2020 års bästa filmer

Då var det dags för filmerna! Som ni säkert märkt och hört har det varit ett märkligt och mörkt år i filmens värld med uppskjutna premiärer och nedstängda biografer. Biografers vara eller icke vara har blivit mer aktuellt än någonsin och streamingstjänsterna har flyttat fram sina positioner ännu mer (ni förstår säkert att jag är på biografernas sida). Utan corona hade kanske filmer som In the Heights, The French Dispatch, Dune, No Time to Die, Top Gun: Maverick, A Quiet Place 2, Candyman, Free Guy, Black Widow, The Eternals, West Side Story, Uppkopplad och många fler kunnat vara med på listan. Men dessa är flyttade till 2021 och är de bra nog dyker de upp på listan om ett år. Den enda storfilmen som faktiskt släpptes på biograferna post-corona var Tenet, medan Disney svek biograferna och lät Mulan och Själen gå direkt till Disney+. Trots att många filmer försvunnit har det funnits gott om filmer att välja mellan, även om det kanske inte alltid handlar om de största filmerna, vilket det ju sällan gör ändå. Eftersom jag insåg att jag missat två filmer landar listan på 52 filmer (av totalt 89):
 

 
 
52. En kvinnas val (The Perfect Candidate, Haifaa Al-Mansour)
Efter ett par engelskspråkiga filmer är Haifaa Al-Mansour tillbaka i Saudiarabien, där hon slog igenom med Den gröna cykeln 2012, som var den första filmen att helt spelas in i landet och även den första att regisseras av en kvinna. Den här gången får vi följa Dr. Maryam (Mila Al-Zahrani) som kämpar för att vägen till hennes sjukhus ska fixas. I sin kamp halkar hon in i kommunvalet och en klassisk underdog-story påbörjas. Varm, underhållande och finstämd. Finns på Draken Film, Cineasterna. 
 

 
51. A Sun (Yangguang puzhao, Mong-Hong Chung)
Taiwans Oscarsbidrag är storslagen i omfång men stillsam i utförande, när den skildrar hur en familj hanterar att yngsta sonen hamnar i ungdomsfängelse. Den är lika tragisk som komisk, lika meditativ som plötslig. Med sina 156 minuter kräver den lite tålamod, men väl inne är det svårt att slita sig, även om den hade kunnat kortas ner en gnutta. Finns på Netflix. 
 

 
 
50. Tesla (Michael Almereyda)
Michael Almereydas biopic om den store Nikola Tesla är inte som vanliga biopics. Och tur är väl det. Det är en minst sagt udda fågel som utspelar sig främst under 1800-talet men som inkluderar ett mjukglassbråk, en MacBook, karaoke och annat som vi inte förknippar med tidsepoken. Den är självmedveten och talar ofta direkt till oss som tittar, när Tesla är vid Niagarafallen ser vi Ethan Hawke stå framför en projektion av fallen, istället för att vara på plats eller ens använda en green screen. Men det funkar, åtminstone för mig, även om det kanske inte kommer göra det för dig. Hawke är bra, Eve Hewson och Kyle MacLachlan likaså, den sistnämnda äter till och med paj i en scen som Thomas Edison, något Twin Peaks-fans bör uppskatta. Finns på Blockbuster, Google Play osv. 
 

 
49. Scheme Birds (Ellen Fiske & Ellinor Hallin)
Efter Guldbaggevinnande dokumentären (för klippning dock) Josefin & Florin förra året är Ellen Fiske och Ellinor Hallin tillbaka med en ny dokumentär, den här gången i Skottland. Vi får följa tonåriga bråkstaken Gemma, som bor i en nedgången skotsk stad med bleka framtidsutsikter. En drabbande dokumentär om en färgstark karaktär som vi inte kan värja oss från. Finns på SVT Play, Draken Film, Cineasterna. 
 

 
48. A Beautiful Day in the Neighborhood (Marielle Heller)
Tom Hanks är som gjord för att spela Mister Rogers, han passar nästan för bra i rollen som USAs mest älskade programledare. Vill ni veta mer om denna Mister Rogers som jag pratar om kan jag rekommendera dokumentären Won't You Be My Neighbor?. Här får vi lära känna honom genom den cyniske journalisten Lloyd (Matthew Rhys) som profilerar honom. Hanks fick en Oscarsnominering och Marielle Heller fortsätter övertyga i registolen (även om hennes tidigare två varit snäppet vassare). Finns på Viaplay, SF Anytime. 
 

