2018 års bästa filmer: 21-30

Ni kanske tror att jag bara ser på film hela dagarna, men det händer faktiskt att jag lyssnar på musik någon gång ibland, och kanske till och med ser en musikvideo eller två. Det hjälper såklart när de har en viss filmisk koppling. Och årets musikvideo - känns säkert att säga trots sämre underlag - måste vara Childish Gambinos mästerliga This is America. Den slog ner som en blixt från klar himmel i början av maj, slog något form av YouTube-rekord och nu är uppe i ca 444 miljoner visningar. Mer känd i dessa filmiska sammanhang är han som Donald Glover, och tillsammans med sin Atlanta-regissör Hiro Murai har de skapat något som är mer än bara en musikvideo, med all dess symbolik och undertoner.
 
Stack ut gjorde också Janelle Monáe, med årets bästa album Dirty Computer (som dominerade min årssammanfattning på Spotify med fem låtar i topp). Hon gjorde också en tillsynes Lemonade-inspirerad musikvideo/film på albumet med samma namn, där hon tar hjälp av bl.a. Tessa Thompson för att skapa en otroligt visuellt och cool upplevelse, med PYNK-videon som höjdpunkt. Men nog om musik, åter till filmerna, och plats 21-30:
 

 
 
30. Black Panther
Regi/manus: Ryan Coogler. Manus: Joe Robert Cole. Skådespelare: Chadwick Boseman, Lupita Nyngo'o, Danai Gurira, Michael B. Jordan, Letitia Wright, Daniel Kaluuya, Angela Bassett, Forest Whitaker
Årets film på väldigt många vis, filmen som definierar 2018. En kulturell milstolpe och sensation som krossar så många glastak. Banbrytande på många plan, samt en väldigt välgjord film. Framförallt är storyn stark och antagonisten välgrundad i sin motivation, vi förstår varför han agerar som han gör. Sedan hjälper det att Michael B. Jordan spelar honom, även om filmens främsta stjärnor är Letitia Wright och Danai Gurira, för att inte tala om kostymerna, svenske Ludwig Göranssons musik och Kendrick Lamars soundtrack. Ser ut att bli första superhjältefilmen att nå en Oscarsnominering för bästa film, något jag inte protesterar mot, även om bättre filmer kommer att nobbas. Wakanda forever. 
Kan ses på: Viaplay, SF Anytime
 

 
 
29. Wind River
Regi/manus: Talyor Sheridan. Skådespelare: Jeremy Renner, Elizabeth Olsen, Gil Birmingham
Efter att ha skrivit manus till Sicario och Hell or High Water valde Taylor Sheridan att regissera Wind River på egen hand, och det gjorde han med den äran. En intensiv thriller som inte nödvändigtvis förlitar sig på högt tempo för att driva storyn, men likväl höjer pulsen steg för steg till en brutal avslutning. Jeremy Renner är stoisk men uttrycksfull, och Gil Birmingham lämnar ett starkt avtryck med den tid han får. Det hela med en ung kvinnlig FBI-agent som ska guidas i vildmarken av en tystlåten jägare låter förvisso rätt omodernt, men det funkar förvånansvärt naturligt. 
Kan ses på: Cineasterna, Viaplay, SF Anytime
 

 
 
28. Three Billboards outside Ebbing, Missouri
Regi/manus: Martin McDonagh. Skådespelare: Frances McDormand, Sam Rockwell, Woody Harrelson, Peter Dinklage, Lucas Hedges, John Hawkes, Clarke Peters, Zeljko Ivanek, Caleb Landry Jones
En klurig sak med denna lista är tidsperspektivet, filmer som kom ut i början av året kan ibland cementera sin plats i toppen och förbli orubblig, eller så kan minnet göra den mycket lättare att peta ner någon extra placering, till förmån för en film man nyligen sett och har färskare i minnet. Denna film såg jag första gången i november 2017 till och med, en nästan perfekt upplevelse där energin från den fullsatta festivalvisningen i en stor salong förhöjde upplevelsen. Sedan såg jag om filmen två månader senare, i januari, och skavankerna som bortsågs första gången lyste nu igenom tydligare. Men det är fortfarande en bra film, det är jag säker på, en balanserad kombination av humor, drama och svärta. Inte minst är såklart Oscarsvinnarna Frances McDormand och Sam Rockwell utmärkta, tillsammans med nominerade Woody Harrelson. Även Carter Burwells nominerade musik är en av filmens höjdpunkter. 
Kan ses på: SF Anytime
 

