Bäst just nu: Steve Jobs & The Big Short

Steve Jobs (regi: Danny Boyle)
 
 
"Think Different". Det var med dessa ord Steve Jobs och Apple lanserade sin iMac 1998. Och det är med samma princip som Danny Boyle nu har gjort den riktiga filmen om dess namne. Den är inte som vilken annan biopic som helst, där hela personens liv ska visas upp, den är uppbyggd i tre akter, centrerad kring tre av Jobs definierande ögonblick; lanseringen av Macintosh 1984, NeXTcube 1988 och iMac 1998. Att skriva manuset på det viset var troligtvis Aaron Sorkins främsta drag, men också anledningen till att filmen inte blivit så stor som den förtjänar, folk är bekväma och är vana vid en traditionell uppbyggnad. Men precis som Jobs har Boyle och Sorkin inte valt att lyssna på vad kunden - åtminstone tror att den - vill ha, för den vet inte vad den vill ha ännu. Inte visste vi att vi ville ha smartphones innan iPhone? Jag ska inte påstå att filmen är lika revolutionerade, men den lever upp till vad Steve Jobs hade velat, säger jag utan det minsta belägg, uppenbarligen, men den är sann till den Jobs som filmen målar upp.
 
 
Filmen fokuserar inte på hans framgångar som grundare av Apple, den glorifierar inte Jobs såsom han ofta blir. Den vill visa vem Steve Jobs var som person. Därför visar den inte någon av presentationerna, utan bara det som skedde backstage inför, och med tanke på att det handlar om dialoger mellan människor, privata samtal som bara två personer känner till, kan vi inte vara säkra på exakt hur sanningsenlig den är hela tiden, men känslan man får är att den ger en tillräcklig bild över hur han var. Detsamma gäller den briljante Michael Fassbender i huvudrollen, han kanske inte är en kopia av Jobs, men han övertygar mig tillräckligt. Det är ingen glassig roll med storslagna scener, men han skapar otroligt mycket med tonläge och kroppsspråk, och ständig närvaro i karaktären. Detta gäller även den lika magnifike Kate Winslet som spelar Joanne Hoffman, som hade hand om marknadsföringen, men även var hans närmsta vän. Stora delar av filmen är enbart dialog, och vare sig det är mellan dessa båda eller med någon annan lyckas de hela tiden hålla det levande, intressant och underhållande. Del för del avslöjas nya bitar om karaktärerna, och hur envis Jobs än var ser vi en utveckling. Trots filmens restriktioner får man ut mycket av hans möten med Hoffman, hans medgrundare Steve Wozniak (Seth Rogen), Apples dåvarande vd John Sculley (Jeff Daniels), systemdesignern Andy Hertzfeld (Michael Stuhlbarg) och Chrisann Brennan (Katherine Waterson), mamman till Jobs dotter, som han först inte erkände som sin egen. Och just relationen till sin dotter Lisa (Mackenzie Moss, Ripley Sobo och Perla Haney-Jardine) blir centralt för hur vi ser på och bildar en uppfattning om Jobs. Han må vara geniförklarad, men han ska även ha varit arrogant och svår att jobba med, något som kommer fram i detta nyanserade porträtt, som varken vill smutskasta eller glorifiera honom. Vi får se en mycket bristfällig man, som förvisso var lite av rett geni, men som levde i en bubbla där han och hans skapelse var det allra mest centrala. De personer jag skrivit om ovan försöker ta sig in i bubblan, eller förstå hur den fungerar. Och detta är något som Boyle och Sorkin fångat på ett perfekt vis. 
 