 
 
47. Emma. (Autumn de Wilde)
Jane Austens klassiska roman har filmats och tolkats otaliga gånger, men trots det lyckas Autumn de Wilde sätta sin prägel på materialet. Utöver vackra scenerier och rapp dialog beror mycket av framgången på Anya Taylor-Joy i huvudrollen (som många lärde känna som schackdrottning under hösten). Hon flankeras av en imponerande birollslista där favoriterna Bill Nighy och Johnny Flynn sticker ut mest. För någon som älskade The Favourite saknas dock lite udd. Finns på SF Anytime, Blockbuster, etc. 
 

 
46. The Painter and the Thief (Benjamin Ree)
En minst sagt oväntad vänskap uppstår i norske Benjamin Rees dokumentär om konstnären som lär känna tjuven som stal ett av hennes verk från ett galleri. Det är fascinerande att följa deras vänskap växa och se dem utvecklas som personer under filmens gång. Ett starkt argument för att ge folk en andra chans. Finns på Cineasterna, Viaplay Store.  
 

 
 
45. The Trial of the Chicago 7 (Aaron Sorkin)
En av höstens stora snackisar kom lite och gick (som så ofta för Netflix-premiärer), men lär bli att räkna med när Oscarsnomineringarna ramlar in. Aaron Sorkins andra försök som regissör efter Molly's Game är snäppet bättre, men det är fortfarande hans manusförfatteri som är hans starka sida. Sann historia med relevans än idag, lite övertydlig på vissa stunder men lyckas på ett väldigt amerikanskt vis bygga upp spänning och nerv i detta rättegångsdrama. Sacha Baron Cohen, Yahya Abdul-Mateen II, Jeremy Strong och Mark Rylance skiner starkast i den stora ensemblen. Finns på Netflix. 
 

 
44. Inuti diamanten (Viktor Johansson)
Viktor Johansson (Under Gottsunda, Himmel över Flogsta) lämnar Uppsala bakom sig för att ta sig an Robertsfors nedlagda diamantfabrik i denna experimentella hybriddokumentär. Uppenbarligen inte för alla, men otroligt stämningsfull och mer djupsinnig än det kanske verkar från start. Den växer under filmens gång och lyckas fånga en känsla, mycket tack vare vackert foto och stämningsfull musik. Finns på Draken Film. 
 

 
43. Crip Camp (James Lebrecht & Nicole Newnham)
En inspirerande dokumentär om ett sommarläger för handikappade ungdomar under tidigt 70-tal. Där fick de vara sig själva utan samhällets förtryck och restriktioner, och det är underhållande och frigörande. Bandet mellan dessa ungdomar blir några år senare grunden för en revolution för handikappades rättigheter, vilket blir en utdragen men stärkande kamp. Finns på Netflix. 
 

 
 
42. Let Them All Talk (Steven Soderbergh)
Efter 25 filmer på 24 år tröttnade Steven Soderbergh och sa att han aldrig skulle regissera en film igen. Efter en paus på fyra år har han nu kommit med fem filmer sen 2017. Resultaten varierar men här lyckas han rätt bra när han skickar Meryl Streep, Candice Bergen, Dianne Wiest, Lucas Hedges och Gemma Chan på kryssning mellan New York och England för att delvis improvisera dialogen. Streeps författarkaraktär ska få pris i England och bjuder med sina gamla collegevänner och sin brorson. Underhållande, rappt och med härlig musik av Thomas NewmanFinns på HBO Nordic.
 

 
41. David Copperfields äventyr och iakttagelser (The Personal History of David Copperfield, Armando Iannucci)
Charles Dickens klassiker har likt Emma filmatiserats ett antal gånger, men med Armando Iannuccis touch och snillrikhet lyckas den bli nyskapande och underbar. Lyfts av en utmärkt Dev Patel i titelrollen, med lika fantastiska biroller från Tilda Swinton, Peter Capaldi, Benedict Wong och en enastående Hugh Laurie. Inte tillgänglig online än, men håll utkik. 
 

 
 
40. Bad Education (Cory Finley)
Hugh Jackman iklär sig rollen som framgångsrik rektor som lyft en skola till utmärkta resultat, älskad av allt och alla. Tills en dag, då han misstänks ligga bakom ett massivt bedrägeri. Cory Finleys (Thoroughbreds) drama är baserat på en verklig historia och spänningen och underhållningsvärdet är högt, för att inte tala om skådespeleriet från Jackman och Allison JanneyFinns på HBO Nordic. 
 

