La La Land: Ett halvårs förväntan & dess klimax

 
Den 23e augusti satt jag på Eden och pluggade, det var eftermiddag och koncentrationen började svikta. Jag såg på Twitter att det släppts en ny trailer till La La Land, den romantiska musikalen regisserad av Whiplash-skaparen Damien Chazelle. Jag hade redan länge sett fram emot filmen, tanken på en film som för samman Chazelle med Emma Stone och Ryan Gosling väckte snabbt mitt intresse, men självklart fanns det frågetecken kring en modern musikal som inte är baserad på en känd Broadway-uppsättning eller dylikt (uppfriskande, men riskabelt). Den första trailern visade dock att det fanns potential i vad de skapat, och låten City of Stars som Gosling sjöng på var onekligen humm-vänlig. Jag valde att se på den nya trailern direkt. Redan i Stones första ton i låten Audition känner jag den träffar mig djupt, texten talar till mig, och jag har aldrig blivit så berörd av en trailer tidigare. Som ni förstår blev jag rätt förväntansfull inför att se filmen. En vecka senare hade filmen premiär på Venedigs filmfestival, hyllningskören ville inte tystas och filmen seglade upp som favorit inför den kommande Oscarsgalan. 

Om ni inte har sett filmen och känner att jag bygger upp förväntningarna lite väl mycket, hur tror ni då jag kände? Det är en ständig balansgång att som hängiven filmfanatiker angripa kommande filmer. Jag kan sitta klistrad framför Twitter och diverse filmhemsidor när stora filmfestivaler pågår i Cannes, Venedig, Toronto och Telluride, bara för att se hur andra reagerar efter att ha sett filmerna som jag så mycket ser fram emot. Jag vet inte hur många gånger jag såg den där andra trailern för La La Land, och hur mycket mer förväntansfull jag blev för varje gång. Alltmedan vintern nalkades vann den en rad priser av diverse kritikergruper i USA, och blev för varje ny konkurrerande film som visades en allt troligare Oscarsvinnare. Filmen kändes helt enkelt perfekt. Men hur skulle filmen kunna leva upp till det? 

 
Så kom Lucia, och med det Lucia Movie Night som SF varje år anordnar, där tre hemliga filmer visas under en natt. Och första filmen som visades var - you guessed it - La La Land. Inte kunde jag väl missa den chansen? Men å andra sidan, hur skulle resterande besökare reagera på en nostalgisk och romantisk musikal? Jag var kluven och väntade länge med mitt beslut, men valde att till slut slå mig ner i salongen, lite smånervös av förväntan. Men ganska snart insåg jag att jag inte kan slappna av där inne, nervositeten släppte inte, även om publiken inte var så jobbig så blev varje prassling ett störningsmoment, jag insåg att jag måste lämna salongen redan efter 10 minuter. Hade jag just förstört min mest emotsedda filmupplevelse för året? Jag hoppades innerligt att så inte var fallet. Dock så insåg jag att jag dels var galen och dels måste lära mig hantera förväntningar bättre.

Jag behövde vänta en och en halv månad på att se fortsättningen av filmen, men kanske främst på att hantera mina förväntningar. Nu visste jag åtminstone att jag inte fick bygga upp händelsen för mycket igen. Under tiden hann filmen vinna rekordmånga (7) Golden Globes, råka ut för det varje Oscarsfavorit gör, nämligen ett backlash där kritik börjar krypa fram (förtjänade den verkligen att vinna en Golden Globe för bästa manus? Varför är huvudrollerna vita? Ska vi verkligen tro att Ryan Gosling är jazzens räddning?), och i förra veckan nominerades den till rekordmånga Oscars (14 för att vara exakt, lika många som Titanic och All About Eve). Precis vad jag behövde. Till råga på allt fick jag lov att skjuta på filmen två dagar, och alltså inte se den på premiärdagen. Så hur gick det då, när jag slog mig ner i sätet på Royal i Malmö, en regning söndagskväll i januari?

Har ni ännu inte sett filmen, byt flik, boka biljetter till närmsta tillgängliga tid, och läs vidare efter att ni sett filmen (inte för att jag ska spoila hela filmen, men upplev den så blank som möjligt, så skippa trailern jag hyllat till skyarna också!). 

