It's time for the je...*year of film* to end!

Hur mycket jag än refererar till Star Wars-trailern i rubriken är det inte månadens mest emotsedda film när året nu ska rundas av. (Har ni fortfarande inte sett God's Own Country (Går på Fyris här i Uppsala, ifall ni missat) och Mudbound på Netflixspana in dem). En film jag rekommenderade inför september men som nu faktiskt kommer är Menashe, den första filmen ni kommer att se på jiddisch. Jag såg den på vod då (de drog sedermera tillbaka den för att visa på Stockholms filmfestival), och är väl värd att ge en chans. Men, vilka filmer ska vi få fira jul med?
 
 
1. Call Me By Your Name
(regi: Luca Guadagnino. med: Timothée Chalamet, Armie Hammer, Michael Stuhlbarg, Amira Casar).
Årets stora kritikerälskling och mångas främsta Oscarshopp kommer från italienska regissören Luca Guadagnino (A Bigger Splash, I Am Love). Det är filmen alla har pratat om som årets kanske främsta film sedan premiären i Sundance i januari, och som nu skördar frukterna av sin kvalitet (filmen hade förra helgen årets bästa öppningshelg i USA för filmer som släpps på färra biografer från start! Det är ett annorlunda system som jag inte ska gå in på för mycket). Baserad på boken med samma namn skildrar den en sommar under 80-talet för 17-årige Elio (Chalamet), som bor med sin professorsfar (Stuhlbarg) på den italienska landsbygden under sommaren, som tar emot forskningsassisten Oliver (Hammer). En gnista tänds hos Elio och Oliver, och en romans uppstår. Alla tre skådespelare är troliga Oscarskandidater, och Chalamet räknas som årets stora genombrott, så håll utkik efter honom. Det ser utsökt ut helt enkelt (kolla bara trailern), och filmens soundtrack från Sufjan Stevens ska vara en höjdare. En film ni inte vill missa under julhelgen! Premiär: 22 december.
 
2. Star Wars: The Last Jedi
(regi: Rian Johnson. med: Daisy Ridley, John Boyega, Adam Driver, Oscar Isaac, Mark Hamill, Carrie Fisher, Laura Dern, Lupita Nyongo'o, Gwendoline Christie, Andy Serkis). 
Om jag egentligen mest ser fram emot den här och mest bara ville att ni skulle uppmärksamma Call Me By Your Name lite extra eftersom ni ändå är fullt medvetna om denna? Vi lämnar det öppet. Men det här är årets stora filmhändelse vare sig man vill det eller inte. The Force Awakens var magnifik, nu är Rian Johnson (Looper) ombord för regin, det ser fantastiskt ut (det röda temat i affischerna, och designen over-all är så galet snyggt). Det kan bli bra. Premiär: 13 december. 
 
 
3. 120 slag i minuten
(regi: Robin Campillo. med: Nahuel Pérez Biscayart, Arnaud Valois, Adèle Haenel, Antoine Reinartz)
När filmen tävlade i Cannes i våras vann den pris för näst bästa film (efter The Square) men juryordförande Pedro Almodovar sa att det svårt att älska en film mer än denna. Starka ord från den spanske mästaren, men han har inte varit ensam om att hylla filmen. Den skildrar ACT UP-rörelsen i Paris under 90-talet, som kämpade för att skapa medvetenhet kring AIDS och motverka dess spridning, och baseras på Campillo och medförfattaren till filmen Philippe Mangeots egna erfarenheter i rörelsen. Förbered er på starka känslor och mycket hjärta! Premiär: 1 december. 
 
4. Human Flow (regi: Ai Weiwei)
Konstnären och numera filmskaparen Ai Weiwei har skapat en omfattande och hyllad dokumentär kring den globala flyktingkatastrofen. Han har rest runt hela världen för att belysa den humanitära katastrof som pågår medan vi sitter och längtar till Star Wars och julafton. Det kanske inte låter som något ni vill se på bio eller orkar ta er an, men vi kan inte bara blunda för det heller. Se den. Premiär: 1 december. 
 