 
39. Just Mercy (Destin Daniel Cretton)
När Destin Daniel Cretton (Short Term 12) gör film av Bryan Stevensons själbiografiska bok med samma namn blir det förvisso konventionellt, men också otroligt starkt. Michael B. Jordan spelar Stevensons unga advokat som efter Harvard flyttade till Alabama för att hjälpa dödsdömda fångar. Jamie Foxx spelar Walter McMillian som väntar på sin dödsdom, men som säger sig vara oskyldig. Var beredd med näsdukarna och vara redo att bli förbannad. Finns SF Anytime, iTunes etc. 
 

 
 
38. Charter (Amanda Kernell)
Den sista filmen jag såg på bio i mars innan pandemin tog fart på allvar, och kanske var förväntningarna lite för höga efter Amanda Kernells fullträff med Sameblod häromåret. Ane Dahl Torp är stark i huvudrollen som Alice som mitt i en vårdnadstvist tar med sina barn till Kanarieöarna, och filmen har en nerv och tyngd som påverkar. Sophia Olssons foto är som väntat ursnyggt och filmen är Sveriges Oscarsbidrag inför kommande gala, jag hade nog valt en annan film som kommer högre upp på listan, men vi håller tummarna. Finns på Draken Film, SF Anytime. 
 

 
37. Beanpole - den väldiga kvinnan (Dylda, Kantemir Balagov)
Leningrad är i spillror 1945, kriget är över men misären fortsätter. Det är ett blekt och tungt drama, men det berör och imponerar. Vi får följa vännerna Iya och Masha som försöker göra det bästa av livet efter ytterligare tragedi drabbar dem. Viktoria Miroshnichenko och Vasilisa Perelygina står båda för starka insatser som vännerna, och det är svårt att förstå att det är Kantemir Balagovs debutfilm som regissör. Finns på Draken Film, Cineasterna. 
 

 
 
36. Mank (David Fincher)
Nog är det ett underbetyg att en film av David Fincher om gamla Hollywood och filmskapande hamnar så här pass långt ner, och filmen blev en vattendelare när den kom. Historien om Herman "Mank" Mankiewicz är fascinerande och inte minst är filmen förmodligen som mest underhållande för filmfantaster. Jag tror den kan komma att växa på mig vid en omtitt, men tills vidare nöjer vi oss med att säga att det är en otroligt kompetent och välspelad film om en spännande tid i filmvärlden. Gary Oldman och kanske främst Amanda Seyfried är filmens höjdpunkter. Finns på Netflix. 
 

 
35. En vit, vit dag (Hvítur, hvítur dagur, Hlynur Palmason)
Isländskt vemod och karga landskap, det är vad de kan allra bäst, och det är detta som ger Island dess plats på listan i år (sorry Jaja Ding Dong). En historia om en man som förlorat sin fru och vars sorg äter upp honom inifrån och leder honom allt närmre fördärvet. Tung och drabbande, med en lysande Ingvar Sigurdsson i huvudrollen. Finns på Cineasterna, Draken Film, TriArt Film. 
 

 
 
34. Dick Johnson is Dead (Kristen Johnson)
När Kristen Johnsons pappa började visa tecken på demens ville hon inte gå miste om att dokumentera vad som skulle kunna bli deras sista tid ihop, och deras sätt att hantera ett potentiellt dödsfall är att simulera hans död. Så om och om igen dör Dick Johnson. Härligt livsbejakande film med tyngre undertoner. Det hjälper att Dick är en underpar person också. Finns på Netflix.  
 

 
33. Disclosure (Sam Feder)
Så länge film har skapats har transpersoner blivit missrepresenterade, vilket gäller även i media och i samhället i stort. Här undersöker Sam Feder hur just skildringen sett ut inom film och hur den påverkat transpersoner, vilket vi får höra genom flertalet intervjuer med bl.a. Laverne Cox, som också producerat filmen. Filmskapandet är inte banbrytande, men ämnet är angeläget, drabbande och viktigt. Finns på Netflix. 
 