 
Redan när Cinemascope-texten breddar bilden i första bildrutan och den massiva duken utnyttjas till fullo märker jag att det här kommer bli annorlunda. På ett helt annat vis uppskattar jag de otroligt svängiga tonerna i öppningsnumret och lägger märke till svenske Linus Sandgrens magnifika långtagning som tar sig från sångare till sångare, över bilar och runt på bron där allt utspelar sig. Från ruta ett är jag fast, från ruta ett är jag förälskad. Nog fanns det stunder då jag kom att tänka på mina egna förväntningar, oroandes över att det skulle sluta som sist, men filmen fick mig snabbt på andra tankar och svepte in mig i drömmen som är La La Land
 
Inte bara är filmen "som en dröm", den är också om och för drömmare. Även om den handlar om en kämpande skådespelerska och en hoppfull jazzpianist är deras öden något som når ut till betydligt fler än just de grupperna. För vem har väl inte drömt om något? Att filmen blivit så omåttligt populär på biograferna talar för att detta budskap är något folk uppskattar och tar till sig, men självklart kan hårdknackade kritiker och cyniker få stå för sina åsikter, och självklart kan det inte vara allas kopp te, och jag har läst kritik som jag kan förstå, men bristerna den pekar på har jag helt enkelt valt att se bortom denna gång, för den talade så pass starkt till mig. Framför allt är det inget ni bör bry er om, det är bortom och utöver nörderi. För mig symboliserar filmen det allra bästa med film, att man kan föras in i en annan värld där vi kan acceptera allt som händer, just för att det sker i denna värld. Jag förstår om folk inte gillar musikaler, att det inte känns "naturligt" för vissa när de mitt i en scen börjar sjunga, men det hör hemma i den här filmen, och att kunna acceptera och njuta av det är vad riktigt bra film kan åstadkomma, och lite av hela grejen, själva magin med film.
 
 
Damien Chazelle ville göra en modern musikal om Los Angeles, och han är uppvuxen med att titta på och uppskatta klassiska musikaler som Singin' in the Rain. Hans tanke med denna film var att skapa en nostalgisk känsla kring dessa romantiska musikaler som var så populära på 30-50-talet, men att modernisera det och få dagens publik att uppskatta den. Därför innehåller filmen många referenser och homager till de filmer som inspirerat filmen, och även om storyn kan kännas bekant följer den inte riktigt samma klassiska modell. Filmens styrka ligger dock inte i storyn, men sättet den berättas på och de olika medel som används, och de känslor den skapar, överglänser den kritik filmen fått utstå. Storyn är dock en fin och vacker historia. 
 
Jag har redan lyft fram Linus Sandgrens foto, och det tål att tryckas på. Först och främst är det 35mm-fotot vars kornighet dels bidrar med charm, men kanske främst bidrar till den där nostalgiska känslan filmen vill uppnå, till skillnad från vad den skärpa en digital filmkamera hade skapat. Men också kameraåkningarna som följer musikens melodier och på så vis skapar en starkare helhet till musikalnumrena, och följsamheten i de flertal imponerande långtagningarna som finns i filmen. Men en musikal skulle aldrig fungera utan sin musik, och Justin Hurwitz har sannerligen prickat rätt med sina toner. Från de övergripande teman som återkommer i låtarna och den musik som främst agerar i bakgrunden, till de många fantastiska låtarna. Den enkla genialiteten i City of Stars, som jag med all säkerhet kommer gå och vissla på ett bra tag, den känslosamma styrkan i Audition, som blottar Stone fullkomligt framför kameran. För att inte tala om den härligt sprudlande inledningssången Another Day of Sun, eller John Legends otroligt medryckande och starka Start a Fire. Två dagar har gått sedan jag såg filmen, och jag har redan lyssnat igenom soundtracket ex antal gånger, och ja, jag gör det just nu också. Och något som man märker när man lyssnar igenom låtarna från första till sista är hur de i sig berättar historien, och texterna och dess betydelse är otroligt viktiga för filmen och karaktärernas utveckling. 
 
 
Men det finns så mycket kvalitet i denna film, hela världen som fotot visar upp och musiken tonsätter baseras på scenografi som tillsammans med kostymerna som går från nostalgisk musikal-känsla till en mer modern och "vanlig" känsla. Ibland är det extra-allt och drömskt, vi hamnar i den fantasivärld som Hollywood kan erbjuda, men i nästa scen kanske vi vaknar upp och inser att verkligheten inte är så glammig och perfekt. Det är denna resa vi får se i Mia och Sebastians romans, hur de åker en berg-och-dalbana genom kärlekens och drömmarnas värld, de vill båda uppnå sina drömmar, men till vilken kostnad! 
 
Emma Stone är filmens känslomässiga kärna, men båda perspektiv får ta plats och vi känner med de båda under filmens gång. Inte för att jag aspirerar på att rädda jazzen så kan jag starkt relatera till Ryan Goslings karaktär genom mitt filmintresse, hur jag enträget fortsätter skriva om filmerna som jag tror på och som jag hoppas ska få er att förstå min kärlek till film. Att skapa två karaktärer som man kan relatera så starkt till är imponerande, och det hjälper att de spelas av två av mina absoluta favoritskådespelare. Deras kemi är omisskänlig och charmar och imponerar rakt igenom. Och nej, de kanske inte alltid sjunger perfekt eller dansar lika fläckfritt som i dåtidens musikaler, men det här är också en moderniserad version där allt inte ska vara pitch perfect, den ska kännas mer jordnära, något jag tycker den uppnår, och något som detta bidrar till. Sedan är det imponerande hur de lärt sig sångerna, och alla danssteg, att få ihop det hela i långa och avancerade tagningar, det här var ingen lätt film att spela in. Dessutom är det snyggt att Gosling lärde sig att spela piano inför inspelningen, och står för allt spelande själv. 
 
