November ger julafton i förtid på filmfronten

 November hörni, en sjuhelsikes filmmånad, de där toppfilmerna skojar vi inte bort.
 
 
  • SUSPIRIA är något så ovanligt som en nytolkning av en klassiker som verkar betydligt bättre än originalet. Dario Argentos film från 1977 fick titeln Flykten från helvetet i Sverige, och håller på det audiovisuella planet hög klass än idag, men på vissa andra plan har den inte åldrats väl. Däremot ser Luca Guadagninos nya film efter Call Me by Your Name ut att leverera på alla möjliga plan. Den ser visuellt helt makalös ut, intensiteten ser brutal ut och de hysteriska reaktionerna som kommit ut talar sitt tydliga språk. Med Dakota Johnson och Tilda Swinton i täten ser det ut att bli höstens mest underbart obehagliga bioupplevelse, dessutom med musik från Radioheads Thom Yorke som sägs vara något alldeles extra. Premiär: 23/11

 
  • COLD WAR är troligtvis ovan nämnda films raka motsats, ett svartvitt polskt romantiskt drama, som jag säkert skrämt bort flertal från att se med den beskrivningen. Är ni istället mer moget och kulturellt lagda kanske jag kan locka med att det är Pawel Pawlikowskis första film sedan hans Oscarsvinnande Ida, och att han vann pris för bästa regissör i Cannes. Filmen skildrar en romans mellan en pianist och en lovande sångare, vars relation är lika destruktiv som den är blomstrande. Det ser helt jäkla utsökt ut, och har ni sett Ida förstår ni peppen (annars bör ni se Ida). Premiär: 16/11

 
  • WIDOWS är ett steg i en helt ny riktning för Oscarsvinnande mästaren Steve McQueen, efter filmer som Shame och 12 Years a Slave. En thriller som utspelar sig i Chicagos undre värld, där fyra kvinnor har ärvt sina döda mäns kriminella skulder, och som väljer att ta sina öden i deras egna händer. McQueen kan inte göra en dålig film, så mycket är jag säker på, och inget tyder på motsatsen här, något som även festivalreaktioner bekräftat. Med en cast som inkluderar Viola DaviesElizabeth DebickiDaniel Kaluuya, Cynthia Erivo, Liam NeesonColin Farrell och många fler kan ni väl inte annat än bli taggade? 
    Premiär: 16/11

 
  • SORRY TO BOTHER YOU är en av årets stora snackisar inom filmvärlden, som påbörjade sin hype-våg i Sundance i januari, men som alltmer upphaussades i och med dess premiär i USA. Boots Rileys debutfilm är en bisarr satir av dagens kapitalistiska samhälle utspelat i någon form av alternativ verklighet, influerad av ett gäng filmer men helt unik trots allt. Jag tänker inte gå in på fler detaljer, gå bara in i biosalongen med ett öppet sinne och njut av originalitet och galenskap. Jag kan avslöja att den utsökta skådespelartrion i centrum levererar, med Lakeith StanfieldTessa Thompson och Armie Hammer. Det borde räcka. Premiär 2/11

 
  • HOLIDAY är en hyllad svensk film som det länge såg ut som om ingen skulle våga distribuera i Sverige. Varför undrar ni då? Det är en såväl provocerande som utmanande film om kvinnans plats i en mansdominerad värld, en film som SF (eller Filmstaden som det ju heter nu) känner behovet av att lägga till denna meningn till dess beskrivning: "Vi vill varna för att filmen innehåller obehagliga scener.". Trailern som nyligen släpptes tyder på ett fantastiskt bildspråk och berättande, en minst sagt lovande långfilmsdebut från Isabella Eklöf, som beskriver filmen bra här. Premiär: 2/11

 
  • BOY ERASED tar oss tillbaka till grundare vatten, en säkrare film om ett tema som däremot inte alltid är säkert. Filmen är en sann historia om en tonåring som fick sin homosexualitet avslöjad för sina fundamentalistiskt kristna föräldrar, som tvingade honom till ett omvändningsläger, för att "bota" hans sexuella läggning. Ett till synes starkt drama med Lucas Hedges (Oscarsnominerad för Manchester by the Sea) i huvudrollen, med Nicole Kidman och Russell Crowe som hans föräldrar, i regi av Joel Edgerton, som också spelar en biroll. Premiär: 16/11