 
 
32. Ma Rainey's Black Bottom (George C. Wolfe)
Som ett knytnäveslag i magen kom i slutet av sommaren nyheten om att Chadwick Boseman gått bort efter att ha kämpat mot cancer i flera år, som om 2020 inte varit tungt nog. Boseman har porträtterat många framstående män (från Jackie Robinson till Thurgood Marshall) men fick sitt stora genombrott som Black Panther, vilket gjorde honom till en hjälte och legend på egna meriter. Hans två sista filmer som kom ut i år tydde på att han nått en ny nivå i sitt skådespel, och hans roll som trumpetaren Leeve i Ma Rainey's Black Bottom är förmodligen hans starkaste insats hittills (och kan komma att ge honom en postum Oscar i april). Filmen är ett svängigt jazzdrama baserat på pjäsen med samma namn. Visst är det teatraliskt men dialogen är så pass rapp och energin så hög att det aldrig känns styltigt. Även Viola Davis imponerar sin vana trogen som divan Ma Rainey, precis som Colman Domingo, Glynn Turman och Michael Potts som avrundar bandet. Föredömligt kort dessutom, till skillnad från många andra av Netflix produktioner. Finns på Netflix. 
  

 
31. One Child Nation (Nanfu Wang & Jialing Chang)
Fick den lite väl bokstavliga titeln Ettbarnslandet när den hade premiär på SVT i januari. Nanfu Wang återvänder till Kina efter att ha adopterats bort på grund av landets ettbarnspolicy, och det är gripande, upprörande och fint. Finns tyävrr inte tillgänglig i Sverige längre. 
 

 
 
30. Proxima (Alice Winocour)
I majoriteten av alla filmer om rymden och astronauter är det män i huvudrollerna, men här vänder uppfriskande nog Alice Winocour på steken och låter Eva Green briljera i huvudrollen som Sarah, som äntligen ska få sin chans att åka ut i rymden. Det går att ifrågasätta att filmens dilemma kretsar kring hennes roll att som mamma lämna sitt barn, men det stör inte. FIlmen är jordnära och vacker. Finns på Cineasterna, Blockbuster osv. 
 

 
 
29. The Trip to Greece (Michael Winterbottom)
För fjärde och kanske sista gången ger sig Steve Coogan och Rob Brydon ut i Europa för att äta mat, och denna gång ska de följa Odysseus fotsteg från Troja till Ithaca. Dråpliga situationer, imitationer, gubbsjuka och en övre medelålderskris, allt är som vanligt alltså och allt är lika underhållande. Finns på Cineasterna, Cmore (som miniserie), Blockbuster. 
 

 
 
28. 1917 (Sam Mendes)
Sam Mendes simulerade entagningskrigsfilm var favorit att ta hem de tyngsta statyetterna men fick se sig rättmätligen besegrad, men den vann åtminstone några tekniska priser. Först och främst vann Roger Deakins för fotot, vilket är filmens främsta behållning och bedrift. Det är intensivt, spännande och allt som hör till, men något saknas för att lyfta den till samma nivå som t.ex. Dunkirk. George MacKay imponerar dock i huvudrollen, inte minst med tanke på att han är med i mer eller mindre varenda bildruta. Finns på Comhem Play, SF Anytime etc. 
 

 
 
27. The King of Staten Island (Judd Apatow)
Judd Apatow är ett av de största namnen inom komedi och gjort sig känd för filmer som The 40 Year Old Virgin och Knocked Up, men här mognar han något. Förstå mig rätt, det här är fortfarande en komedi om en ung man som vägrar växa upp, men humorn är inte lika billig och det finns mer djup och insikt än vi sett förut. Den är dessutom betydligt snyggare rent visuellt, vilket kanske inte är så konstigt med Robert Elswit (There Will Be Blood, Nightcrawler) bakom kameran. Pete Davidson spelar en version av sig själv och gör det alldeles utmärkt. Finns inte tillgänglig online än, men håll utkik. 
 

 
 
26. The Half of It (Alice Wu)
Netflix har nått stora framgångar genom att massproducera tonårsfilmer med snarlika upplägg, och på ytan är detta en av dem. Men det här är bättre. När sportfånen Paul ber plugghästen Ellie att skriva kärleksbrev åt honom för att ge till coola tjejen Aster lyckas regissören Alice Wu göra det hela betydligt mer genuint och charmigt än det brukar bli. Finns på Netflix. 
 