Filmälskaren inom mig fascinerades över hur alla delar jag skrivit om klaffade, samt de många referenser och blinkningar som fanns till gamla filmer och industrin som helhet. Romantikern inom mig föll för deras kemi och hoppfulla kärlek, cynikern inom mig kände förståelse för de motgångar som våra turturduvor stöter på. Allt detta resulterar i ett slut av filmen som jag till en början oroades över, men som sedan blev det prefekta avslutet, för mig åtminstone.Ansvarig för att få ihop hela det här vackra spektaklet är regissör Damien Chazelle, som hade en vision och uppfyllde den så bra det bara gick. Han fick utmärkt hjälp, men i slutändan var det han som låg bakom magin! Jag kan knappt bärga mig för vad han hittar på härnäst, för potential och talang finns det gott om (det ryktas om en biopic om Neil Armstrong, med Gosling). 
 
 
När Oscarsnatten kommer blir han - med största sannolikhet - den yngsta regissören någonsin att vinna en statyett för sin regi, och han är inte den enda som kommer gå hem med en statyett i handen. Om inte en stor del av akademin får för sig att rösta politiskt på galan (anti-Trumpskt med Hidden Figures eller Moonlight) lär den också vinna Oscarn för bästa film, och vinster för Emma Stone, klippning, foto, musik, bästa låt (troligtvis City of Stars) och ljudmix är troliga, och jag skulle inte räkna bort vinster för scenografi, kostymer och manus heller (även om manus skulle skapa ramaskri). Det går att diskutera om den är värd att tangera rekordet för antal nomineringar (personligen föredrar jag den framför både Titanic och All About Eve), och någon nominering slank säkert bara med för att filmen är så allmänt älskad. Men det är väl klart att branschen älskar den här filmen, den hyllar och handlar om dem, drömmarna som gjorde det! Den har så många ingredienser som kan tilltala dem, och så mycket kvalitet inom olika områden att det hade varit konstigt om den inte fick många nomineringar. Men det här betyder inte att filmen gjordes för att vinna Oscars, långt ifrån. Chazelle tog en risk med den här filmen, han kämpade i många år för att ens kunna få ihop den, och om han som regissör gör en film om något att är passionerad för och älskar, då är det väl inte så konstigt om hans kollegor också tilltalas av den?
 
För att knyta ihop säcken: Det kan vara farligt att ha för höga förväntningar på en film, man bör undvika att läsa för mycket om filmer och se en massa trailers, man bör inte lita blint på kritiker och priser. Dock så tyckte jag att La La Land var fullkomligt magisk och briljant och underbar och jag är förälskad i den, så det kan gå ändå. Summa summarum, lyssna inte för mycket på mig, se filmen själv och bilda en egen uppfattning, det är egentligen det bästa, det här var bara lite överflödigt och min ödmjuka åsikt. Puss. 
 
 

Oscarsnomineringarna 2017

La La Land
 
Då var de äntligen här, efter månaders peppande vet vi (bara jag som sett fram emot det och läst om det i flera månader alltså?). Vad kan vi säga rent generellt då? Överlag så skedde det många trodde, La La Land tangerade Titanic och All About Eves rekord på flest antal nomineringar, med sina 14 stycken, akademin fullkomligt älskar den filmen, vilket vi misstänkte. Den är galans stora favorit, och kan mycket väl vinna 10+ guldstatyetter (eller åtminstone 8, vilket är mest antal sedan Slumdog Millionaire). Vi får se om den är värd allt detta när den har svensk biopremiär nu på fredag, 27/1. Sedan följer Moonlight (på bio 10/2) och Arrival (fortfarande på utvalda biografer) med 8 nomineringar vardera, och Lion, Manchester By the Sea (båda kvar på bio) och Hacksaw Ridge fick 6 nomineringar vardera. Akademin gillar även Sverige, En man som heter Ove är nominerad till såväl bästa utländska film och bästa smink/hår, fotografen Linus Sandgren är en av La La Lands alla nomineringar, och favorit till att vinna. Svenska stjärnproducenten Max Martin var också med och skrev "Can't Stop The Feeling, och belönades med en nominering. Det var inte överdrivet många överraskingar, även om det uppstod vissa. Några mer positiva än andra. T.ex. kan sorgligt nog både Passengers och Suicide Squad titulera sig Oscarsnominerade. Glädjande nog kan vi glömma #OscarsSoWhite-diskussionen i år, då 7 av 20 skådespelare inte är vita! Dessutom är tre av filmerna nominerade till bästa film "svarta"! Nåväl, diskuterar alla kategorier nedan! Galan går av stapeln natten till 27/2, och jag lär återkomma om vad jag tror och tycker. 