 
  • CLIMAX är en annan film som kanske kan komma att passa in på temat obehagliga scener, en film som jag sett kallats för en skräckmusikal, bara en sån sak. Mer än en musikal är filmen snarare en dansfilm, med fokus på dansa snarare än pausa. Den delade publiken i Cannes men hålls av många som mästerlig, en film som bör upplevas på stor duk och med rediga högtalare (får en ytterst begränsad distribution, så passa på!). Gasar Noë är inte allas koppar te, men vågar ni ge er ut på djupt vatten kanske det kan vara något för er. Premiär: 16/11

 
  • THE BALLAD OF BUSTER SCRUGGS är bröderna Joel och Ethan Coens nya westerrulle som får premiär på Netflix. Det är en antalogifilm uppdelad i sex kapitel med en cast som inkluderar Tim Blake Nelson, Liam Neeson, Zoe Kazan, James Franco och Brendan Gleeson, m.fl. Coens går aldrig att räkna ut, och festivalreaktioner från hösten lovar gott! Premiär på Netflix: 16/11

 
  • THE OUTLAW KING är ytterligare en film som vi bara får njuta av hemma på Netflix tyvärr, från regisssör David Mackenzie, som gett oss höjdare som Hell or High Water och Starred Up senaste åren. Chris Pine får här sin alldeles egna Braveheart-roll, när han tar sig an Robert the Bruce, som gjorde uppror mot det engelska styret i Skottland i början av 1300-talet. Pine i all ära, men allra mest intressant blir det att se Florence Pugh (från Lady Macbeth) som hans hustru, som fått de flesta positiva omdömena. Filmen har klippts ned till två timmar efter att ha fått mild kritik under höstens filmfestivaler, och ska nu vara skarpare! Premiär på Netflix: 9/11

 
  • TRANSIT är tyske Christian Petzolds nya efter starka Phoenix från 2014, om en man som flyr Frankrike när nazisterna invaderar, coh tar en ny identitet som en död författare vars texter han har i sin ägo. Det blir dock mer komplicerat när han träffar författarens fru. Lär få begränsad distribution i Sverige, men har ni möjlighet så tror jag mycket på den! Premiär: 30/11

 
  • THE FRONT RUNNER är en sån där otroligt tidsenlig biopic om en politisk skandal från 1988, när senatorn Gary Hart ställde upp och gick starkt framåt i presidentvalet, men sänktes av en sexskandal. Jason Reitman gör sällan dåliga filmer, och Hugh Jackman ska föga förvånande vara utmärkt i huvudrollen. Jag blev inte helt övertygad av trailern, men förhoppningsvis kan den överträffa förvätningarna. Premiär: 23/11

 
  • NÄR FJÄRILARNA KOMMER är ett turkiskt familjedrama om tre syskon som aldrig känt varken varandra eller sin far, som de nu samlas för att begrava. Hyllats på festivaler hela året och lär säkerligen hålla bra nivå. Premiär: 30/11

 
  • CREED II fortsätter sagan om Adonis Creed, som i sin Rocky-uppföljare följde i sin faders fotsteg för att bli boxare. Tyvärr är inte Ryan Coogler tillbaka bakom kameran, men förhoppningsvis håller de återkommande skådespelarna med Michael B. JordanTessa Thompson och Sylvester Stallone fanan högt. Sedan ska det bli intressant att se Dolph Lundgren tillbaka som Drago, vars son nu ska ta sig an Adonis. Premiär: 23/11

 
  • OVERLORD är filmen som blandar andra världskriget och zombies, som ni så länge väntat på. Ser trots allt inte helt fel ut. Premiär: 9/11

  • FAHRENHEIT 11/9Michael Moore vs Trumpy, let's get ready to rumble. Premiär: 16/11

  • X&Y är ytterligare ett meta-filmiskt experiment från Anna Odell, efter hennes uppmärksammade och hyllade Återträffen. Jag ska inte gå in på någon handling, för det kommer bara krångla till saker, men Mikael Persbrandt får vara med i leken, om det kan locka någon. Premiär: 23/11

 
  • TORNET är en animerad skildring av ett palestinskt flyktingläger i Libanon, som för varje generation sedan 1948 byggts på höjden. Serilsa och tunga teman visas genom 11-åriga Wardis ögon som hoppfullt blickar framåt, trots 70 år av motgångar. Premiär: 16/11

