuven" har alltid mästerliga Chan-wook Park (Old Boy) placerat handlingen i 1930-talets Sydkorea. Det är en film som ekar lika mycket Tarantino som Bergman, med några stänk eroticism däremellan. Det är förförande berättelse i tre delar som berättas ur olika perspektiv, något som hela tiden ger nya vinklar och känslor kring olika händelser. Den kommer att överraska er på många vis, för jag kan säga att jag satt helt förstummad efter filmen, på ett högst positivt vis. Det är en invecklad handling som jag lika bra kan utelämna, men det är en hela tiden otroligt underhållande film, både rolig och spännande, samtidigt som den fascinerar och konstant intresserar. Den är också visuellt urläcker, med foto som följsamt iakttar utvecklingen och miljöer så väldigt vackra. Soundtracket är även det på topp och skådespeleriet likaså! Ge den en chans, ni kommer inte att bli besvikna (om det hjälper har jag tidigare kallat den för ett Paradise Hotell i 30-talets Sydkorea)! Jag skrev längre om filmen här, eller så ser ni bara filmen, bl.a. på Cmore. 
 
 
5. Get Out (regi: Jordan Peele. med: Daniel Kaluuya, Allison Williams, Catherine Keener, Bradley Whitford, Lakeith Stanfield, LilRel Howery, Betty Gabriel, Marcus Henderson, Caleb Landry Jones, Stephen Root).
Årets film? Jag vet att jag skrev det om Wonder Woman, men de kan få dela på titeln. Årets sensation om inte annat, en rätt liten skräckfilm (4.5 miljoner dollar kostade den) regisserad av komikern Jordan Peele, som tjänade in 254 miljoner dollar världen över och nu är en av favoriterna inför Oscarsgalan. Hur gick det till? Peele visar sig vara en mästerligt regissör till att börja med, och bygger upp en spänning som aldrig släpper. I ena ringhörnan har vi en spännande skräckthriller som också underhåller enormt, men i andra ringhörnan har vi en särskådning av den strukturella rasismens historia i USA, skildrat på ett smart och snyggt vis. När jag först såg den gillade jag den starkt, när jag såg om den älskade jag den. När jag kände till vad allt betydde var det otroligt fascinerade att upptäcka hur detaljrikt Peeles manus var, och jag imponeras så hur han bygger upp historien. Dessutom är scenen med "the sunken place" en av årets allra bästa. Och just det, filmen har en cast som alla är magnifika, och nu håller vi tummarna för att Daniel Kaluuya tar sig till Oscarsgalan! Skrev mer här, men egentligen bör ni bara se filmen, som alltid annars. 
 
 
 
4. Call Me By Your Name (regi: Luca Guadagnino. med: Timothée Chalamet, Armie Hammer, Michael Stuhlbarg, Esther Garrel, Amira Casar).
Det färskaste bidraget på listan går på bio just nu, och är Luca Guadaninos smärtsamt härliga och alldeles underbart utsökta Call Me By Your Name. 80-talets norra Italien har aldrig varit vackrare, tro mig, ni kommer att vilja boka in nästa semester direkt efter filmen, eller kanske bara flytta dit. Där spenderar Elio sin sommar med sin familj, där hans professors-far tar emot en doktorand som ska bo med dem och studera med honom. Oliver tilldrar sig snabbt Elios uppmärksamhet, även om han försöker undvika det till en början. Men vad som följer är en vacker romans, som byggs upp av tillbakadraget och nästan melodiskt flörtande i den drömmiga miljön. Filmen har fortfarande knappt sjunkit in hos mig, men påverkade hela mitt känsloregister så starkt. Efter en period av intenstivt filmtittande som nästan gjort mig avtrubbad var det så förlösande att kunna hänge sig fullständigt åt en film på det här viset. Timothée Chalamet som Elio står för årets genombrott och är förkrossande bra (bara slutscenen säkerställer hans Oscarsnominering, kanske vinst). Armie Hammer som Oliver är även han bättre än någonsin tidigare, bara hans dans är värt en nominering. Och lika bra är alltid tillförlitlige Michael Stuhlbarg som pappan, vars tal till Elio är ren perfektion. Sedan har vi underbart foto och musik av Sufjan Stevens (Mystery of Love är årets bästa låt, och bara måste vinna Oscarn) som förhöjer allt. Snälla snälla, se den på bio. 
 
 
3. La La Land (regi: Damien Chazelle. med: Emma Stone, Ryan Gosling).
Första gången jag såg La La Land var jag nykär och satt bredvid den som idag är min sambo. Det är väldigt effektivt när man ser en romantisk musikal. När jag såg den en månad senare igen så hade jag lyssnat på soundtracket tillräckligt mycket för att kunna varenda ton. Det är ett väldigt bra sätt att se en musikal. Tredje gången skulle vi bara se - det magiska - öppningsnumret på Gotlandsbåtens pytteskärm, men fastnade. Fjärde gången såg vi den med en orkester som spelade musiken. När Spotify sammanfattade mitt år var kompositören Justin Huruwitz en av mina fem mest spelade artister. Jag har haft ett väldigt La La Land-skt år, helt enkelt för att jag älskar filmen djupt. Damien Chazelles regi är fläckfri (han vann också Oscarn som yngst någonsin). Fine att storyn inte är den mest komplexa. Emma Stone och Ryan Gosling är perfekta. Svenske Oscarsvinnaren Linus Sandgrens foto är magnifikt. Har jag sagt att musiken är fantastisk? (Skrivit mer om även denna här, ni kan också se den på Viaplay). När Sebastian beskriver sin passion för jazz är dessutom typ jag när jag skriver den här listan, igennkänningsfaktorn är hög, "very VERY exciting". 
 