5. Guldfeber
(regi/med: Charlie Chaplin)
Den av geniet Charlie Chaplins större filmer som jag faktiskt inte sett, så det klart jag ser fram emot att se Guldfeber på bio i jul! Se den ni med vettja! Premiär: 22 december.
 
 
6. The Greatest Showman
(regi: Michael Gracey. med: Hugh Jackman, Michelle Williams, Zac Efron, Rebecca Ferguson, Zendaya)
 Jag menar, visst ser den lite väl gullig och typisk ut. Men. När jag såg den andra trailern fylldes jag av en mysförväntan om en härlig julmusikal som finns där för att få oss att må bra, och dessutom berätta en inspirerande och fin berättelse. Och ibland kan väl det vara okej. Dessutom rätt stark cast ändå (gillar ju av någon anledning Zac Efron), men vi får se. Men jag dömer er inte för att vilja se den med familjen i jul! Premiär: 25 december. 
 
7. Okänd soldat
(regi: Aku Louhimies. med: ett gäng finska skådespelare)
Ett finskt krigsdrama från andra världskriget baserat på en bok av Finlands största författare? Count me in! Det ser rätt bra ut. Premiär: OBS visas endast 6 & 7 december.
 
 
8. Professor Marston and the Wonder Women
(regi: Angela Robinson. med: Luke Evans, Rebecca Hall, Bella Heathcote)
Wonder Woman är en av årets stora sensationer bland årets filmer, det är fakta. Nu får vi historien om dess skapare, och hur karaktären växte fram ur hans fru och älskare. Både William och Elizabeth Marston (Evans & Hall) var professorer vid universitetet, och får båda upp intresset för studenten Olive (Heathcote), och inleder ett polyamorös förhållande som omvärlden inte kan acceptera. Verkar intressant och fått delad men sporadiskt positiv kritik. Premiär: 8 december. 
 
9. Let the Sunshine In
(regi: Claire Denis. med: Juliette Binoche, Gérard Depardieu)
Juliette Binoche en frånskild konstnär i Paris som vill finna äkta kärlek. Claire Denis är en favorit bland många filmälskare, som jag själv inte sett mycket av, och vann pris i Cannes för sin romantiska dramakomedi. Premiär: 25 december. 
 
10. Suburbicon
(regi: George Clooney. med: Matt Damon, Julianne Moore, Oscar Isaac)
Okej, även om vissa har gillat den så kan jag inte påstå att George Clooneys nya film hyllats till skyarna direkt. Vissa ogillar den starkt. Men jag vill bedöma det med egna ögon. Men han verkar ha missat en del viktiga aspekter av historien som han ämnar att berätta. Men vi får se. Premiär: 8 december. 
 
 
 
När det nya året närmar sig kommer jag min vana trogen att utse årets 50 bästa filmer som haft premiär på någon plattform i Sverige i år. För att få ihop bästa möjliga lista pågår nu en ikapp-tittning på det jag missat för att få den mest omfattande listan jag kan (som jag ska försöka göra lite mer kortfattad, för er skull!). Spännande va..?

SIFF17: The Rider (Chloé Zhao)

 
När vi tänker oss en cowboy i en film är nog Clint Eastwoods stenhårda och tysta karaktärer som gjorde honom till en stjärna den vanligast förekommande bilden, och settingen håller sig oftast till Amerikanska western under slutet av 1800-talet. Det utmärkande undantaget från den stereotypen är den vi fick se vi Brokeback Mountain, där Ang Lee skildrade förbjuden kärlek mellan två cowboys i dagens USA. I Chloé Zhaos utsökt finstämda The Rider får vi stifta bekantskap med en ny sida av den moderna cowboyen, som väver in delar av båda dessa skildringar. 
 