 
 
27. The Disaster Artist
Regi: James Franco. Manus: Scott Neustadter & Michael H. Weber. Skådespelare: James Franco, Dave Franco, Seth Rogen, Ari Graynor, Alison Brie, Jackie Weaver, Josh Hutcherson, Zac Efron
Om inspelningen av världens bästa sämsta film The Room, och dess enigmatiske skapare Tommy Wiseau. Fick nöja sig med en Oscarsnominering för sitt manus, James Franco hade nog fått en skådespelarnominering om han inte blivit anklagad i ljuset av MeToo veckan innan rösterna skulle in (han hann vinna en Golden Globe för rollen, och bjöd upp Wisaeu själv på scen, ett smått magiskt ögonblick för oss fans. Problematiskt med Franco såklart, men han är verkligen helt perfekt som Wisaeu, både som skådespelare och persona, men det är en längre utläggning för en annan gång. Tyvärr vet jag inte om brorsan Dave är helt perfekt som Greg Sestero (vars bok filmen bygger på), men det är världsligt. Inte bara en rolig film utan också med en hel del hjärta. Missa INTE eftertextscenen. 
Kan ses på: Netflix 
 

 
 
26. En fantastisk kvinna
Una mujer fantástica/A Fantastic Woman. Regi/manus: Seabstián Lelio. Manus: Gonzalo Maza. Skådespelare: Daniela Vega, Francisco Reyes, Luis Gnecco
Listans andra film från Lelio och vinnaren av bästa icke-engelskspråkiga film för Chile, om transkvinnan Marina som förlorar sin sambo, och i sin sorgbearbetning måste hantera hans trångsynta familj. Hyfsat straight forward i berättandet, även om ämnet är progressivt, men har en styrka som lyfter den många nivåer, tillsammans med Daniela Vegas starka insats som Marina. 
Kan ses på: Cineasterna, Plejmo
 

 
 
25. Darkest Hour
Regi: Joe Wright. Manus: Anthony McCarten. Skådespelare: Gary Oldman, Lily James, Ben Mendehlson, Kristin Scott Thomas, Stephen Dillane
En biopic om Winston Churchill kanske låter som en oinspirerad idé, och många ansåg att det var den svagaste länken bland förra årets nomineringar för bästa film på Oscarsgalan. Jag vet inte om de såg samma film som jag, för det här är allt annat än tråkigt. Direkt nytänkande är det inte, men filmskapandet är på allra högsta nivå på alla plan, Joe Wrights bästa regi sedan Atonement, och Bruno Delbonnels nominerade foto är briljant, Dario Marianelli brings his A-game med musiken (på något vis INTE nominerat), och klippningen håller tempot pulserande. Sedan är ju såklart Gary Oldman helt magnifik som Churchill, och vann den förväntade Oscarn för rollen, filmens andra Oscar gick till smink/hår, som gjorde Oldman oigenkännlig. Skildrar Churchills första period som premiärminister under andra världskriget, och satsar som tur är inte på att berätta hela hans livshistoria. Är den glorifierande? Inte direkt, men kanske undangöms vissa skavanker. Jag och pensionärerna i salongen älskade filmen rakt igenom ändå!
Kan ses på: Viaplay, Plejmo, SF Anytime
 

 
 
24. Annihilation
Regi/manus: Alex Garland. Skådespelare: Natalie Portman, Tessa Thompson, Jennifer Jason Leigh, Tuva Novotny, Gina Rodriguez, Oscar Isaac, Benedict Wong
Efter regidebuten Ex Machina var förväntningarna höga på Alex Garlands nya sci-fi, men tyvärr litade inte Paramount på dess potential och sålde de internationella rättigheterna till Netflix. Så ingen stor duk för oss i Sverige, filmen och dess skimrande foto av Rob Hardy är lika bra för det. Naturens lagar gäller inte på "andra sidan", dit Lena (Portman) och en grupp forskare tar sig för att ta reda på vad som hände med hennes man efter att han som ensam överlevande kommit därifrån. Det är ingen lättsmält sci-fi direkt, utan kräver tålamod och tankekraft. Jag hade tänkt se om den nu inför listan, för att kanske kunna vara lite tydligare, men det hanns inte med, och filmen är fortfarande lite av ett mysterium för mig. Men ett mycket bra mysterium likväl, som kanske kan bli ännu bättre vid omtitt! Och DEN DÄR scenen, ouff, vågade knappt andas. 
Kan ses på: Netflix
 