 
Tre-aktsuppbyggnaden gör det nästan till en tredelad film, då varje del har sin egna uppbyggnadsfas och crescendo, även om det finns en röd tråd som flyter snyggt genom hela filmen. Något som också knyter ihop det är Daniel Pembertons innovativa score, som förvisso förändras under delarnas gång, men som gör otroligt mycket för filmens puls och spänning. Det är även ett utmärkt klippningsarbete, då varje del innehåller någon scen där en separat tidigare del återkopplas till det som pågår. Filmens absolut snyggaste touch är dock fotot, och främst det faktum att den är filmad med olika kameror. 1984 skildras med en mer grovkornig 16mm-kamera, 1988 med en något skarpare 35mm-kamera och 1998 med den digitala kamerans skärpa. Inte bara fungerar det som en effektiv tidsmarkör, det är även i linje med vad filmen visar, teknisk utveckling. Musiken och fotot hade jag därför gärna sett Oscarsnominerats, men tillsammans med filmen i sig och Boyle som regissör nobbades den, filmen blev lovordad av kritiker men sviken av publiken, och dess nytänkande struktur verkar inte ha gått hem. Men det mest skandalösa är att Sorkins manus inte blev nominerat, något som borde ha vunnit, då filmen lever och andas på dess dialoger. Men det är dialoger som inte vore mycket utan dess skådespelare, som ovan nämnt är både Fassbender och Winslet magnifika, och de blev åtminstone välförtjänt nominerade (såväl Sorkin som Winslet vann på Golden Globe). Men även birollerna i form av Rogen, Stuhlbarg, Waterson och Daniels står för riktigt bra rollprestationer, och bidrar mycket till filmens storhet. För det är en riktigt bra film, även om för få verkar inse det just nu, men å andra sidan tog det ett tag för Steve Jobs att nå toppen också. 
 
 
 
The Big Short (regi: Adam McKay)
 
 
På ett ytterst effektivt vis har Adam McKay lyckats väva ihop den komplicerade historien om männen som såg finanskrisen 2008 komma, och valde att satsa sina pengar på det. 2005 upptäckte det social inkopmetenta mattegeniet Dr. Michael Burry (Christian Bale) att de existerande bolånanen mer eller mindre bestod av ren hästskit. När han började satsa sina investerares pengar på det började även andra på Wall Street intressera sig för det, främst Jared Vennett (Ryan Gosling) vid Deutsche Bank och Mark Baums (Steve Carell) team på FrontPoint. De valde att vidare undersöka saken, och gradvis insåg de vilken tickande bomb det var. Vid sidan började även ett par gröngölingar (Finn Wittrock och John Magaro) som försökt ta sig in bland de stora spelarna nysta i det hela. Det är dessa personers tid fram till krisens start som vi får följa. Det är ett invecklat nät som blir desto mer klurigt då det involverar många ekonomiska termer som kan komma att sätta myror i skallen på dig. Men det är inget som du behöver oroa dig för, för filmen handlar inte om att man måste lära sig vad "subprime-lån" och "CDO" innebär, den handlar om att bankvärlden är ett korrupt system som går ut på att storpamparna ska tjäna multum på bekostnad av småfolket, och hur detta systematiskt försiggick - och fortfarande pågår - på Wall Street. Men filmen förklarar tillräckligt för att vi ska hänga med (men du måste lyssna), och den gör det på ett mycket underhållande vis. Dels genom en förklarande Gosling som vänder sig till oss med sin berättarröst, samt med hjälp av några vänner han kallar in för att underlätta processen.
 
 
Filmen har många styrkor, och inte minst är Hank Corwins klippning en av dem. Den är snabbt och energiskt klippt, vilket skapar ett tempo och en puls. Men utöver själva filmen är även bild- och videomontage inplanterade, för att dels ge oss en tidsmarkör, men även framhäva vilket ytligt konsumtionssamhälle vi lever i. Och det görs riktigt bra, och fungerar planenligt. Det ger även filmen lite edge, det för den bort från konventionella dramer som bara berättar historien platt, det skapar ytterligare en nivå. Detsamma gäller även användandet av musik, som förvisso inte alltid är nutida, men ändå förhöjer känslan av filmen. Även om filmen innehåller vissa komiska inslag, som fungerar perfekt, så är det ett viktigt drama, och det är imponerande att se hur Adam McKay lyckarts fånga den balansen. För filmen lämnar ett avtryck, en tomhet över att det är så här världen ser ut, och en maktlöshet över vår roll i det hela. Det är ett ytterst välskrivet manus, som nu när Steve Jobs är ute ur leken lär vinna guldet på Oscarsgalan. Men där kan även filmen gå hem med priset för bästa film, där den anses vara en av tre möjliga vinnare. Även regin, klippningen och Bales biroll kan få en bra kväll, vilket inte är helt omöjlgt då filmen har starkt momentum inför galan, som går av stapeln om en månad nu.
 