 
  • GIRLS OF THE SUN visar oss en kurdisk bataljon av kvinnor som alla flytt ISIS som nu slår tillbaka. Eva Hussons film visades i huvudtävlan och har bl.a. Golshifteh Farahani (Paterson) och svenska Evin Ahmad (Dröm vidare) i huvudroller. Premiär: 23/11

 
  • THE OTHER SIDE OF THE WIND är något så cineastiskt frestande som Orson Welles sista film, som han aldrig han slutföra under sin livstid, men som nu klippts ihop med hjälp av Netflix djupa fickor. En film som mer ser ut att likna hans film F for Fake snarare än Citizen Kane, och som hursomhelst lär bli mycket intressant att se, inte minst för den filmhistoriskt intresserade. Premiär på Netflix: 2/11

Intensiv & lovande filmmånad i oktober

September kändes på förhand som en premiärmånad med begränsade utropstecken, och den bleknar än mer i jämförelse med vad som kommer i oktober. Nu börjar bland annat Oscarsfavoriterna dyka upp, omgärdat av en salig och intressant mix av filmer. Mer en något annat bör ni självklart söka upp Uppsala kortfilmfestival som pågår 22-28 oktober, 300 filmer med en blandning av allt ni kan tänka er, väl värt att kolla upp! Vi släppte programmet i fredags och ni kan spana in det här för att bli taggade! 
 
 
First Man - premiär 12/10
Det borde räcka med att säga "från regissören till Whiplash och La La Land" för att få er intresserade, för Damien Chazelle är en av de allra främsta regissörerna just nu, och allt han gör blir till guld. Det verkar vara fallet även i år, när han filmatiserar Neil Armstrongs liv, och den första månlandningen. Det är lika delar ett närgånget porträtt av Armstrong och hans liv som det är ett episkt rymdäventyr när de väl tar sig ut i rymden. Avslutningen ska vara såväl slående som intensiv, en filmupplevelse ni bör vilja se på största bästa duk (typ IMAX). Som Armstrong ser vi Ryan Gosling, som ackompanjeras av Claire "The Crown" Foy, en urstark duo som dessutom har en rad imponerande namn vid sidan om. Vänta er ett antal Oscarsnomineringar.
 
 
Leave No Trace - premiär 26/10
Debra Granik slog igenom med sin andra film Winter's Bone, som kom ut 2010. Den gav henne en Oscarsnominering för bästa manus, och även filmen nominerades till bästa film, och inte minst introducerade den oss för en nyfödd stjärna i Jennifer Lawrence. Sorgligt nog är det tufft för kvinnor att få ytterligare chanser som regissörer, hur framgångsrika deras filmer än är, så därför har det tagit åtta år för hennes nya att komma ut. Leave No Trace debuterade på Sundance filmfestival i januari och har blivit en kritikerfavorit under året, där nykomlingen Thomasin McKenzie fått motta många av lovorden vid sidan om den mer rutinerade Ben Foster. Ett starkt drama om relationen mellan en far och hans tonårsdotter.  
 
 
Private Life - premiär på Netflix 5/10
En film som Netflix sin vana trogen smyger ut utan att göra något väsen kring, trots att det är en rejäl kritikerfavorit med såväl Kathryn Hahn och Paul Giamatti i huvudrollerna, som sällan sticker ut men alltid levererar. Hahn spelar i filmen en författare som gjort allt hon kunnat för att bli gravid, men förgäves, och kampen för att få barn har gjort äktenskapet med Giamattis karaktär skakigare och skakigare. Trailern lovar riktigt gott. Ett liknande fall som med Granik ovan att det tagit Tamara Jenkins elva år att följa upp sin senaste film.
 
 
Goliat - premiär 5/10
Vi får även mycket lovande svensk film i oktober, med Peter Grönlunds nya film Goliat. Efter Tjuvheder är det spännande att se hur han skildrar det karga Sverige på ett ytterst realistiskt vis denna gång! I en liten svensk industristad måste 16-åriga Kimmie ta hand om sin familj när hans pappa döms till fängelse, en uppgift han ännu inte är redo för. Filmen har fått goda omdömen av kritikerna och ser riktigt lovande ut, så vill ni se svensk kvalitetsfilm tror jag det här är ett bra val. Vill ni få mer hårdkokt svensk film kan ni spana in Balkan Noir som kommer 12/10.
 