 
 
25. Palm Springs (Max Barbakow)
Konceptet med att uppleva samma dag om och om igen har gjorts många gånger sedan Måndag hela veckan, men ändå lyckas Max Barbakow göra det fräscht. Andy Sambergs Nyles har varit fast på samma bröllopsdag i Palm Springs längre än han kan minnas, och till slut får han sällskap. Samberg och Cristin Milioti är riktigt bra i huvudrollerna, och filmen utvecklas till mer än bara en komedi med roliga montage. Blir tillgänglig online i februari.  
 

 
 
24. Time (Garrett Bradley)
En av årets mest hyllade dokumentärer kommer från Garrett Bradley och hennes Sundance-vinnare Time. Filmen skildrar Fox Rich kamp för att få ut hennes man från fängelse och hem till deras barn. Samtidigt som vi får följa hennes vardag får vi ta del av deras förflutna med hjälp av hemmafilmer vilket skapar ett spännande tidsdokument. Stark! Finns på Amazon Prime Video. 
 

 
 
23. Ema (Pablo Larraín)
Efter att ha doppat tårna i den engelskspråkiga världen med mästerliga Jackie återvände Pablo Larraín till Chile för en pulserande dansfest. Dansaren Ema (Mariana Di Girólamo) och koreografen  Gastón (Gael García Bernal) har ett minst sagt ostadigt förhållande som inte blir bättre efter att de lämnat tillbaka ett adopterat barn. Den nedåtgående spiralen blir alltmer brant fort och saker spårar väl lite. I första hand är det en ljud- och bildmässig upplevelse, det är galet snyggt. Även om storyn haltar ibland är det svårt att inte fastna, mycket tack vare starka skådespelarinsatser. Finns på Cineasterna, Blockbuster, TriArt Play. 
 

 
 
22. The Farewell (Lulu Wang)
En av senaste årets finaste filmer kommer från Lulu Wang och hennes självbiografiska film baserat på en verklig lögn som förtexterna avslöjar. Awkwafina gör en fantastisk prestation som Billi som reser med familjen till Kina för att fira ett låtsatsbröllop arrangerat för att släkten ska få ta farväl av farmorn som är döende, men som inte får reda på det. Varmt, roligt och som sagt så fint, med en underbar Zhao Shuzhen som Nainai. Awkwafina vann en Golden Globe för rollen men både hon och Shuzhen blev bestulna på Oscarsnomineringar. Finns på Cineasterna, TriArt Play. 
 

 
 
21. Da 5 Bloods (Spike Lee)
När Spike Lee tar sig an Vietnamkriget och det svarta perspektivet som sällan skildrats tidigare blir det lika fascinerande som rörigt. Det är lite som att han vill göra tre olika filmer i en. Men är det något han kan är det slagkraftighet, och det finns det gott om här. Sedan är det såklart välgjort ut i fingerspetsarna och inte minst välspelat där Delroy Lindo ser ut att gå mot sin första Oscarsnominering och Chadwick Boseman ser ut att kunna få dubbla postuma nomineringar (hans roll här är liten men fått än mer styrka efter hans bortgång). Finns på Netflix. 
 

 
 
20. Welcome to Chechnya (David France)
För att kunna visa hur homosexuella förföljs, torteras och mördas i Tjetjenien med stöd av Putin och Ryssland var David France tvungen att digitalt ändra ansiktena på de medverkande, för att skydda dem. Ämnet är starkt och livsviktigt att sprida information om, det är inte direkt lättsamt, men en dokumentär ni bör se. Finns på Cineasterna, Cmore, Blockbuster. 
 

 
 
19. The Invisible Man (Leigh Whannell)
Det här var långt ifrån en självklar succé, en nytolkning av monsterklassikern hade lätt kunnat bli töntig, men i Leigh Whannells händer blev ju allt bra till slut. Filmen levererar spänning från start till mål och bärs av en alldeles utmärkt Elisabeth Moss, som haft ett minst sagt bra år. Finns på Blockbuster, SF Anytime. 
 

 
 
18. Dark Waters (Todd Haynes)
Filmens amerikanska distributör stod för en rätt kass lansering av filmen förra året vilket ledde till obefintlig uppmärksamhet från diverse filmgalor, men Todd Haynes miljöthriller är en höjdare. Mark Ruffalo tar sig återigen an uppgiften att avslöja mörkandet av något hemskt, men byter katolska kyrkan (som i Spotlight, för den som inte hängde med) mot miljögifter i dricksvattnet av stort företag. Du kommer bli förbannad, få upp din puls och kanske sluta använda teflonpannor (om de inte är förbjudna redan?). Finns på SF Anytime, iTunes. 
 