 
Främst är dock detta en skådespelarfilm, där det är Carell och Bale som har de köttigaste rollerna och som sticker ut, men där även Gosling gör det strålande. Detsamma får gälla filmens många biroller i form av Wittrock, Magaro, Hamish Linklater, Rafe Spall, Jeremy Strong och Brad Pitt (som fokuserar på att producera filmen). I en mansdominerad värld som finansvärlden tyvärr är leder det även till lite få kvinnliga roller, men Marisa Tomei och Melissa Leo gör det bra med vad de får. Filmen är relativt komplett skulle jag vilja påstå, den innehåller många olika delar som lyfter den bortom det vanliga, den börjar kanske inte i högsta tempot, utan bygger till en början upp karaktärer och story, något som lönar sig mot slutet. Men sedan fortsätter den och ökar pulsen och intensiteten allt mer, och sveper oss in i huvudkaraktärernas kämpande och gnagande irritation. Den gör oss arga, men det är en bra ilska att ha, och den får oss att skratta, vilket behövs för att hantera alltsammans. 

#OscarsSoWhite? Var ligger egentligen problemet?

Creed - Ryan Coogler och Michael B. Jordan 
 
Nu har det gått några dagar sen vi fick årets Oscarsnomineringar. Överlag var jag rätt nöjd som jag skrev i min genomgång, även om det fanns anmärkningsvärda bortfall så känns det som ett starkt fält i år, även om jag ännu inte sett allt. Som stort fan av Tom Hardy tyckte jag att det var kul att se honom få sin första nominering, även om det blev på Idris Elbas bekostnad, som jag höll som personlig favorit i kategorin för sin briljanta tolkning av Kommendanten i Beasts of No Nation. Och det är här vi börjar närma oss eftermälet av nomineringarna, det faktum att det - för andra året i rad - enbart nominerades vita skådespelare (samt att det återigen var en övergripande majoritet nomineringar till vita i alla kategorier, 95% för att vara exakt). Förra året resulterade samma utfall i kampanjen #OscarsSoWhite. Även om Selma nominerades till bästa film så gick det inte att förlåta det faktum att David Oyelowo och regissör Ava DuVernay inte nominerades i sina respektive kategorier, vilket de borde ha blivit. Även om akademin beskylldes för rasism så låg det mer bakom det, bland annat att filmen blev färdigställd så pass sent att de inte fick ut dvd-kopior till tillräckligt många av medlemmarna i tid. I år - utöver Elba - handlar det om uppmärksammandet av de "svarta" filmerna Straight Outta Compton och Creed. Båda fick varsin nominering, men "Compton" fick för sina vita manusförfattare och Creed för sin vita birollsinnehavare Sylvester Stallone. Många ställer sig frågan, är akademin rasistisk?
 
Selma - David Oyelowo och Ava DuVernay 
 
Det är fel fråga att ställa, för den hjälper ingen. Om vi ser på statistik från 2012 visar den att akademin är 94% vit, har en medelålder på 62 år samt består av 77% män. Jag har ingen statistik på alla som arbetar inom filmindustrin, men jag har svårt att tro att den skulle överensstämma med dessa siffror. Akademins president Cheryl Boone Isaacs, är själv svart, så att säga att hennes organisation är rasistisk känns problematisk, även om hon själv inte påverkar rösterna. Vad hon däremot påverkar är vilka som blir inbjudna till akademin, som nu består av lite drygt 6 200 personer. Hon har arbetat stenhårt de senaste åren med att få större mångfald inom akademin, och har själv uttryckt frustration över de bristande resultaten. Men det går inte att förvänta sig att den här förändringen ska ske över en natt, det kommer krävas att ännu fler tillkommer och att de äldre konservativa herrarna (som jag nu drar över en kam) lämnar. Men de kan ju inte heller tvingas bort för att vissa anser att de är rasister. Förändringar är på gång, ochd et diskuteras om det ska nomineras 10 stycken filmer varje år, istället för någonstans mellan 5-10. Samt att skådespelarkategorierna ska utökas till uppemot tio stycken per kategori. Om det är rätt väg att gå vet jag inte, det känns snarare som om det skulle urholka dess värde, men vi får se vad som händer!
 