Best Picture

“Arrival”

“Fences”

“Hell or High Water”

“Hacksaw Ridge”

“La La Land”

“Manchester by the Sea”

“Moonlight”

“Hidden Figures”

“Lion”

Dessa var de förväntade filmerna, även om det fanns svängrum för att det skulle bli färre nomineringar, eller om någon film skulle kunna överraska, men så blev det inte. Första gången på tre år blev det nio - och inte åtta - nomineringade filmer. 

Moonlight

Best Director

Denis Villeneuve (“Arrival”)

Mel Gibson (“Hacksaw Ridge”)

Damien Chazelle (“La La Land”)

Kenneth Lonergan (“Manchester by the Sea”)

Barry Jenkins (“Moonlight”)

Frågan var vem som skulle få den femte platsen efter Chazelle, Jenkins, Lonergan och Villeneuve. Det visade sig bli Mel Gibson, som nu kan sägas vara officiellt förlåten av branschen efter sina anti-semitiska uttalanden för ungefär tio år sedan. Sett till filmen tycker jag verkligen inte han förtjänade det, även om andra halvan är högkvalitativ. Många trodde inte att han skulle välkomnas tillbaka, men så blev det, vilket Garth Davis (Lion), Martin Scorsese (Silence) och David Mackenzie (Hell or High Water) får betala priset för. Ett vackert år kanske kvinnor kan nomineras mer frekvent...

Denzel Washington & Viola Davis, Fences

Best Actor

Casey Affleck (“Manchester by the Sea”)

Andrew Garfield (“Hacksaw Ridge”)

Ryan Gosling (“La La Land”)

Viggo Mortensen (“Captain Fantastic”)

Denzel Washington (“Fences”)

De fem väntade valen, och mer behöver inte sägas om det direkt.

Best Actress

Isabelle Huppert (“Elle”)

Natalie Portman (“Jackie”)

Emma Stone (“La La Land”)

Meryl Streep (“Florence Foster Jenkins”)

Ruth Negga (“Loving”)

Här hittar vi en av de största utropstecknena, att Amy Adams (Arrival) INTE nominerades, trots akademins uppenbara uppskattningen för filmen. Det komiska är att man i höstas trodde att hon skulle bli filmens enda nominering. Istället knep Ruth Negga den sista platsen, vilket ändå är kul. Isabelle Huppert fanns det frågetecken kring, men höll ut, och Meryl Streep utökar sitt egna rekord med att få sin 20:e Oscarsnominering, det spelar liksom ingen roll att hon bara är bra i en okej film. Skönt att slippa Emily Blunt (The Girl on the Train), som lurade i vassen, men många saknar Annette Bening (20th Century Women). 

Casey Affleck & Lucas Hedges, Manchester By the Sea

Best Supporting Actor

Mahershala Ali (“Moonlight”)

Michael Shannon (“Nocturnal Animals”)

Jeff Bridges ("Hell or High Water)

Lucas Hedges (“Manchester by the Sea”)

Dev Patel (“Lion”)

En av de mer positiva överraskningarna var att Michael Shannon knep den sista platsen, trots att hans motspelare i Nocturnal Animals - Aaron Taylor-Johnson var den fler förutspådde. Vilket var positivt då Shannon är klart bäst i filmen. Tyvärr betydde det också att Hugh Grant (Florence Foster Jenkins) inte kan titulera sig Oscarsnominerad, men däremot kul att unge Lucas Hedges kom med, välförtjänt!

Best Supporting Actress

Viola Davis (“Fences”)

Naomie Harris (“Moonlight”)

Nicole Kidman (“Lion”)

Octavia Spencer (“Hidden Figures”)

Michelle Williams (“Manchester By the Sea”)

Dessa fem var favorittippade, och kom även med, inget mer med det.

The Lobster

Best Original Screenplay

“Hell or High Water”, Taylor Sheridan

“La La Land”, Damien Chazelle 

“The Lobster”, Yorgos Lanthimos & Efthymis Filippou

“Manchester by the Sea”, Kenneth Lonergan

“20th Century Women”, Mike Mills

Dagens bästa är dock att The Lobster nu är Oscarsnominerad. Det var förvisso hyfsat väntat, men man vet aldrig, så det gjorde mig glad. 20th Century Women knep sista platsen framför bl.a. Captain Fantastic, Zootopia och Jackie, det var tufft helt enkelt. 

Best Adapted Screenplay

“Arrival”, Eric Heisserer

“Fences”, August Wilson

“Hidden Figures”, Theodore Melfi & Alison Schroeder

“Moonlight”, Barry Jenkins

“Lion”, Luke Davis

Ett getingbo på förhand där Hacksaw Ridge, Nocturnal Animals och Loving likväl kunde nominerats, men ändå rätt väntade val. 