 
Bohemian Rhapsody - premiär 31/10
Freddie Mercury och Queen står mig extremt nära hjärtat, musik kommer aldrig bli bättre och ingen sångare kan någonsin toppa varken Mercurys röst eller karisma. Kanske borde jag vara supertaggad på en film om just detta, men samtidigt kan jag inte hjälpa att vara orolig till viss mån. Hur ska filmen kunna leva upp till allt detta? Förmodligen går det inte, att rättvist skildra Mercurys liv med samma unikhet som han själv bidrog med genom sin musik är svårt, och trailern tyder inte på det heller. Rami Malek är en jättebra skådespelare, men att vara Freddie är något helt annat. Jag tror det kommer bli en bra och fin hyllning till honom och deras musik, en publikfilm som säkerligen kommer att ge mig en underbar stund i biosalongen. Jag är kluven okej, låt oss bara hoppas på det bästa. Betryggande är dock att Queens kvarvarande originalmedlemmar Brian May och Roger Taylor varit delaktiga i projektet, mindre betryggande är dock att filmen bytte regissör en bit in, efter att #metoo skakat om världen förra hösten. 
 
 
Lycklig som Lazzaro - premiär 5/10
Lazzaro lever i en liten italiensk by där tiden stått stilla, han jobbar på en tobaksodling och är för snäll för sitt eget bästa, till den grad att han ofta misstas för att vara dum. Ägaren av odlingen är inte riktigt lika trevlig, och när hennes son iscensätter sin egen kidnappning blandas Lazzaro in i det hela och de båda bildar ett starkt vänskapsband. Regissör Alice Rohrwacher vann pris för bästa manus när den visades i huvudtävlan i Cannes i våras, där den också tokhyllades.
 
 
Apostle - premiär på Netflix 12/10
The Raid och The Raid 2: Redemption är två av tidernas bästa actionfilmer. Gareth Evans regisserade båda. Nu har han regisserat Apostle, som har premiär på Netflix 12e oktober. Jag kan inte förvänta mig att den lever upp till de två föregående, men uppenbarligen är det lätt att bli taggad. Han har nu flyttat från Indonesien till USA och tagit med sig Dan "Legion" Stevens för att utföra våldsamheter mot en religiös kult som kidnappat hans syster.  
 
 
Bad Times at the El Royale - premiär 17/10
För alla som gillade Cabin in the Woods lika mycket som jag kommer nu Drew Goddards nya film, som ska göra oss fans nöjda. Chris Hemsworth står i centrum för denna skruvade actionkomedi som vi säkerligen kan räkna med ha en härlig twist. Sju främlingar med skellet i garderoben möts på ett mystiskt motell som även det har ett mörkt förflutet. Tror det är bäst att gå in så ovetande som möjligt till den här, men fler namn som kan locka dit er är Dakota JohnsonJeff BridgesJon Hamm, Nick Offerman och många fler.  
 
 
Colette - premiär 19/10
Sidonie-Gabrielle Colette, mest känd som Colette, var under 1900-talets första hälft en av de mer lästa och uppmärksammade författarna, förutom det faktum att hennes böcker gavs ut i hennes mans namn. När de gifte sig upptäckte han hennes potential och utnyttjade det till hans fördel. Men allt eftersom började hon ta över ägenskapet för hennes egna verk, och hennes egna liv. Keira Knightley har hyllats för sin insats i filmen, som ser ut att vara ett tidsenligt kostymdrama som kan säga lika mycket om sin dåtid som vår nutid. 
 
 
The Girl in the Spider's Web - premiär 26/10
Kommer ni ihåg Millenium-trilogin och den efterföljande amerikanska remaken som gjordes av den första svenska filmen för några år sedan? Förmodligen, det var inte så länge sedan och filmerna var bra, men det känns lite underligt att de nu gör en uppföljare som inte ens är en uppföljare då den baseras på den fjärde Lagercrantz-skrivna boken, med ny regissör och nya skådespelare. Men, ersättarna är inte dåliga direkt. Som regissör finner vi Fede Alvarez, som låg bakom rysaren Don't Breathe, och som Lisbeth Salander ser vi Claire Foy, långtifrån hennes roll som Queen Elizabeth i The Crown. Kanske kan bli något trots allt.
 
 
Juliet, Naked - premiär 12/10
Romkom, Ethan HawkeRose Byrne och Chris O'Dowd, det ser ut att bli härligt.
 
