Vad blir det för film?

Det är inte bara fantastisk spelfilm som visas upp under festivalen, två olika sektioner visar upp det allra bästa inom dokumentärfilm, och jag måste säga att årets line-up ser otroligt stark ut! En kommentar så här efter jag skrivit nedanstående är att jag själv blev förvånad över hur många spännande dokumentärer som kommer, och hur extremt taggad jag blev på att se så många av dem (och lite ledsen över att jag inte kommer hinna). Så missa inte dessa sektioner!

 

Den ena sektionen består av en tävlingssektion, där vinnaren får en Bronshäst. Och det ser ut att bli jämnt om priset, för konkurrensen är stenhård. I fotspåren av "Searching for Sugar Man" får vi I Called Him Morgan, från svenske Kasper Collin. Filmen handlar om mordet på jazzmusikern Lee Morgan, som dödades av sin sambo under en spelning. Filmen har hyllats på festivaler hela hösten och sägs vara en vacker berättelse om kärlek och musik, och är garanterat vackert filmad, då Bradford Young (Selma, Arrival) står för fotot i filmen. Är ni ute efter finstämd feel-good tror jag mycket på Life, Animated, som handlar om Owen Suskind. När han var tre år diagnosticerades han med autism och talade inte på många år, tills han en dag började komunicera genom repliker från Disney-filmer. Det är så underbart som det låter. En absurd historia hittar vi i Nordkorea, där Kim Jong-Il kidnappade Sydkoreas största regissör och skådespelerska, så att de skulle vara med och bygga landets filmindustri (det är någonting med världsledare/diktatorer och deras filmintresse..). Hela historien kan ni se i The Lovers and The Despot. I Our War får vi följa en svensk, en amerikan och en italienare gå med i kurdiska försvarsstyrkan People's Protection Units och kriga mot IS. Det är alltså ingen Bellman-historia direkt. 

 

I Southwest of Salem: The Story of the San Antonio Four får vi mer av den nu så populära true crime-vågen. Filmen berättar om de fyra kvinnor som falskt anklagades och dömdes för att ha våldtagit två barn. Fallet skedde under den stora satanist-skräcken i USA och det faktum att kvinnorna var gay gjorde dem till troliga förövare. En annan hemsk historia finner vi i Kina och Hooligan Sparrow, som skildrar händelsen när en rektor kidnappade sex flickor och våldtog dem, för att sedan betala dem så att det i ett korrupt system kunde klassas som prostitution. I Raving Iran tar vi oss ner till Irans underground-värld, där DJs trotsar regimen och skapar musik och ungdomar dansar och festar. Stark kritik riktas mot styret i Iran genom dess förtryck av "dålig" kultur. I Karl Marx City tar regissören Petra Epperlein med oss till en annan - forna - diktatur i DDR. Hon undersöker om hennes pappa jobbade för Stasi och om hans död var kopplat till det. I American Anarchist diskuterar William Powell de förödande konsekvenserna av en bok han skrev på 70-talet, "The Anarchist Cookbook", som blev en slags manual som inspirerat terrorister och skolskjutningar ända sedan dess. Och det här var inte ens alla filmer i tävlan, missa för all del inte All These Sleepless Nights, Check It, Tickling Giants, Kobbar, The Space In Between eller Mariupolis, alla lovande. 

 

 

Även festivalens andra sektion för dokumentärer ser stark ut! Mali Blues har samma teman som Raving Iran, men fokuserar på hur de instiftade sharielagarna förbjuder all blues-musik (all form av melodisk musik egentligen). Men i landet där bluesen en gång föddes enligt vissa försöker musikerna fortfarande inge hopp med sina toner. 1974 sköt nyhetsreportern Christine Chubbuk sig själv i direktsändning. När skådespelerskan Kate Sheil många år senare skulle spela rollen i en spelfilm gick hon in i karaktären lite för mycket (nejdå, hon sköt sig inte, men det gick för långt). Det hela visas i den fascinerande och hyllade Kate Plays Christine. En intressant och rätt okänd del av historia får vi i Houston, We Have A Problem, som skildrar Jugoslaviens utveckling av ett rymdprogram efter andra världskrigets slut, i skuggan av USA och Sovjet. Inför VM 2014 och sommarens OS skedde en brutal utrensning av Rio de Janeiros slumområden. I och med bortförandet och den förmodade tortyr och mördandet av Amarildo de Souza enades landet mot orättvisorna och styret. Denna starka och viktiga historia får vi se i In The Shadow of The Hill. 

 

Rockhistoria får vi dels i Jim Jarmusch Iggy Pop-dokumentär Gimme Danger, samt i Shot! The Psycho-Spiritual Mantra of Rock, som handlar om fotografen Mick Rock, som ikoniserade artister och band som David Bowie och Queen med sin kamera. I en diametralt motsatt del av världen får vi i After Spring uppleva vardagen för Syriska flyktingar som lever med 80 000 andra i ett flyktingläger i Jordanien. För er som gillade "Exit Through the Gift Shop" kanske The Banksy Job passar, då den skildrar "art terroristen" AK47, som planerar att stjäla ett av Banksys verk i London. Hur är egentligen livet för en mördare som sitter isolerad på ett fängelse? Det får vi se i Solitary, som ger ett närgånget porträtt av detta. I några av årets mest hyllade dokumentärer ("13th", "O.J: Made in America" och "I Am Not Your Negro") har filmskapare reagerat på och särskådat det amerikanska systemet som gör svarta unga män till kriminella i polisens ögon (extremt förenklat), och med fokus på dödsskjutningen av Michael Brown i Ferguson 2014 fortsätter diskussionen i Do Not Resist. De amerikanska vapenlagarna och lobbyismen som det innebär får sig en rejäl känga i Under the Gun, med utgångspunkt i Sandy Hook-massakern. Får man skämta om vad som helst? Judisk humor och självdistans är teman i The Last Laugh, där kända komiker som Louis C.K och Mel Brooks diskuterar frågan. Även om jag inte skriver mer om dem så tror jag även Untouchable, Marie Louise Ekmans utflyker och The First Monday in May har sina goda kvaliteter.