Straight Outta Compton - övre: Ice Cube, F. Gary Gray, Dr. Dre. Nedre: O'Shea Jackson Jr., Jason Mitchell, Corey Hawkins 
 
Jag ska inte påstå att akdemin medvetet röstar bort "svarta" filmer, visst är det noterbart att det är som det är just nu, men det största problemet ligger inte hos akademin. Det allra största problemet ligger såklart i samhället och den utbredda rasism som fortfarande finns kvar, men så långt tänker jag inte gå här, det är fortfarande en filmblogg. Det största problemet inom filmindustrin är att inte tillräckligt många filmer görs om och av svarta skådespelare och regissörer (och andra roller inom filmproduktion). De får inte chansen i lika stor utsträckning. Ska akademin skapa bättre mångfald bland nomineringarna måste de ha filmer att nominera, och bara i år kan jag räkna filmerna som fanns i diskussionen på en hand, och då kanske det inte är lika konstigt att det ser ut som det gör. Förmodligen finns det uträkningar som visar att seriösa filmer inte tjänar lika bra om de inte är "vita", det kanske inte anses vara lika kostnadseffektivt, jag vet inte, men det är ju ändå allt som oftast pengarna som styr. Uppenbarligen kan filmer med svarta skådespelare dra publik, vilket vi ser i USA just nu där Ride Along 2 toppade biotoppen framför bl.a. The Revenant och Star Wars. Men det är ju inte direkt Oscarsmaterial. Men om vi ser på årets potentiella, "Compton" och Creed så ser vi att de båda var publiksuccéer, så publiken verkar visst finnas där. Det handlar nu om att studios och finansiärer vågar satsa på dem. Att säkra en Oscarsnominering handlar ju till stor del om att de får en bra kampanj av sin studio, något dessa filmer inte fick i lika stor utsträckning. Trots stöd från såväl kritiker och publik som potentiella kandidater så gav inte t.ex. Warner Bros. samma stöd till Creed som till Mad Max: Fury Road. Det var främst Stallone som fick det stödet, och inte hyllade huvudrollsinnehavaren Michael B. Jordan eller regissören Ryan Coogler. Det kan förvisso ha handlat lika mycket om att det var den sjunde installationen i en 40 år lång filmserie, där första filmen redan vunnit en Oscar och därmed inte gör sannolikheten lika stor för denna, men det blir bara ytterligare en bortförklaring.  
 
12 Years a Slave - Michael Fassbender, Lupita Nyong'o och Chiwetel Ejiofor 
 
Nu kanske ni tänker "men du Martin, 12 Years a Slave och Lupita Nyong'o vann ju faktiskt häromåret". Sant, och det var tveklöst välförtjänt. Men Steve McQueen blev inte förste svarta regissör att vinna (även om Alfonso Cuarón blev förste latinamerikan). Och det var fortfarande en film som handlade om svarta som slavar, och även om det var en otroligt viktig film som behövde uppmärksammas så visade den upp den klassiska bilden, där svarta skådespelare blir type-castade i en viss typ av roll. Jag vill inte ta något ifrån det mästerverket och det faktum att den vann, men det behöver göras filmer - som tas på allvar - där ojämlikheter inte är i fokus. Det måste börja produceras filmer där de stereotypa bilderna försvinner. Men återigen är detta inget som kommer ske över en natt, vilket gör att vi fortfarande kommer behöva filmer som 12 Years a Slave eller Dear White People, som belyser detta, men det kan inte bara göras sådana filmer. Vissa har diskuterat att det kan ha varit därför Creed inte fick den uppmärksamhet den förtjänade, i den filmen var inte ojämlikheterna i fokus, utan det var karaktärerna och deras personliga kamp som var det viktiga, något som inte innefattade att slå emot rasism och fördomar. "Compton" - som ansågs ha en ännu bättre - och rent ut sagt trolig - chans är egentligen än mer problematisk. Den skildrar i allra högsta grad ojämlikheter, men på ett något annorlunda sett. Den ger mer eller mindre bokstavligen talat långfingret till ojämlikheter (och kanske främst polisen). Filmens tema samt all den uppståndelse kring filmen som uppstod när den kom gör att man ändå måste ställa sig frågande till om det är något akademin kan relatera till. Vi vet ju hur akademin ser ut, de är till stor del vita äldre män, som förmodligen aldrig lyssnat på N.W.A., eller hatar polisen. Visst, vi kan säga att de borde kunna se en film objektivt och borde döma den efter dess kvaliteter, men de är ändå bara människor, och vi människor gillar i högre grad filmer vi kan relatera till. Att den då skulle hamnat högst upp på runt 300 medlemmars listor hade varit otroligt (vilket hade krävts), och i all ärlighet anser inte jag den vara tillräckligt bra för att vara med i diskussionen, och i det långa loppet vet jag inte om hela den här diskussionen hade tjänat på att den blivit nominerad, för då kanske vi nu hade snackat om att den blev inkvoterad "bara för att". Men det är såklart bara spekulationer, men det är fortfarande de bästa filmerna som ska nomineras. Jason Mitchell står för en riktigt stark biroll som Eazy-E i filmen, men i ett tufft fält blev det svårt att slå sig in för den relativt okända skådespelaren.
 