Brady Blackburn (Brady Jandreau) är en ung man som lever med sin pappa och syster efter deras mors död, och jobbar som hästtränare och rider rodeo. När filmen tar vid har han precis erfarit en allvarlig huvudskada efter en rodeoolycka. Hela Bradys identitet är knuten till hästar på ett eller annat vis, att träna och rida är den han är, och han är fast besluten om att en dag kunna rida som vanligt igen, trots läkarnas varningar om vad det kan innebära för hans skada. 
 
 
Filmen utspelar sig i en del av Amerika som sällan får visa upp sig, kring Pine Ridge Indian Reservation i South Dakota, med landskap som gjorda för en western-film. Filmen är så nära en dokumentär som fiktion kan bli, då Brady Jandreau (tillsammans med sin familj och vänner) på det stora hela spelar sig själv, och skildrar en svår period i hans egna liv. Chloé Zhao träffade Jandreau när hon spelade in sin debutfilm i samma område, och fångades av det liv rodeo-cowboys lever och den historia han hade att berätta. Att de spelar sig själva och skildrar en del av deras historia skapar en autencitet få filmer kan uppnå, och som tur är visar de upp oanade talanger inom skådespeleriets ädla konst, trots den bristande erfarenheten. Inte minst skapar det en trovärdighet för karaktärerna och vad de upplever, det känns som om vi verkligen får en inblick in i deras värld, en värld åtminstone jag inte hade särkilt bra koll på. Men för den delen känns det inte som en dokumentär, vilket skapar en fascinerande och unik framställning. 
 
Det hela har självklart att göra med sättet Chloé Zhao regisserar, hur hon för storyn vidare och fångar handlingen med kameran. En scen som symboliserar detta på ett magnifikt vis är när Brady för första gången efter olyckan ska försöka tämja en häst som aldrig haft någon på ryggen tidigare. Zhao ger scenen den tid den behöver, Jandreau går igenom varje steg som krävs med hästen och kameran håller hela tiden sitt avstånd för att ge hästen utrymme. Scenen har både en enorm spänning i och med hans skada, men också en emotionell tyngd med tanke på vad det betyder för honom. 
 
 
Scenen och hela filmen är nedtonad och avskalad, men saknar inte styrka för det. Det är en finstämd skildring av en man som ifrågasätter sin identitet, den maskulinitet som hans omgivning förväntar sig av honom och därmed också sin plats i världen. Vem är han om han inte kan göra det enda han älskar och kan? Det är en förkrossande vacker saga som jag hoppas att publiken ger chansen att upptäcka, för det är en pärla som lätt kan försvinna i mängden på havets botten. 

Fly höstrusket i november med starka filmer

 
Tiden börjar rinna ut för 2017, efter ett oktober med få riktiga höjdpunkter ska vi se om november kan leverera. Mest (och bäst?) film hittar i Stockholm där det vankas filmfestival (som jag skrev om här), men några höjdare ser vi ut att kunna få även på vanliga biografer (och Netflix för den delen). 
 
1. The Killing of a Sacred Deer 
    Regi: Yorgos Lanthimos. Skådespelare: Colin Farrell, Nicole Kidman, Barry Keoghan. 
Efter The Lobster kommer jag att vara förväntansfull inför alla filmer Lanthimos bjuder på, och det här är inget undantag. Med vad som sägs vara en ännu mer skruvad film vänder sig den grekiske regissören sig bort från komedin och mot skräcken (utan att vara skräckfilm). Kirurgen Stevens (Farrell) liv börjar falla isär när den unge Martin (Keoghan) tar sig in i han och hans familjs liv. Det ser delikat skruvat och stämningsfullt ut. 
Premiär: 10 november.
 