 
Christoffer Robin & Nalle Puh - premiär 12/10
Christoffer Robin (Ewan McGregor) har gått och blivit en medelålders man med ett stressigt jobb som håller honom borta från sin familj som börjar tröttna, när Nalle Puh dyker upp, som verkar ha tappat bort resten av gänget. En mörkare fortsättning av sagan som i USA gav ett tudelat mottagande, på det viset att den kan ha varit lite för tung för barnpubliken att hantera. Desto bättre för oss vuxna alltså! 
 
 
A Star is Born - premiär 5/10
Queens musik är inte det enda vi får till biograferna, i A Star is Born gör Lady Gaga sin filmdebut, i Bradley Coopers deubtfilm som regissör. Filmen är den tredje remaken av samma film (skönt med lite originalitet från Hollywood), och jag har länge känt mig avig gentemot den. Allra främst på grund av Cooper som jag ännu inte förlåtit för att han blev Oscarsnominerad för skitfilmen American Sniper (utöver typ allt annat mediokert han gjort), men också för att de påbörjade sin Oscarskampanj i typ mars i år, vilket jag inte riktigt orkar med. Men. Nu råkar det vara så att filmen visats på filmfestivaler under hösten och mer eller mindre alla älskar den. Nu har jag också hunnit se den innan jag fick ut det är inlägget, och...den levererade inte fullt ut. Storyn är platt och borde känts utdaterad redan när 1976-versionen kom ut, den tilltalar mig inte och har därför svårt att beröra mig. Gagas musik är däremot riktigt bra, filmen är snygg och Cooper är inte så irriterande som han brukar vara (hans karaktär däremot, male fragility much?). Lite väl upphaussad för sitt eget bästa, men klart godkänd.
 
 
Halloween - premiär 19/10
Michael Myers är tillbaka och Jamie Lee Curtis är tillbaka, förhoppningsvis blir det läskigt också. 

Halvvägs genom biosommaren 2018


Jag vet, det var ett tag sen nu. Uppsats, semester och VM har satt käppar i hjulet för skrivierierna här, jag förstår om det varit svårt att välja biofilmer att se i juni i brist på mina rekommendationer, men nu tänkte jag återgälda er lite i efterhand. Ungefär halva sommaren har nu gått (till skillnad från filmindustrin räknar jag här sommaren som juni-augusti, så maj-filmerna uteblir), så hur har filmerna vi fått levererat? Rätt illa på det stora hela, vilket bara kan betyda att det bästa väntar runt hörnet. 
 
Bäst har isländska grannfejden Under the Tree varit, regisserad av Hafsteinn Gunnar Sigurðsson, utmärkt skådespelat av fler isländska namn ni ändå inte kan uttala. En tragikomisk saga om ett träd på en bakgård som skymmer solen för delar av en annan bakgård, och de boendes bittra försök att göra livet surt för varandra. Filmen har vid det här laget slutat gå på de allra flesta biografer skulle jag tro, men får ni chansen att se den när den kommer ut för hemmabruk kan jag varmt rekommendera den, inte minst om ni likt jag älskade den snarlika isländska Bland män och får som kom ut för ett par år sedan. 
 
I mars vann chilenaren Sebastián Lelio en Oscar för bästa utländska film, med En fantastisk kvinna. Nu är han ute med sin andra film för i år, med Olydnad (originaltitel: Disobedience). I den får vi följa Ronit (Rachel Weisz), en judisk kvinna som lämnat sin judisk-ortodoxa uppväxt bakom sig när hon får höra att hennes far - en hyllad rabbi - dött och åker hem till England igen. Där möter hon Esti (Rachel McAdams), och gamla känslor blossar upp på nytt, lika förbjudet då som nu i den miljö de nu befinner sig i. En fascinerande kontrast mellan religiösa traditioner och frihet, mellan att hedra sitt arv och leva ut sina lustar. Välspelat av de båda Rachels, tillika av Alessandro Nivola, som spelar Ronits kusin, tillika Estis man. 
 
Sicario 2: Day of the Soldado är långt ifrån lika mästerlig som sin föregångare, mycket på grund av regissörsbytet som gav oss italienaren Stefano Sollima (Suburra), även om Taylor Sheridan skrivit manus till båda. I denna är inte heller Emily Blunt med, men både Benicio del Toro och Josh Brolin är tillbaka. Kriget mot de mexikanska kartellerna intensifieras efter att de smugglat över ISIS-terrorister, och nu får de mord-glada herrarna fria tyglar att föra sitt krig på så smutsigt det bara går. Filmer har definitivt sina spännande partier, men i slutändan vet jag inte riktigt till vilken nytta, den blir något underväldigande mot slutet. Det är dessutom snårigt att skildra den mexikanska gränsen i det politiska läge området befinner sig i just nu, och den kan mycket väl vara precis vad Trumpen gillar. Stora delar av den moraliska gråzon som ettan skildrade så väl suddas ut när Blunts karaktär försvunnit. Bra, men långt ifrån perfekt.
 