Beasts of No Nation - Abraham Attah och Idris Elba 
 
Personligen hade jag gärna sett Beasts of No Nation uppmärksammas, även utöver Elba. Men filmen i sig är brutal och inte lätt att ta till sig för alla, och även om detsamma kunde sägas om 12 Years a Slave så handlade den om amerikansk historia (och genom att rösta på den kunde de vita gubbarna lätta på skuldkänslorna från deras förfäder). "Beasts" berör ett betydligt mer avlägset problem, som tyvärr kanske inte berör till lika stor grad i västvärlden. Och det skulle krävts mycket stöd åt filmen för att ge huvudrollsinnehavaren Abraham Attah välförtjänt uppmärksamhet, då han trots allt är en 15-årig amatör från Ghana. VIssa hade förhoppningar om Will Smith och hans Concussion efter hans Golden Globe-nominering, men filmen var verkligen inte tillräckligt väl mottagen för att få den typen av uppmärksamhet. Spike Lees Chi-Raq, var inte Oscarsmaterial direkt, och fick aldrig vara med i diskussionen (även om den tas upp nu i efterhand). Samuel L. Jacksons uppseendeväckande monologer i The Hateful Eight kunde ha fört in honom i diskusisonen, men filmen fick inte mycket stöd och kanske blev han kanske lite för mycket ändå! På herrsidan fanns det alternativ som ni märker, men på damsidan ekar det sorligt tomt. Tessa Thompson (Creed) och Gugu Mbata-Raw (Concussion) nämndes, men inte mycket mer. Främst var det kanske Mya Taylor i mikrobudget-filmen Tangerine som flest höll tummarna hårt för, men filmen är kanske så långt ifrån Oscarsfilm det går. Vill ni läsa vidare på ämnet och se var jag fått mycket av det jag sagt ifrån kan jag rekommendera NY Times artikel om det hela. Folk som beskyller akademin för att vara rasistisk gör det alldeles för enkelt för sig. Visst, det finns säkert mycket fördomar hos gubbarna, men att skrika på dem kommer inte att ändra deras attityder, utan det krävs helt enkelt att akademin får större mångfald genom nya medlemmar, ett arbete som ständigt pågår, och som självklart måste fortsätta. Det är en fråga som är värd att problematisera och belysa, men genom en sund diskussion, där man bör inse att problemen främst finns på andra håll, och att det är inom hela filmindustrin en förändring främst behöver ske. Och det är en kamp som behöver pågå året om, inte bara under Oscars-säsongen. Men vi kan vara så säkra på att kvällens värd Chris Rock inte kommer hålla tillbaka i sina skämt om saken, vilket kan ge en underhållande skämt med förhoppningsvis många obekväma inzoomningar på Clint Eastwood. 
 
Chris Rock
 
 
 
 
 
 

Och de nominerade är...

Robert Gustafsson - Hundraåringen
 
Och då var de här! Och nog är jag mer nöjd än förra året, även om jag kanske hade önskat annorlunda resultat här och var! The Revenant fortsätter att visa styrka och tog hem hela 12 nomineringar! De flesta trodde Mad Max: Fury Road skulle ta flest, och fick även 10 stycken. Kul - om än förväntat - med Alicia Vikander, och rent ut sagt chockerande att även Hundraåringen är nominerad! Även om det inte var för Ex Machina som Vikander nominerades var det kul att den filmen ändå fick sig ett par nomineringar, vilket även får gälla för Sicario, även om det inte handlade om någon av de större kategorierna. För mer rolig fakta om de nominerade kan jag rekommendera den här artikeln! Men nu följer en genomgång av alla kategorier och en kort kommentar! 
 
Bästa film
"The Big Short"
"Bridge of Spies"
"Brooklyn"
"Mad Max: Fury Road"
"The Martian"
"The Revenant"
"Room"
"Spotlight"
 
Det blev åtta filmer även i år, och egentligen inget val som förvånar! Kanske främst uppseendeväckande att Carol missade, vilket var synd. Även Straight Outta Compton och Inside Out missade, men som sagt inget förvänande heller. Kul att en film som Room kan få plats dessutom, även om den var något förhandstippad. Spotlight får ses som favoriten fortfarande, även om The Big Short kommit starkt senaste månaden, och The Revenant som visar allt mer styrka (med flest antal nomineringar). 
 