 

Best Foreign Film

“Land of Mine” (Denmark)

“A Man Called Ove” (Sweden)

“Tanna” (Australia)

“The Salesman” (Iran)

“Toni Erdmann” (Germany)

Även om man aldrig vet med den här kategorin så var det trots allt dessa fem jag hade tippat på förhand. Och det var ju kul, för det betyder att vi har en svensk film nominerad igen, så grattis Ove! Får se om den kan utmana Toni Erdmann, vissa tror det!

Life, Animated

Best Documentary Feature

“Fire at Sea”, Gianfranco Rosi

“I Am Not Your Negro”, Raoul Peck

“Life, Animated”, Roger Ross Williams

“OJ: Made in America”, Ezra Edelman

“13th”, Ava DuVernay

Det här var också ett getingbo på förhand, och resultatet är rätt banbrytande. Även om 7,5-timmes eposet O.J.:Made in America är favoriten att vinna så anser vissa det vara en miniserie, då den också sänts som femdelad serie på tv. Den ligger på SVT Play nu, och den är värd er tid. Kul för Ava DuVernay och 13th, som ni kan se på Netflix, även om det var väntat. Samma med I Am Not Your Negro, som får svensk biopremiär 17/3, och tre av filmerna skildrar alltså rasfrågor i USA, aktuellt och talande för det gångna året, här hittar ni också vinnaren. Life, Animated (på bio just nu) blev feelgood-alternativet som kan överraska när hela akademin ska rösta, och Fire at Sea (på SVT Play nu, på svenska Bortom Lampedusa) fick också en plats alltså. Båda är riktigt bra, föredrog personligen Weiner, Hooligan Sparrow och The Ivory Game, men inte ovärdiga, och många saknar Cameraperson.

My Life as a Zucchini

Best Animated Feature

“Kubo and the Two Strings”

“Moana”

“My Life as a Zucchini”

“The Red Turtle”

“Zootopia”

Mina fem tippade val, vilket är härligt att se. Främst att det är två utländska och mindre konventionella (Turtle och Zucchini) filmer som finns med, samt stop-motion-animerade Kubo, istället för t.ex. Finding Dory och Sing. 

Best Film Editing

“Arrival”, Joe Walker

“Hacksaw Ridge”, John Gilbert

“Hell or High Water”, Jake Roberts

“La La Land”, Tom Cross

“Moonlight”, Joi McMillon & Nat Sanders

Här är det mest förvånande att Manchester By the Sea missade, även om jag diskuterade möjligheten tidigare. Dock är det svårt att klaga på att Hell or High Water kom med istället. Kul med Joi McMillon, som med sin nominering blir första svarta kvinna att nomineras i kategorin!

Best Original Song

“How Far I’ll Go,” “Moana”

“City of Stars,” “La La Land”

“Audition (The Fools Who Dream),” “La La Land”

“Can’t Stop the Feeling!” “Trolls”

“The Empty Chair,” “Jim: The James Foley Story”

Som väntat dubbla La La Land, och Justin Timberlake bidrar med stjärnglans på scenen när det beger sig, vilket galans producenter säkerligen tackar för. Många hade trott på Runnin' (Hidden Figures), och personligen saknar jag verkligen Drive It Like You Stole It (Sing Street), som borde varit given. The Empty Chair, vars film knappt några sett, är med för att Sting sjunger den, och jag hade faktiskt tippat den dessutom, så ingen chock. 

Jackie

Best Original Score

“La La Land,” Justin Hurwitz

“Moonlight,” Nicholas Britell

“Lion,” Dustin O’Halloran & Hauschka

“Jackie,” Mica Levi

“Passengers,” Thomas Newman

De tre översta var givna, underbart att se Mica Levi också, men vad i helvete (ursäkta språket) gör Passengers här?? Visst att Thomas Newman är en av branschens stora, men det var absolut ingenting speciellt med den musiken från den genomusla filmen, suck...Nocturnal Animals, Kubo and the Two StringsHell or High Water och Rogue One är bara några av de filmer som är tusen gånger bättre, och det finns säkert fler som jag ännu inte sett. 

Best Visual Effects

“Deepwater Horion”

“Dr. Strange”

“The Jungle Book”

“Kubo and the Two Strings”

“Rogue One: A Star Wars Story”

För andra gången någonsin nomineras alltså en animerad film, och Kubo är sannerligen värd det. Den och Deepwater Horizon knep de osäkra platserna, och som jag tidigare diskuterat mottogs det väl när filmerna presenterades för medlemmarna i denna sektion. Saknar dock Arrival, men jag antar att det var lite för subtilt. Skönt att slippa Fantastic Beasts, som jag inte imponerades av. 

Best Cinematography

“Arrival”, Bradford Young

“La La Land”, Linus Sandgren

“Lion”, Greig Fraser

“Moonlight”, James Laxton

“Silence”, Rodrigo Prieto

De väntade fem och vi gläds såklart extra mycket åt svenske Linus Sandgren, som fotat La La Land, som också är favoriten här. Bradford Young (Arrival) både välförtjänt och efterlängtat, han har stått för många snygga filmer, och det var på tiden att den första svarta fotografen nominerades i kategorin får man ju säga. 