På den godkända halvan finner vi även Ocean's Eight, där Sandra Bullock spelar Debbie Ocean, som när hon lämnar fängelset tar över familjeverksamheten (so to speak) efter brodern Dannys död(?). Det är en stjärnspäckad heist-fest där Bullock flankeras av bl.a. Cate Blanchett, Sarah Paulson, Mindy Kaling, Helena Bonham Carter och den vid sidan om Bullock mest briljanta, Anne Hathaway. Den ger precis vad man önskar av den, underhållning rakt igenom och skratt. Regissör Gary Ross lyckas inte riktigt ge den något prick över i:et eller den nerv den hade kunnat behöva, men den håller bra ändå, tack vare sina skådespelare. James Corden är väl den om någon som sticker ut på ett negativt sätt, han känns malplacerad och för mycket som sig själv.  
 
Sedan har vi medelmåttorna Jurassic World: Fallen Kingdom och Racer and the Jailbird. Två extremt skilda filmer som båda kändes platta och ointressanta. Med Fallen Kingdom var det ingen överraskning efter förra filmens låga nivå, den är förutsägbar och man bryr sig inte om något som händer direkt, även om det kan tillåtas vara smått underhållande och spännande ibland. Den senare hade mer potenital, i och med regissör Michaël R. Roskam och skådespelarna Adèle Excarchopoulos och Matthias Schoenaerts. Utan att vara direkt dåligt så blir det dock alldeles för utdraget, halvvägs in hoppades jag på max tjugo minuter kvar, men jag fick en timme. Den höll inte i längden helt enkelt.
 
Men sämst av alla, det är den katastrofala katastroffilmen Den blomstertid nu kommer, Sveriges svar på Hollywoods blockbusters. Jag gillar ambitionen att göra något annorlunda svenskt, men herregud så talanglöst utfört. Norrköpingsbaserade YouTube-gänget Crazy Pictures kanske bör hålla sig till klipp på YouTube (eller försöka igen, fast bättre), för här finns knappt något positivt att hitta. Manuset är sanslöst tomt, platt, klyschigt och ointressant att man kan undra om det ens skrevs av en människa, karaktärerna är så enerverande och jobbiga hela högen att man i slutändan hoppas att alla stryker med i attacken (vilket är problematiskt om man faktiskt ska bry sig om vad som händer), och skådespelarna är inte direkt något att hänga i julgranen (redan använt ordet talanglöst men...). Mot slutet av filmen när tanken säkert är att man ska bli emotionellt träffad av konsekvenserna skrattade jag för mig själv i salongen, för det hela var bara skrattretande dåligt. Gör om, gör rätt.
 
Kvar att se har jag Love, SimonAnt-Man and the Wasp, McQueenWhitney, På Chesil Beach, A Ciambra och troligtvis några som fallit ur mitt minne just nu, men än mer spännande är vad som komma skall. Här är 10 höjdpunkter att se fram emot under andra halvan av sommaren!
 
1. Hereditary - 27/7
I regi av långfilmsdebuterande Ari Aster omtalas denna skräckis som en av de läskigaste på länge, såväl som en av årets allra bästa filmer. Vad jag hört är det bäst att undvika trailers och spoilers och gå in i salongen så ovetandes som möjligt. Toni Colette gör huvudrollen och det finns de som hoppas på en Oscarsnominering i januari! Är ni inte för lättskrämda tror jag att det här är något ni inte vill missa.
 