 
2. Mudbound
    Regi: Dee Rees. Skådespelare: Carey Mulligan, Jason Mitchell, Jason Clarke, Mary J. Blidge, Garrett        Hedlund. 
På årets Sundance-festival var detta prestigefyllda drama ett av utropstecknena och såldes för en stor summa till Netflix. När Oscarsgalan närmar sig får vi se om dess chanser är förstörda i och med det, men ett starkt drama har vi att vänta oss, även om vi tyvärr inte kommer kunna se den på en biograf. När två män kommer hem från andra världskriget väntar andra stridigheter, inom och mellan familjer, och inte minst i ett samhälle präglat av en djupt grundad rasism. Dee Rees har hyllats för sin regi och kommer bli ett otroligt spännande namn att följa, och filmen känns som en av årets riktiga måstefilmer. 
Premiär: 17 november - Netflix. 
 
3. God's Own Country
    Regi: Francis Lee. Skådespelare: Josh O'Connor, Alec Secareanu. 
I vad som beskrivits som en brittisk Brokeback Mountain möter vi den unga bonden Johnny (O'Connor), vars fritid till större delen består av supande och sex. Hans liv tar dock en ny vändning när den rumänske gästarbetaren Gheorghe (Secareanu) kommer till byn för att söka jobb. Filmen har hyllats stort under hela året, som en stark och vacker film om förbjuden kärlek i ett kargt landskap. 
Premiär: 24 november. 
 
 
4. Thelma
    Regi: Joachim Trier. Skådespelare: Eili Harboe, Kaya Wilkins, Henrik Rafaelsen, Ellen Dorrit Petersen.
Norges främsta regissör tappade greppet lite när han övergick till att göra film på engelska i Louder Than Bombs (enligt mig i alla fall, många hyllade den), som inte vara samma käftsmäll som hans Oslo, 31 augusti. Men nu är han tillbaka i Norge med ett mystiskt kärleksdrama, där unga Thelma blir kär samtidigt som hon börjar upptäcka att hon har övernaturliga krafter. Baserat på trailern ser det otroligt snyggt ut. 
Premiär: 17 november. 
 
5. En kvinnas martyrium (1928)
    Regi: Carl Theodor Dreyer. Skådespelare: Maria Falconetti. 
En av de riktigt stora klassikerna från stumfilmens tid, av danske Dreyer, som skildrar Jeanne d'Arcs sista dagar under 1431. Falconettis skådespel är en uppvisning i hur mycket känslor som går att frambringa med hjälp av ansiktsutryck. 
Visas enbart 7 november. 
 
 
6. The Glass Castle
    Regi: Destin Daniel Cretton. Skådespelare: Brie Larson, Woody Harrelson, Naomi Watts. 
Cretton och Larsons senaste samarbete, Short Term 12, är en av senare tids finaste pärlor för mig, därför är såklart en återförening dem emellan en film att se fram emot. Tyvärr verkar det inte vara riktigt samma fullträff, men ändå en härlig och fin film värd att söka upp, om en kvinnas (Larson) bearbetning av hennes okonventionella uppväxt. Gillade ni Captain Fantastic förra året kan det här vara något för er! 
Premiär: 3 november. 
 
7. En obekväm uppföljare
    Regi: Bonni Cohen, Jon Shenk.
För 11 år sedan fick Al Gore upp världens ögon för klimatproblemen med dokumentären En obekväm sanning. Tyvärr pågår miljöförstöringen ännu i allra högsta grad, så nu kommer uppföljaren som visar att vi inte bättrat oss så mycket. 
Premiär: 17 november. 
 
Vad mer kan bli intressant? Mordet på Orienexpressen kanske, det känns inte så spännande hur spektakulära mustascher och stora namn som än är med (det hjälper ju inte att Johnny Depp är med), men kanske kan den gode Branaghs film överraska oss positivt. Vill ni ha en stark historia baserad på verkliga händelser om hur kärlek och viljestyrka kan bota polio kan ni spana in Breathe, som inte heller känns särskilt spännande dock. Paddington 2 ska vara en höjdare har jag hört dock. Undvik helst skräpiga superhjältefilmer och dassiga julkomedier dock, för er egen och filmindustrins välmåendes skull.