Bästa regissör
Adam McKay, "The Big Short"
George Miller, "Mad Max: Fury Road"
Alejandro González Iñárritu, "The Revenant"
Lenny Abrahamson, "Room"
Tom McCarthy, "Spotlight"
 
En av galans större skrällar att Lenny Abrahamson tog sig in framför en av förhandsfavoriterna Ridley Scott (The Martian). Kul med en överraskning, och egentligen alla utom just Abrahamson kan vinna känns det som, beroende på vart vindarna vänder. Kan Iñárritu vinna två år i rad, eller får George Miller en välförtjänt vinst? McCarthy och McKay ska inte räknas bort riktigt ännu!
 
Bästa skådespelare
Bryan Cranston, "Trumbo"
Matt Damon, "The Martian"
Leonardo DiCaprio, "The Revenant"
Michael Fassbender, "Steve Jobs"
Eddie Redmayne, "The Danish Girl"
 
Den förväntade kvintetten, med Leonardo DiCaprio som storfavorit. Mycket ska till om han förlorar i år! 
 
Bästa skådespelerska
Cate Blanchett, "Carol"
Brie Larson, "Room"
Jennifer Lawrence, "Joy"
Charlotte Rampling, "45 Years"
Saoirse Ronan, "Brooklyn"
 
Den stora frågan var väl egentligen om Alicia Vikander skulle ta sig in här för The Danish Girl, men så blev det inte! Så den här kvintetten var inte särskilt förvånande heller, kul att Charlotte Rampling kunde ta sig in, men Jennifer Lawrence kändes som ett ytterst oinspirerat val. Förmodligen är det Brie Larson som tar hem det!
 
Christian Bale - The Big Short
 
Bästa manliga biroll
Christian Bale, "The Big Short"
Tom Hardy, "The Revenant"
Mark Ruffalo, "Spotlight"
Mark Rylance, "Bridge of Spies"
Sylvester Stallone, "Creed"
 
Det stora utropstecknet var att Tom Hardy knep Idris Elbas (Beasts of No Nation) plats! Visst fanns möjligheten, och han verkar verkligen ha ridit på The Revenants våg! Synd på Elba, men jag är inte den som tackar nej till Hardy!
 
Bästa kvinnliga biroll
Jennifer Jason Leigh, "The Hateful Eight"
Rooney Mara, "Carol"
Rachel McAdams, "Spotlight"
Alicia Vikander, "The Danish Girl"
Kate Winslet, "Steve Jobs"
 
Det blev för The Danish Girl som Alicia Vikander fick sin nominering. Inget förvånande val, och det känns som om alla utom Rachel McAdams kan ta hem det!
 
Best Original Screenplay
"Bridge of Spies"
"Ex Machina"
"Inside Out"
"Spotlight"
"Straight Outta Compton"
 
Den stora chocken var att Quentin Tarantino inte fick en nominering för The Hateful Eight. Visst att filmen inte visat styrka, men han brukar ta sig in ändå! Annars ett kul fält, inte minst med Ex Machina! Men Spotlight lär ta hem det här, med Inside Out som utmanare. 
 
Best Adapted Screenplay
"The Big Short"
"Brooklyn"
"Carol"
"The Martian"
"Room"
 
Lika förvånande var det här att Aaron Sorkins manus för Steve Jobs inte kom med. Men roligt att kvinnliga manusförfattare får plats (Carol och Room), även om The Big Short lär ta hem det. 
 
Best Foreign Film
"Embrace of the Serpent"
"Mustang"
"Son of Saul"
"Theeb"
"A War"
 
Alltid ett lotteri med ut med de utländska filmerna. Kul med danska A War, men det är Son of Saul som kommer vinna, utan tvekan. 
 
Son of Saul
 
Best Documentary Feature
"Amy"
"Cartel Land"
"The Look of Silence"
"What Happened, Miss Simone?"
"Winter on Fire: Ukraine's Fight for Freedom"
 
Ser ut att bli en kamp mellan publikfavoriten Amy och kritikerfavoriten The Look of Silence. Kan Joshua Oppenheimer få revansch för sin förlust med The Act of Killing? Båda är värdiga, men hoppas på den senare!
 