1. Moonlight (regi: Barry Jenkins. med: Trevante Rhodes, Alex R. Hibbert, Ashton Sanders, Mahershala Ali, Naomie Harris, Janelle Monáe, Jharrel Jerome, André Holland). 
Ibland ställer svenska datum till det, då både 2016 och 2017 (rätt säkert) års bästa filmer har premiär samma år, vilket leder till det något okonventionellt fega beslutet att dela på förstaplatsen. Moonlight vann till slut Oscarn för bästa film (även Ali och manuset vann), galans mest chockartade ögonblick någonsin, som fick mig personligen att falla ner på golvet. Men det är också den mest välförtjänta vinnaren, kanske någonsin, som gör mig så glad (även om jag uppenbarligen älskar La La Land). Barry Jenkins har regisserat ett mästerverk (han är dessutom en av de genomhärligaste regissörerna i intervjuer, ödmjukhet definierad), ett unikt porträtt av en ung svart man i ett tufft område som sakta men säkert inser att han är gay, trots att han inte kan vara det i den omvärld han bor i. Filmens struktur är även den helt unik och fullkomligt briljant, då Jenkins berättar Chirons historia i tre akter, i tre olika åldrar, och med tre olika skådespelare, som alla lyckas fånga en känsla som bor hos karaktären, trots deras annorlunda yttre. Det är ett så mänskligt och naturligt porträtt som vem som helst kan identifiera sig med, vilket är filmens främsta styrka. Den har ett visuellt bildspråk och James Laxtons foto som vid analys är genialiskt, om ni sett den, spana in den här videonNicholas Britells musik är även det allt annat än det man förväntar sig, vilket lyfter filmen ytterligare. Alex Hibbert, Ashton Sanders och Trevante Rhodes är alla perfekta som Chiron, Naomie Harris är förkrossande bra som hans mamma (hon spelade in alla sina scener på tre(!!!) dagar), och Mahershala Ali är värme i kvadrat som langaren Juan, som fungerar som fadersfigur. Har bara enorm massa kärlek, beundran och respekt för Moonlight. Skrev längre om den tidigare i år. På Viaplay 16e januari.
 
 
1. Dunkirk (regi: Christopher Nolan. med: Fionn Whitehead, Tom Hardy, Kenneth Branagh, Cillian Murphy, Mark Rylance, Harry Styles, Jack Lowden, Barry Keoghan, Aneurin Barnard, Tom Glynn-Carney).
Jag hade min bästa bioupplevelse två gånger i år, först när jag såg Dunkirk i 70mm, sedan när jag såg den i IMAX en vecka senare. Det är den ultimata filmupplevelsen, den ultimata biografupplevelsenl, den är perfekt. Christopher Nolan är en av dagens allra främsta och mest nyskapande regissörer med ett imponerande CV (Memento, The Prestige, The Dark Knight, Inception), men nu har han trumfat sig själv och står för sin bästa insats hittills. Han är den enda som kan kombinera storfilmsspektakel med konstnärlighet och i det närmsta experimentell film (Villeneuve närmar sig), för även om detta är en storfilm är det också en av årets mest utmanade filmer rent strukturellt. Från första bildruta är det intensitet gånger hundra, den ger oss bara få stunder för att andas innan den med nagelbitande effekt dundrar vidare mot slutmålet. Sättet han lycjkas få ihop tre spearata men sammanlänkade historier på det viset han gör är inget annat än mästerligt, och även om vi inte får så mycket information om våra protagonister så lär vi oss att bry oss om dem något enormt. Och i slutändan var tårarna inte långt borta, så den som säger att Nolan har varit en "kall" regissör tidigare kan pensionera sina åsikter. Halvsvenske Hoyte van Hoytema står för ett foto som är uppe bland det mest spektakulära som visats på en stor duk, och det förhöjs av att Nolan vill göra allt på riktigt. Flygplanen flyger på riktigt (med en kamera fastsatt på), filmen spelades in på plats i Dunkerque, det handlar sällan om visuella effekter, det allra mesta sker på riktigt. Hans Zimmers pulserande och tickande musik förstärker stressnivån och spänningen till tusen och är även det ett experimentellt mästerverk. Vad mer kan jag säga utöver att filmen är årets bästa, att det är ett perfekt mästerverk (vilket gör den där grejen i slutet som vissa stör sig på helt okej), att det var den mest intensiva och starka upplevelse jag haft på en biograf (gånger 2). Nolan bör om det finns rättvisa i världen vinna Oscarn för bästa regi, och filmen kan räkna med en del tekniska priser. Det är det här filmskapande handlar om för mig, och vi bör alla vara tacksamma över att Nolan får de resurserar han behöver för att skapa dessa nydanande filmer. Jag skrev mer om filmen i somras (när jag inte hade en timme tills nyårsfirandet skulle börja och var lite småstressad). 
 
Om ni tagit er ända hit, tack för att ni följt med på denna lista, jag uppskattar det! Det tar sin lilla tid att se 105 filmer och sedan skriva om 50 av dem, så det är kul att i alla fall några läst en del. Puss på er, och gott nytt år! 2018 kommer många spännande 2017-titlar att hålla utkik efter, håll koll på: Three Billboards outside Ebbing, Missouri (fantastisk film) och Wind River 12/1, The Post och Wonderstruck 26/1, Darkest Hour 2/2, The Florida Project (kanske min favorit efter Dunkirk 2017), The Disaster Artist (Oh hi Mark!), En fantastisk kvinna, The Death of Stalin 9/2, The Shape of Water 14/2, Phantom Thread 23/2, Lady Bird (min mest emotsedda) 9/3 och I, Tonya 16/3. De lär alla dyka upp på denna lista nästa år.