 
 
17. Shirley (Josephine Decker)
Josephine Decker tar på sig fria tyglar när hon skildrar Shirley Jackson (Elisabeth Moss) i en typ-biopic, och väljer att ställa unga Rose (Odessa Young) i fokus som hennes musa. Det är i det närmsta en psykologisk thriller där den maniska Shirley driver hela huset till vansinne. Moss och Young är båda superba, precis som Michael Stuhlbarg i rollen som professorsmaken som mest bara lutar sig tillbaka och följer skådespelet. Underbart snyggt är det också, satt riktigt fint på bioduken. Finns på Cineasterna. 
 

 
 
16. Jojo Rabbit (Taika Waititi)
En vattendelare, publikfavorit och vinnare av bästa manus på Oscarsgalan. Taika Waititis humor är inte för alla, och självklart blir det mer känsligt när han tar på sig mustachen och parodierar Hitler. Unga Jojo (Roman Griffin Davis i en imponerande debutroll) älskar verkligen sitt lands diktator och gör allt för att vara en god Jugend. Men när han upptäcker att mamma Rosie (Scarlett Johanson) gömmer en judisk flicka (Thomasin McKenzie) i hemmet blir det klurigt. Stundtals hysteriskt roligt, men också rörande, en fin balansgång minst sagt, som på det stora hela funkar. Johanson fick Oscarsnomineringen, men den borde helt klart gått till McKenzie som är filmens starkaste, även om Archie Yates är mest älskvärd som Yorki. Sam Rockwell är väl den som inte riktigt funkar. Finns på Viaplay, SF Anytime. 
 

 
 
15. Queen & Slim (Melina Matsoukas)
Melina Matsoukas har främst gjort sig ett namn som musikvideoregissör för bl.a. Beyoncé (inte minst "Formation"-segmentet av Lemonade) och Rihanna, samt tv-serier som Insecure och Master of None. Men nu har hon debuterat i långfilmsvärlden, och vilken debut därtill! Med stor självsäkerhet formar hon historien om Queen och Slim som hamnar på rymmen efter att en första dejt slutat dåligt. Visuellt hänförande och såklart riktigt bra musiksatt, med alltid lika bra Daniel Kaluuya och ett starkt genombrott från Jodie Turner-Smith i huvudrollerna. Finns på Blockbuster, SF Anytime. 
 

 
 
14. Boys State (Amanda McBaine & Jesse Moss)
På papperet låter det outhärdligt att följa 1100 tonårskillar i Texas bygga politiska system, och det är det nästan! Men det är också ruskigt fascinerande, det blir otroligt spännande och engagerande. Mycket beror på en av killarna som kandiderar till guvernör på lägret, Steven Garza, och sanna mina ord när jag säger att han ställer upp i presidentvalet om 30 år. Karisman hos den killen alltså, wow. Hoppas innerligt att regissörerna tar sig an Girls State härnäst, vore spännande att se skillnaderna. Finns på Apple TV+.  
 

 
 
13. Give Me Liberty (Kirill Mikhanovsky)
Med kaotisk energi tar sig Kirill Mikhanovsky sig an det stressiga färdtjänstlivet som Vic (Chris Galust) lever, och det finns inte en tråkig stund i hela filmen. Vi får möta underbara karaktärer, gå på begravning och flytta soffor, bättre än så kan jag inte beskriva storyn. MVP är Lauren "Lolo" Spencer som Tracy. Finns på Draken Film, Cineasterna, 
 

 
 
12. Greta (Nathan Grossman)
Vad som hade kunnat bli ytterligare en miljödokumentär full av statistik och experter som säger hur lång tid vi har på oss blir istället en personlig och intim dokumentär om en tjej som ville dra sitt strå till stacken men istället blev en superstjärna. För det är vad hon är, vår allra främste svensk, och här får vi se henne bortom tal och demonstrationer. Det är oundvikligt engagerande på grund av ämnet, men också för hur mycket vi känner för henne. Finns på SVT Play, TriArt Play, kanske om någon bio är öppen. 
 