Best Animated Feature
"Anomalisa"
"Boy and the World"
"Inside Out"
"Shaun the Sheep Movie"
"When Marnie Was There"
 
Kul med de mindre filmerna Boy and the World och When Marnie Was There. Även trevligt med vuxenfilmen Anomalisa (även om det var väntat!). Dock är det Inside Out som vinner. 
 
Best Film Editing
"The Big Short"
"Mad Max: Fury Road"
"The Revenant"
"Spotlight"
"Star Wars: The Force Awakens"
 
Fem väntade val, men också svårt att avgöra vilken som är favorit! Mad Max: Fury Road är helt klart värd vinsten, och kanske lite av en favorit, om någon. 
 
Best Song
Earned It - "Fifty Shades of Grey"
Manta Ray - "Racing Extinction"
Writing's on the Wall - "Spectre"
Til' It Happens to You - "The Hunting Ground"
Simple Song #3 - "Youth"
 
Fyra av fem väntade. Men vad i hela friden är Manta Ray och hur slog den ut favoriten See You Again från Furious 7? Vi får se om det handlar om en mutskandal igen, som häromåret. Nu får nog Lady Gagas Til' It Happens to You ses som favoriten!
 
Best Original Score
"Bridge of Spies"
"Carol"
"The Hateful Eight"
"Sicario"
"Star Wars: The Force Awakens"
 
Fem av de mer väntade valen, där Ennio Morricone får ses som favorit, han har chockerande nog aldrig vunnit, men för The Hateful Eight kan han äntligen vinna! Men filmen är inte särskilt stark, så se upp med en annan legend, John Williams för Star Wars! Jättekul att Jòhann Jóhannsson kom in för sitt suggestiva score till Sicario
 
Sicario
 
Best Visual Effects
"Ex Machina"
"Mad Max: Fury Road"
"The Martian"
"The Revenant"
"Star Wars: The Force Awakens"
 
Fyra väntade val och ett otroligt uppfriskande val i Ex Machina, framför sommarens alla storfilmer. Välförtjänt to say the least. 
 
Best Cinematography
"Carol"
"The Hateful Eight"
"Mad Max: Fury Road"
"The Revenant"
"Sicario"
 
Återigen många väntade val. Kan "Chivo" Lubezki vinna en historisk tredje raka seger för The Revenant? Ska Roger Deaking äntligen vinna med sin 13:e nominering för SicarioEd Lachmans otroligt vackra Carol och Bob Richardsons glorious 70mm-foto i The Hateful Eight även de värdiga, för att inte tala om John Seales storslagna Mad Max?
 
Best Costume Design
"Carol"
"Cinderella"
"The Danish Girl"
"Mad Max: Fury Road"
"The Revenant"
 
De fem förväntade valen. Kombon Sandy Powell och Cate Blanchett var lyckad i år, och kan rendera i en vinst! 
 
Best Makeup and Hairstyling
"Mad Max: Fury Road"
"The 100-Year-Old Man Who Climbed Out the Window and Disappeared"
"The Revenant"
 
H. E. R. R. E. G. U. D. Vem hade kunnat tro att Hundraåringen skulle få en nominering. Kan knappt greppa hur skevt det är, men självklart jättekul, för Sverige och för filmen! Men om Mad Max förlorar blir jag förvånad. Men ska inte ge upp hoppet, go Sweden!
 
 
Alicia Vikander - The Danish Girl
 
Best Production Design
"Bridge of Spies"
"The Danish Girl"
"Mad Max: Fury Road"
"The Martian"
"The Revenant"
 
Väntade minst sagt, även om vissa hoppades på Carol och Star Wars. Tror det står mellan de vitt skilda Mad Max och The Danish Girl
 
Best Sound Editing
"Mad Max: Fury Road"
"The Martian"
"The Revenant"
"Sicario"
"Star Wars: The Force Awakens"
 
Kul med Sicario, inte helt oväntat, men kunde blivit andra val. De andra var troliga, och Mad Maxtar det nog!
 
Best Sound Mixing
"Bridge of Spies"
"Mad Max: Fury Road"
"The Martian"
"The Revenant"
"Star Wars: The Force Awakens"
 
Samma som i föregående, väntade val och Mad Max är favorit! 
 
Skippar återigen kortfilmskategorierna, dels för att jag inte har någon koll och dels för att jag inte tror det finns intresse av att läsa. 
 
Bridge of Spies