2. Mission: Impossible - Fallout - 3/8
Den mest efterlängtade storfilmen sommaren har att erbjuda är den sjätte filmen i serien om Ethan Hunt, superspionen som aldrig åldras. Efter starka Ghost Protocol och seriebästa med senaste Rogue Nation är Mission: Impossible-serien något förvånande ett av de mer säkra korten bland alla uppföljare som plågar Hollywood just nu. Inte minst tack vare Tom Cruise och hans stunts, till denna lärde han sig att flyga helikopter för att själv kunna göra det i filmen (se featuretten om det här), samt att utföra ett "Halo Jump" (spana in behind the scenes här), vilket är fallskärmshopp där fallskärmen utlöses vid ungefär 600 meters höjd, något som främst militär utför, och som aldrig gjorts av en skådespelare tidigare. Lägg till Rebecca Ferguson och Henry Cavills mustasch så kan det här inte bli annat än bra. Reaktionerna har hittills varit extatiska, med jämförelser med såväl Mad Max: Fury Road och The Dark Knight, som tyder på årets i särklass bästa actionfilm och blockbuster.
 
3. Don't Worry, He Won't Get Far on Foot - 3/8
Gus van Sant är lite till och från som regissör, men kan nå fina höjder när det är som allra bäst. Tillsammans med Joaquin Phoenix, Jonah Hill och Rooney Mara byggs dock förväntningarna ytterligare, i detta sanna feelgoddrama. Phoenix spelar John Callahan som blev förlamad efter en fylleolycka, något som leder till en depression som bara får honom att dricka mer. Tills han träffar rätt människor som kan hjälpa honom tillbaka. Mottogs väl när den hade premiär på Berlins filmfetival i februari. 
 
4. Bergman - Ett år, ett liv - 13/7
På lördag (14/7) hade Sveriges och en av tidernas främsta regissörer Ingmar Bergman fyllt 100 år. Detta har gjort det här året till väldigt Bergman-centrerat, med hans filmer tillbaka på biograferna och ännu fler visas på SVT (och ligger ofta kvar även på SVT Play, om ni vill ge det en chans). Jane Magnusson uppmärksammar detta med sin dokumentär om det kanske mest avgörande året i Bergmans karriär - 1957. Han gjorde och släppte två av hans största och mest hyllade filmer - Smultronstället och Det sjunde inseglet, utöver jobb på teatern och ett so alltid komplext privatliv. Dokumentären visar alla sidor av detta år på ett hyllat vis, och är självklart ett måste för den svenske filmintresserade. 
 
5. Beast - 20/7
Ett mörkt drama som inte ser ut att få någon bredare spridning, men som ser ut att vara värd att söka upp. Moll är 27 år, olycklig och lever med sin krävande familj, samtidigt som hon träffar den något mystiske Pascal, samtidigt som ett flertal mord sker på ön hon bor på. Inte minst ska det bli spännande att se Johnny Flynn i en mer dramatisk roll än den jag är van vid från serien Lovesick
 
6. Uppsalakidnappningen - 24/8
Kanske följde ni händelsen på Flashback under 2011 eller något mer troligt har ni hört P3 dokumentären om kidnappningen av den 25-årige juridikstudenten i Uppsala, hursomhelst kommer filmen om det ut nu. Det hela är en dråplig komedi om den minst sagt idiotiska kidnappningen, om det ser superbra ut kan jag inte säga, men det ska bli spännande att se, inte minst bara för att få en film med "Uppsala" i titeln. 
 
7. Superhjältarna 2 - 31/8
Personligen var första Superhjältarna inte en favorit som ung, men jag ska se om den och omvärdera! Uppföljaren kommer 14 år senare, men det är Brad Bird som återigen regisserar. Och det ser riktigt bra ut, den är hyllad av kritikerna och har varit en storsuccé på biografer världen över.  
 
8. Förolämpningen - 27/7
Oscarsnominerades i vintras för bästa utländska film för Libanon och har hyllats som ett intensivt drama. En palestinsk flykting hamnar i ett småaktigt bråk med sin kristna granne, och vad som till en början verkade obetydligt växer till något mycket större. Aktuellt som hur vi bemöter och hanterar fördomar i ett splittrat samhälle.
 
9. Den 12:e mannen - 17/8
Norskt andra världskrigetdrama om Jan Baalsrud, en av de tolv som skickades för att sabotera för nazisterna, men vars båt blev upptäckt. Jan var den enda som överlevde tyskarnas attack och flydde sedan mot Sverige, vilket var lättare sagt än gjort i den vintriga vildmarken, inte minst med Gestapo i hälarna. Dels ser det riktigt välgjort ut, den har fått fina recensioner och i dagens värld känns alla filmer som handlar om anti-nazister värda att se.
10. The Meg - 17/8
Jason Statham slåss mot en förhistorisk dinosauriehaj, 'nuff said.