 
 
11. Her Smell (Alex Ross Perry)
Sist ut av Elisabeth Moss tre filmer topp 20 är Alex Ross Perrys ångestladdade och kaotiska film om rockstjärnan Becky Something, en självdestruktiv diva på gränsen till sammanbrott. Det är skrikigt och lite all over the place, men energin och råheten är påtaglig och påverkar. Moss är utmärkt, och filmens korniga foto alldeles utsökt. Finns på Cineasterna, TriArt Play. 
 

 
 
10. Tenet (Christopher Nolan)
Förväntningarna var skyhöga när Christopher Nolans nya mastodontrulle äntligen fick premiär på bio efter att ha skjutits upp några veckor i taget hela sommaren. Och det var minst sagt en storslagen bioupplevelse, med precis så fantastisk action som vi kan förvänta oss av Nolan, precis så invecklat som vi vill ha det av den gode Christopher. Jag menar, de kraschade ett riktigt passagerarflygplan, det är inte alla som kan det. Kanske är den lite tom och kanske för invecklad för sitt eget bästa, långt ifrån hans bästa film, men jag hade trevligt. John David Washington och kanske främst Robert Pattinson och Elizabeth Debicki är alla utmärkta, men bäst är väl Hoyte van Hoytemas foto och allra bäst Ludwig Göranssons musik. Finns på Blockbuster, SF Anytime, Viaplay Store. 
 

 
 
9. Babyteeth (Shannon Murphy)
Shannon Murphys långfilmsdebut är minst sagt imponerande, då hon lyckas göra en berättelse om en cancersjuk tonårstjej till att vara lika upplyftande och livsbejakande som den är förkrossande och vacker. Visuellt lekfull, men filmens kanske främsta tillgång är de tre skådespelarna i fokus, med Eliza Scanlen som unga Milla som bara vill leva trots hennes sjukdom, samt Ben Mendelsohn och Essie Davis som de beskyddande men stöttande föräldrarna. Finns på TriArt Play. 
 

 
 
8. The Forty-Year-Old Version (Radha Blank)
Ytterligare en mäkta stark debutfilm, denna gång från Radha Blank som använde sitt eget liv som mall för att forma sin första film. Efter att ha kört fast i livet som manusförfattare för teater valde hon att prova något nytt, nämligen att börja rappa. Hon spelar sig själv utöver arbetet med manus och regi, och kommer förhoppningsvis bli ett namn att räkna med. Snyggt svartvitt 35mm-foto ger den en tidlös look och filmen känns ständigt uppfriskande och livfull. Finns på Netflix. 
 

 
 
7. Till min dotter (For Sama, Waad Al-Kateab & Edward Watts)
Det är intimt och otroligt drabbande när vi får följa Waad Al-Kateab under fem år i Aleppo, som mitt i kriget blir kär, gifter sig och föder sin dotter, Sama, som hon gör den här filmen till. Stark är bara förnamnet, självklart tung, men också vacker. Oscarsnominerad för bästa dokumentär, och borde nog ha vunnit, men vann åtminstone BAFTA. Finns på Cineasterna, Blockbuster, TriArt Play. 
 

 
 
6. Barn (Dag Johan Haugerud)
Dag Johan Haugeruds vinnare av Nordiska Rådets filmpris och bästa film vid Göteborgs filmfestival känns på papperet inte som en film som borde vara drygt två och en halv timme lång. Men den förtjänar sin tid trots relativt lågt tempo och avskalad handling. När ett barn dör på skolgården får vi följa hur olika personer hanterar situationen, från lärare och rektor till föräldrar och bekanta. Känslomässig bomb att vänta som ni kan förstå, men många gråskalor som utforskas. Finns på Cmore, TriArt Play, SF Anytime. 
 

 
 
5. Bait (Mark Jenkin)
Listans allra smalaste film, vilket kanske låter avskräckande med tanke på hur smalt utbudet varit hittills. Mark Jenkin har inte bara regisserat och skrivit manus till filmen, utan står själv för 16mm-fotot som han också framkallat själv och klippt ihop, samt gjort musiken. En allkonstnär helt enkelt. Om en förbittrad fiskare utan båt som varje sommar kämpar mot alla rika London-bor som kommer till hans pittoreska kuststad och festar och förstör stadens äkthet. Framkallningen av bilderna och det osynkade ljudet är kombinerat för att påminna om dåtidens filmer, en gimmick med mening bakom det som är som julafton för en filmnostalgiker och cineast. Men jag uppmanar er att prova den, ni kan komma att gilla den! Edward Rowe underbar i huvudrollen. Finns på Draken Film, Cineasterna, TriArt Play. 
 

 
 
4. Själen (Soul, Pete Docter & Kemp Powers)
Från och med nu hade egentligen alla filmer kunnat hamna som nummer ett. I Inside Out undersökte Pete Docter ett barns inre känslor, nu tar han och Kemp Powers tag i frågan vad som händer innan vi föds, att finna sitt syfte och mening i livet, allt genom ögonen på en medelålders musiklärare med jazzdrömmar. Det kommer kanske inte vara barnens favorit, utan är snarare deras mest vuxna film hittills. Otroligt snygg animation, en story som passar väldigt bra 2020 och som drabbade mig personligen efter året som varit, samtidigt är den rolig med många fyndiga skämt som landar otroligt väl, mycket tack vare de älskvärda karaktärerna Jerry och Terry. Djupsinnig och finstämd, en höjdare på alla plan. Finfint röstarbete av bl.a. Jamie Foxx, Tina Fey. Finns på Disney+. 
 

 
 
3. Unga kvinnor (Little Women, Greta Gerwig)
Louisa May Alcotts klassiska roman har filmats tidigare, men det hindrar inte Greta Gerwig från att göra historien till sin egen. Den största skillnaden är att hon låter dåtid och nutid utvecklas samtidigt, att låta Jo March (Saoirse Ronan) se tillbaka på sin uppväxt från ett nutidsperspektiv (vilket rättfärdigar att samma skådespelare ska vara både unga och äldre). Du kommer skratta och gråta, det är underbart härligt och en fröjd att följa hela vägen. Ronan är som alltid fantastisk i huvudrollen, hon och Florence Pugh fick också välförtjänta Oscarsnomineringar (resten av casten även de perfekta, från Chalamet till Dern, Watson och Scanlen). Den vann för bästa kostymer och nomineradas till bästa film, men borde helt klart vunnit för sitt manus. Finns på SF Anytime, iTunes. 
 

 
 
2. Wolfwalkers (Tomm Moore & Ross Stewart)
Ett magiskt äventyr från 1600-talets Irland och staden Kilkenny som gränsar till skogen som den brittiske ståthållaren vill hugga ner. Problemet är bara att vargarna som bor där gärna vill behålla sin skog för sig själva. Vargjägarens dotter Robyn vill följa med sin far in i skogen och smyger ut och stöter på wolfwalkern Mebh, en flicka som blir till varg när hon sover. Galet snygg 2D-animation och intensiv spänning, rörande och vackert. Finns på Apple TV+. 
 

 
 
1. Uncut Gems (Benny & Josh Safdie)
Årets stora ångestfilm kommer från bröderna Safdies alltid lika råa New York, denna gång med fokus på en juvelerare som har en diamantleverans på gång som ska vända hans lycka. Utan att spoila för mycket blir det inte en smidig resa, så spänn fast er och var redo på att jobba på er stresshantering. Adam Sandler gör sin bästa roll som den ständigt kämpande Howard, Kevin Garnett spelar sig själv på ett utmärkt vis, Julia Fox står för ett fängslande genombrott, Idina Menzel släpper taget om Frozen-Elsa (som hon gör rösten till) för att iklä sig rollen som Howards missunnade fru som tröttnar på skiten. Darius Khondji står som vanligt för fantastiskt foto. Finns på Netflix. 
 

 
Bubblare: Önskar att jag hade älskat Waves så som jag trott att jag skulle, men både den och Charlie Kaufmans säregna I'm Thinking of Ending Things skulle jag nog behöva se om. Mexikos Oscarsbidrag Jag är inte längre här på Netflix är en spännande inblick i en subkultur, och Pixars Framåt har jag redan nämnt är underhållande, precis som spionkomedin Spies in Disguise. Abortkomedin Unpregnant på HBO Nordic hoppas jag fler upptäcker, rolig och viktig. Politiska dokumentärerna 537 Votes (HBO Nordic) och The Fight (SVT Play) är fascinerande att följa, inte minst ett år som det vi haft. Netflix actionrökare The Old Guard var klart bättre än väntat, precis som tonårsskräckisen Freaky. De Oscarsnominerade utländska Corpus Christi och Les Misérables är sevärda. Vill ni prova lite bitande rysare har His House och Bad Hair en del spännande att erbjuda, och vill ni ha lite mysig film kan jag rekommendera The Peanut Butter Falcon och On the Rocks.