 
 
23. Gräns
Regi: Ali Abbasi. Manus: John Ajvide Lindqvist, Isabella Eklöf & Ali Abbasi. Skådespelare: Eva Melander, Eero Milonoff, Jörgen Thorsson, Ann Petrén
Sveriges Oscarsbidrag till nästa års gala är tyvärr redan ute ur leken, och även om det kom ut bättre svenska filmer i år var det helt rätt val (filmer som vinner i Cannes är ofta bra val). Ali Abbasi (en av 3-4 svenska regissörer som utbildat sig i Danmark och kommit ut med starka filmer i år, hans medförfattare Isabella Eklöf är en av dem, vars film Holiday var nära att ta sig in på listan) lyckas visualisera John Ajvide Lindqvists romantiska trollsaga på ett otroligt starkt vis, tillsammans med en briljant Eva Melander i huvudrollen. Optimalt är att se filmen hyfsat blank, men med ett otroligt öppet sinne, för det kan kännas udda ibland, hur bra det än är (något några fnissiga medelålders män bevisade på min visning). Drömsk realism som förundrar och fascinerar. 
Kan ses på: Några fåtal biografer, förmodligen snart på VOD
 

 
 
22. Hjärtat
Regi/manus: Fanni Metelius. Skådespelare: Fanni Matelius, Ahmed Berhan, Suzanne Reuter
Ett socialrealistiskt drama förklätt som romantisk komedi? En ulv i fåraskinn kanske. Det här är inte er typiska David Hellenius-komedi som spelas sönder på TV4, det här är något så ovanligt som en genuin och äkta film om kärlek från Sverige. Fanni Metelius har regisserat och varit del av ett gäng kortfilmer och Guldbaggenominerades för sin biroll i Turist, men här slår hon igneom med dunder och brak, såväl bakom som framför kameran. En självsäker filmdebut som skriker 2018, det är den mest naturliga och sanningsenliga skildringen av vår generation (millenials, 25 år plus minus några år) och "vårt" förhållande till kärlek. Det är en coming-of-age film så som det ser ut nu, vi växer inte upp i högstadiet, gymnasiet eller kanske ens under universitetstiden, verkligheten kommer senare och kan vara svår att hantera. Det här är som (500) Days of Summer fast på riktigt. Men det är också en film om kvinnlig sexualitet och hur den ses på och bedöms så olika av många. Ser fram emot mer av Metelius i framtiden! 
Kan ses på: Cineasterna, Cmore, SF Anytime
 

 
 
21. First Man
Regi: Damien Chazelle. Manus: Josh Singer. Skådespelare: Ryan Gosling, Claire Foy, Jason Clarke, Kyle Chandler, Corey Stoll, Patrick Fugit, Olivia Hamilton
Ett offer för missvisande marknadsföring var resultatet för Damien Chazelles Neil Armstrong-biopic First Man. Många förväntade sig säkerligen ett rymdäventyr med högre tempo, än mer storslagenhet och en huvudkaraktär med mer värme. Men Chazelle har lämnat det färgglada Los Angeles bakom sig för att skapa ett intimt porträtt av Armstrong, och hans personliga kamp för att nå sina drömmars mål, samtidigt som han måste hantera sorgen efter att ha förlorat ett barn. Det är nedtonat, småskaligt och inget för den utan tålamod. Fram till att de tar sig till rymden, och svenske Linus Sandgrens foto går från 16mm till IMAX och luften går ur en av häpnad. Men även då är mycket av fokuset fortsatt på Armstrong och hans upplevelse, och effekterna känns hela tiden naturliga och äkta, som om det faktiskt vore 1969. Gosling och Foy är utmärkta, men filmens MVP är Justin Hurwitz musik, ett omsorgsfullt och lekfullt score med många sidor, som för oss framåt i storyn och förhöjer alla scener den ackompanjerar, inte minst den slående månlandningsscenen. Tyvärr såg jag den under en av årets mest intensiva arbetsveckor och var nog lite för trött, för den kräver ens tålamod och obrutna fokus.
Kan ses på: Bio hoppas jag, kanske några fåtal
 

 
Mer än halvvägs igenom nu, och imorgon väntar plats 11-20, som alltid är lika svårt, vilka ska petas från topp 10?

Kommentera här: