2017 års bästa filmer: 21-30
30. The Lost City of Z (regi: James Gray. med: Charlie Hunnam, Sienna Miller, Robert Pattinson, Tom Holland).
I hopp om att återupprätta sitt familjenamn gav sig britten Percy Fawcett iväg till Amazondjungeln för att försöka kartlägga gränsen mellan Bolivia och Brasilien, som låg i konflikt i början av 1900-talet. Under de kommande tjugo åren får vi följa hans resa mellan djungelns inre tillbaka till den växande familjen hemma, kluven mellan att bli respekterad, vara en god far och man, men också att finna den försvunna staden vid Amazonflodens slut, som han finner bevis för. Charlie Hunnam står för sin bästa filmroll när han axlar uniformen, och vid sin sida står även Sienna Miller och Robert Pattinson för finfina insatser. Det är engagerande och intressant story som James Gray stiligt väver ihop, där filmens MVP ändå får sägas vara fotografen Darius Khondji, vars bilder rakt igenom är förstummande vackra. Troligtvis lär han glömmas bort på Oscarsgalan, men han förtjänar en nominering.
29. Jordgubbslandet (regi: Wiktor Ericsson. med: Staszek Cywka, Nelly Axelsson).
Årets kanske minsta svenska film som DN lyckades pressa SF att ge bred release i somras, och tacka vet jag det, för vilken underbar film det visade sig vara. Polske Wojtek kommer tillsammans med sina föräldrar och andra gästarbetare till en jordgubbsodling i Blekinge, där Anneli hjälper sina föräldrar. En förbjuden romans uppstår i ett samhälle där svenskarna ser ner på de polska gästerna, där man absolut inte får ha någon kontakt med "de där". Filmen blir därmed både en vacker ungdomsromans och smärtsam skildring av ett svenskt samhälle som inte är särskilt välkomnande. Starka känslor och en smärtsam upplösning gör det till ett av årets riktiga fynd!
28. mother! (regi: Darren Aronofsky. med: Jennifer Lawrence, Javier Bardem, Michelle Pfeiffer, Ed Harris).
Otroligt mycket kan sägas om Darren Aronofskys allegoriska mother!, vare sig du älskar eller hatar den. För det är antingen eller verkar det som. Filmen skildrar väldigt förenklat ett par som bor i ett stort och ensligt hus, som en dag får besök av främlingar. En påfrestande resa byggs därefter långsamt upp till en häpnadsväckande final som du inte kan förutse. Utan att säga för mycket så är filmen en allegori för världens tillstånd, och inte minst för miljöförstöring, men också om religionen och dess uppkomst. Det är här det går att diskutera saker, men då kan texten bli lång, och tänker ni att ni vill se den så vill jag inte avslöja för mycket. Men ja, det är ett pretantiöst projekt drivet av Aronofskys ego, men manuset han skrev på fem dagar när han tröttnade på världen är fascinerande, och imponerande, hur han väver ihop det hela på det viset han gör. Sedan är filmen också mycket välspelad, där inte minst Jennifer Lawrence bär filmen på sina axlar i en av sina främsta prestationer, där även Javier Bardem, Ed Harris och Michelle Pfeiffer är utmärkta. Men inte minst är filmen utsökt vacker, filmad av Matthew Libatique i underbart kornigt och så snyggt 16mm-film. Om ni vågar er på en utmaning, se den, men jag kan inte lova att ni gillar den (men googla vad allt betyder efteråt, det hjälper).
27. God's Own Country (regi: Francis Lee. med: Josh O'Connor, Alec Sacrenau, Gemma Jones, Ian Hart).
Francis Lee vann precis för bästa regi och Josh O'Connor för bästa manliga skådespelare på Stockholms filmfestival, och det är svårt att säga emot det. O'Connor axlar rollen som John Saxby med enorm dynamik, som den tuffa killen som steg för steg släpper sin gard och mjuknar upp när Gheorge kommer som gästarbetare till familjefarmen. Filmen har kallats för en skotsk Brokeback Mountain, vilket är en bra jämförelse. Vad den gör som är så uppfriskande gentemot många filmer med hbtq-tema är att det inte är någon grej att tuffe Josh är gay i ett litet samhälle i Skottland, de skippar den biten och gör det hela mycket mer naturligt. En vacker, nedtonad och finstämd historia.
26. The Edge of Seventeen (regi: Kelly Fremon Craig. med: Hailee Steinfeld, Woody Harrelson, Haley Lu Richardson, Kyra Sedgwick, Hayden Szeto, Blake Jenner).
Ett av årets nesligaste filmbolagsbeslut i Sverige var att dra tillbaka biopremiären av The Edge of Seventeen bara ett par veckor innan utsatt premiär. Det var inte okej. Men filmen tog sig så småningom till iTunes och väntan var väl värd det. Har ni lärt er att jag älskar coming-of-age-filmer än? Well I do, och därför är det alltid lika kul när det kommer en film till genren som bidrar med något nytt. Här i form av det kvinnliga perspektivet, och i form av den cyniskt icke-förhärligande naturen av vår protagonist Nadine, som hatar sitt liv (vilket kanske inte är ovanligt i tonårsfilmer, men det finns en svärta till den här komedin som är mer befintlig än normalt). Den är lika delar drama som den är komedi och tack vara främst Golden Globe-nominerade Hailee Steinfeld berörs vi, tillsammans med Kelly Fremon Craigs manus såklart. Dessutom är Woody Harrelson härligt varm och bitsk som läraren som får agera psykolog när Nadine behöver få ur sig vad hon tänker på. En otroligt älskvärd film.
25. Spider-Man: Homecoming (regi: Jon Watts. med: Tom Holland, Michael Keaton, Robert Downey Jr., Jon Favreau, Marisa Tomei, Jacob Batalon, Zendaya).
På förhand hade jag inga högre förväntningar på Marvels nytolkning av Spider-Man, trots ett inhopp i Civil War som gav mersmak. Det har blivit lite mycket Spidey senaste 15 åren kan man tycka, men trots det lämnade jag salongen med ett brett leende på läpparna. Det kändes fräscht ändå, som något nytt nästan? Trots Iron Mans stora närvaro i marknadsföringen var hans roll mer begränsad, och Tom Hollands tonårshjälte fick äntligen leva ut som kvarterets räddare, och vi slapp ytterligare en origin-story. Med influenser från och referenser till 80-talets tonårsfilmer (that Ferris Bueller-blinkningen var to die for) känns det hela väldigt roligt att följa, och Holland levererar. Även Michael Keaton bjuder på en trovärdig skurk, även om slutet kanske blir lite väl generisk, superhjältegenrens vana trogen.
24. Raw (regi: Julia Ducournau. med: Garance Marillier, Ella Rumpf).
Raw är kannibalfilmen som var så rå att den fick folk att svimma och spy i biografer på festivaler...vilket må vara sant, men det visade sig vara lite av en överdrift. Visst är det några blodiga scener som kan tyckas vara lite äckliga, men mer än något annat är detta en coming-of-age-historia, en film om systerskap och att hitta sin plats. Det blir till och med rätt vackert och berörande, och huvudrollsinnehavaren Garance Marillier bär filmen med den äran på sina axlar. Och musiken är råball dessutom, bland årets coolaste soundtrack. Riktigt lovande långfilmsdebut av Julia Ducournau.
23. Train to Busan (regi: Sang-ho Yeon. med: Yoo Gong, Yu-mi Jung, Dong-seok Ma).
Varken sydkoreansk zombie-film eller tågfilm blir mycket bättre än så här. Från start till mål (mer eller mindre) en högintensiv tågresa som förvandlas till en mardröm när ett virus bryter ut vid första station, och sedan sprider sig genom tåget under resans gång. Fantastisk spänning med karaktärer man faktiskt bryr sig om, giller eller ogillar, och som därmed gör slutet så mycket mer gastkramande. Makalös.
22. Hidden Figures (regi: Theodore Melfi. med: Taraji P. Henson, Octavia Spencer, Janelle Monáe, Kevin Costner, Mahershala Ali, Kirsten Dunst, Jim Parsons).
En av årets starkaste feelgood-filmer hittar vi i succén Hidden Figures (Dolda tillgångar i Sverige), som inte bara drog in storkovan på biograferna i USA, utan också nominerades även till tre Oscars (varav en för bästa film). Och det är svårt att klaga över det, för även om filmen på många vis har en klassisk struktur är den så smittsamt härlig, samtidigt som den är stark och känslosam. Den berättar historien om de tre kvinnliga svarta matematikerna som starkt bidrog till att det amerikanska rymdprogrammet lyckades. En så viktig historia att berätta, och huvudrollsinnehavarna Henson, Spencer och Monáe är utmärkta (tillsammans med alla andra)! (Finns på Cmore)
21. Your Name (regi: Makoto Shinkai. röster: Ryûnosuke Kamiki, Mone Kamishiraishi).
Årets bästa animerade film hittar vi hos japanska supersuccén Your Name, som äntligen kom hit. En magisk historia om två tonåringar som länkas samman på något underligt vis, och byter kropp med varandra ibland. Mer än så säger jag inte, men utvecklingen är häpnadsväckande och engagerande. Det är dessutom så galet snyggt animerat. Glöm minionerna och se denna istället, det är en upplevelse ni inte vill missa.