Lion
 

Best Costume Design

“Allied”

“Fantastic Beasts and Where to Find Them”

“Florence Foster Jenkins”

“Jackie”

“La La Land”

Egentligen inte så mycket att orda om, rätt väntade val, även om det fanns osäkerhet kring någon plats. 

Best Makeup and Hairstyling

“A Man Called Ove”

“Star Trek Beyond”

“Suicide Squad”

Så, En man som heter Ove är alltså dubbelt Oscarsnominerad? Kul! Samma team som nominerades för Hundraåringen förra året följer alltså upp det i år igen, det är rätt galet. Men det är deprimerande att behöva säga att Suicide Squad nu är Oscarsnominerad. Det här kan gå hursomhelst. Helt klart kategorin som flest anser vara fel, då Hail, Caesar!, Florence Foster Jenkins och Deadpool var mer tippade. 

Fantastic Beasts and Where to Find Them

Best Production Design

“La La Land,” David Wasco and Sandy Reynolds-Wasco

“Fantastic Beasts and Where to Find Them,” Stuart Craig and James Hambidge

“Arrival,” Patrice Vermette

“Hail Caesar!,” Jess Gonchor and Nancy Haigh

“Passengers,” Guy Hendrix Dyas

Alltså vad i helv...Passengers är alltså dubbelt Oscarsnominerad...kul att se Arrival här, fanns osäkerhet kring det, och även Hail, Caesar!, var många om budet, men annars känns det rimligt (förutom Passy då...). 

Best Sound Editing

“Arrival”

“Deepwater Horizon”

Hacksaw Ridge”

“La La Land”

“Sully”

Här är det ultimata beviset på exakt hur mycket akademin ÄLSKAR La La Land, för normalt blir inte musikaler nominerade här, normalt blir mer bullriga filmer nominerade här. Denna nominering får ta emot en del skit på Twitter nu, men nåväl. Sully får en tröstnominerng, de övriga väntade. 

Arrival

Best Sound Mixing

“Arrival”

“Hacksaw Ridge”

“La La Land”

“Rogue One: A Star Wars Story”

“13 Hours”

 Kanske borde man reagera på att Michael Bay-filmen 13 Hours är Oscarsnominerad, men det var inte oväntat heller att den skulle hamna här, och detsamma gäller de andra filmerna. 

Inför Oscarsnomineringarna - Klippning, foto, musik m.fl. tekniska kategorier

Arrival
 
Hur ser det då ut bland de tekniska kategorierna i år? Tar La La Land förväntad storslam? Kan Kubo and the Two Strings få historiska nomineringar bortom bästa animerade film? Har kritikergrupper runtom i USA lyckats uppmärksamma The Handmaiden tillräckligt för att få in den här? Vi får se!
 
Bästa klippning
 
  • La La Land
  • Moonlight
  • Manchester By the Sea
  • Arrival
  • Hacksaw Ridge
 
Börjar de här filmerna (La La, Moonlight, Manchester) kännas bekanta? Det hör till vanligheterna att de främsta filmerna också nomineras här, och oftast blir dessa filmer också nominerade till bästa film. Men vissa actionpackade storfilmer kan ta sig in, som The Force Awakens gjorde ifjol. Dessa filmers icke-linjära klippning garanterar mer eller mindre en nominering här, och även om La La Land är favorit så kan vi få en överraskning. Det har uppstått frågetecken kring Manchester, men jag skulle tro att den hänger på, personligen tycker jag att klippningen är en av filmens styrkor, men t.ex. juryn på Stockholms filmfestival hade delade åsikter kring det när de diskuterade den. De övriga platserna får vi se hur det blir med...
 
Mycket av Arrivals storhet ligger i just klippningen, med tanke på den twist den erbjuder, och Hacksaw Ridges intensiva krigsscener är precis sådana som akademin brukar uppmärksamma, så de är favoriter att ta de sista platserna, och de är dessutom troliga bästa film-nomineringar. Om Lion är starkare än väntat kan den kanske överraska här, även om en annan säker bästa film-kandidat i Hell or High Water känns mer troligt. Osäkerheten kring Nocturnal Animals uppskattning fortgår, men det skulle inte chocka om den ändå dyker upp här, för klippningen är central för filmens uppbyggnad. Silence har aldrig fått någon direkt chans, men klipparen Thelma Schoonmaker är en legend inom branschen, men frågan är om det räcker. Som sagt dök Star Wars upp här ifjol, så chansen finns för Rogue One, men snacket är inte lika hett för den, i så fall är Deadpool en troligare storfilmskandidat. Dokumentären O.J.: Made in America skulle kunna överraska här, utan att det skulle chocka.
 
Moonlight
 
Bästa foto
 
Här kommer en av mina favoritkategorier, och i år ser vi ut att få en svensk vinnare!
 
  • LA LA LAND, Linus Sandgren
  • MOONLIGHT, James Laxton
  • ARRIVAL, Bradford Young
  • SILENCE, Rodrigo Prieto
  • LION, Greig Fraser
 
Blandningen av Hollywood-nostalgi, långa tagningar och musikalnummer ser svenske Linus Sandgren (American Hustle) ut att ta hem det här för La La Land. Den filmen har vunnit ungefär varannat foto-pris under säsongen, och resten har Moonlight tagit hem, och nog kan den utmana. Bradford Young (Selma, A Most Violent Year) ser ut att äntligen få sin första nominering han med, för sitt ursnygga foto i Arrival. Han blir då också den första svarta fotografen att bli Oscarsnominerad, vilket känns på tiden. Silence främsta chans att bli nominerad är här, och Rodrigo Prieto är den mest rutinerade bland dessa, och många hade velat se honom vinna för Brokeback MountainGreig Frasers skildring av Indien är magnifikt och närgånget, men han hänger lite löst i nuläget (men hans foto i Rogue One kan hjälpa hans chanser). Nocturnal Animals och Jackie vet vi inte riktigt vad akademin tycker om, men deras foto är klara utmanare. Mer stabila filmer som kan knipa en plats är Hell or High Water eller Hacksaw Ridge. Personligen hade jag gärna sett American Honey uppmärksammas för sitt utsökta foto, men sannolikheten är nära på noll...The Handmaiden skulle kunna överraska om den visar styrka bland de tekniska kategorierna. 
 
Jackie
 
Bästa originalmusik
 
En annan favoritkategori är bästa originalmusik, och ja, La La Land är storfavorit. Det som uppmärksammats mest inför är det faktum att Arrival blev diskvalificerad, då användandet av Max Richters "On the Nature of Daylight" ansågs vara för viktigt för upplevelsen. Jag kan hålla med om att mycket av filmens känslor uppkommer de stunder då stycket används, men det är synd på Jóhann Jóhannssons annars innovativa ljuddesign. Även Manchester By the Sea och Silence blev diskade. Men vilka blir det då?
 
  • LA LA LAND, Justin Huruwitz
  • MOONLIGHT, Nicholas Britell
  • LION, Dustin O'Halloran & Hauschka 

  • JACKIE, Mica Levi
  • NOCTURNAL ANIMALS, Abel Korzeniowski
  • HIDDEN FIGURES, Pharrell Williams & Benjamin Wallfisch (Hans Zimmer?)
  • HACKSAW RIDGE, Rupert Gregson-Williams
  • ZOOTOPIA, Michael Giacchino
  • ROGUE ONE: A STAR WARS STORY, Michael Giacchino
  • KUBO AND THE TWO STRINGS, Dario Marianelli

Let's face it, La La Land är en musikal komplett med nyskriven musik som ALLA älskar, den kommer vinna. Moonlight och Lion är nog säkra eftersläntrare. Många hoppas starkt på Jackies innovativa musik från kritikerfavoriten Mica Levi, och personligen hoppas jag mycket på Nocturnal Animals här, vars musik hemsökte mig långt efter jag sett filmen. Hidden Figures nominerades till en Golden Globe och kanske kan Pharrell Williams stjärnglans locka. Michael Giacchino har två filmer med i kampen, i form av Disney-dubbeln Zootopia och Rogue One (han stod även för musiken i Doctor Strange, också den från Disney), och Kubo and the Two Strings skulle välförtjänt kunna smyga sig in. Vore underbart med Hell or High Water, vars stämning mycket byggs upp av den suggestiva musiken från Nick Cave och Warren Ellis. Vi bör aldrig räkna bort John Williams, så The BFG skulle kunna dyka upp. I mina vildaste drömmar skulle den magiska musiken i Swiss Army Man hamna här, men...
 
La La Land
 
Bästa sång
 
Hmmm, jag undrar vilken film som kommer vinna den här kategorin...som sagt, La La Land är en en helt originell musikal som är galans stora favorit i de flesta kategorier vars låtar är viktiga moment i filmen. City of Stars är favorit till att vinna, men Audition lär få en nominering där med. How Far I'll Go från Moana är också given, och USAs nya älskling Lin-Manuel Miranda gör låten till en dark horse (om La La-låtarna delar på sina röster t.ex.). Justin Timberlake och Can't Stop The Feeling (från animerade Trolls) är förra årets mest populära låt, och jag tror nog producenterna hoppas få upp honom på scenen. Den jag hoppas allra mest på är Drive It Like You Stole It, från charmiga Sing Street, en fantastikt medryckande låt som är med i en viktig scen från filmen, tyvärr kan den kanske missa. Runnin' från Hidden Figures känns troligare i nuläget. Se upp för Faith (Sing), Letters to the Free (13th), Never Give Up (Lion), Gold (Gold), The Empty Chair (Jim: The James Foley Story), Dancing With Your Shadow (Po), Go Now (Sing Street), kanske någon mer från Moana. Det här är en kategori som uppvisat viss turbulens senaste åren, och överraskningar kan dyka upp! Återigen, i mina vildaste drömmar skulle Montage från Swiss Army Man nomineras här, men...
 
The Handmaiden
 
Bästa kostymer
 
Vad kan vi vänta oss här då? Trots att den utspelar sig i nutid lär vi få se La La Land även här, men den är inte lika självklar som i andra kategorier. Andra filmer som utmanar är Florence Foster Jenkins, Jackie, Fantastic Beasts and Where to Find Them, Allied, Hail, Caesar!, Hidden Figures. Många hoppas sydkoreanska The Handmaiden dyka upp här, men det häftigaste vore om stop-motion-animerade Kubo and the Two Strings skulle nomineras, vilket skulle skriva historia. Efter att den nominerades av Costume Designers Guild Awards, vilket var första gången för en animerad film, finns det vissa som tror att den dyker upp även på Oscarsgalan, och det vore minst sagt välförtjänt. Andra filmer som känns mindre heta men som kan hamna här är: Silence, Hacksaw Ridge, Fences, Rogue One: A Star Wars Story, Rules Don't Apply och Doctor Strange
 
 
Bästa scenografi (eller ska vi kalla det för produktionsdesign?)
 
Vad vi än kallar det så brukar liknande filmer som ovan hamna här, och samma sak gäller för La La Land här, men den lär åtminstone nomineras. Utöver ovanstående kan t.ex. Arrival och Nocturnal Animals mycket väl nomineras, och filmer som Doctor Strange, Fantastic Beasts och Rogue One är även de betydligt mer troliga. The Handmaiden också ett tydligt hot här. 
 
En man som heter Ove
 
Bästa smink/hår
 
Här har sju filmer hamnat på en kortlista, och återigen kan vi få en svensk film nominerad, i form av En man som heter Ove. Och det är till och med samma personer som nominerades för Hundraåringen, som nu har sminkat Rolf Lassgård till en något äldre man. Men de tre favoriterna får lov att vara Florence Foster Jenkins, Deadpool och Star Trek Beyond, eller kanske Hail, Caesar!. Men räkna inte bort The Dressmaker eller gud förbjude Suicide Squad. Observera att bara tre filmer nomineras här, och egentligen kan vad som helst hända.
 
The Jungle Book
 
Bästa visuella effekter
 
Det finns en klar favorit, och för andra kategorin i rad är det inte La La Land. The Jungle Book borde inte kunna förlora det här, för herrejistanes så verklighetstrogen den var, outstanding. På kortlistan finns 9 filmer till att välja mellan. Rogue One: A Star Wars Story och Doctor Strange känns stabila att nomineras de med, och Rogue One skulle kunna utmana. Jag hoppas verkligen på Arrival också, och nog kan det faktum att det är den enda bästa film-kandidaten här hjälpa till (kanske anses den vara för subtil, något som juryn kan vilja undvika efter att lågbudet-effekterna i Ex Machina chockerande nog slog ut alla storfilmer förra året). Drömmen vore att se Kubo and the Two Strings även här, då den använt oanat imponerande visuella effekter för att skapa vissa delar av filmen. Varje år visar de ansvariga för varje film upp klipp och förklarar hur de arbetat för de som ska rösta under ett event (som ni kan läsa mer om här, om ni vill nörda ner er), och det sägs att just Kubo var en av de som imponerade allra mest på publiken. En annan som imponerade var oljekatastroffilmen Deepwater Horizon, som med knappa resurser skapade imponerande effekter. En som dock inte ska ha imponerat lika mycket, men som mycket väl kan komma att nomineras var Fantastic Beasts. Men vem vet, Captain America: Civil WarThe BFG och Passengers finns också med bland de 10 sista, och åtminstone de två första kan överraska. 
 
Hacksaw Ridge
 
Bästa ljudmix/klippning
 
Det här är egentligen två kategorier, men det är få som förstår skillnaden. La La Land är given vinnare för ljudmixen (pga musikal), men nomineras den även för ljudklippning vet vi hur mycket akademin verkligen älskar filmen. Annars brukar mer högljudda filmer nomineras här, som t.ex. Hacksaw Ridge, Arrival, Rogue One, Fantastic Beasts, Deadpool, Deepwater Horizon, Hell or High Water, Sully, Patriot's Day, The Jungle Book eller kanske någon annan film. 
 
Om det är okej för er så tror jag att jag skippar kategorierna för de olika kortfilmerna, jag har liksom inte så bra koll på filmerna tyvärr...men, se till att ställa alarm på 14.00 tisdag, och streama när de avslöjar vilka som nomineras (på Oscars.org)!