Vad blir det för film?

Då var tiden inne för alla er som läste mitt senaste inlägg i hopp om att få höra om Skönheten och odjuret, åtminstone er som inte avskräcktes av min något negativa inställning till filmen från start. Det är en hårfin gräns det där, om man kan döma en film utan att ha sett den, det självklara svaret är ju självklart "nej, det kan man inte", men...det är inte riktigt så lätt. För mig. Det finns många aspekter som påverkar om en film kan dömas ut på förhand, varav den främsta måste vara anledningen till varför den görs. Som jag berörde sist handlar det mesta av min aversion gentemot filmen inte om filmen i sig, utan om industrin som producerat den. Att den görs för att tjäna in enorma summor pengar åt Disney är givet, den följer i fotspåren av Alice i Underlandet, Berättelsen om Askungen, Maleficent och nu sist Djungelboken och uppföljaren Alice i Spegellandet, alla live-action-remakes på klassiska tecknade Disney-filmer som så många världen runt växt upp med. Det klart att folk kommer vilja gå och se det, istället för något nytt. Det är inte en utveckling jag direkt uppmuntrat, och jag har inte heller sett de tre förstnämnda, helt enkelt för att inget unikt i filmerna verkar ha funnits där (även om Maleficent åtminstone lyfte fram en annan sida av historien), och de blev alla rätt sågade av kritiker. Djungelboken är en annan historia däremot, men höjdpunkten och det som lockade i den filmen var att den tänjde de tekniska gränserna för hur man kan använda CGI på ett magnifikt vis. Trenden är dock tydlig, det här kommer fortsätta en lång tid framöver, med nyinspelningar av Lejonkungen, Mulan och Aladdin som är mest på g (men vi har också Dumbo, Den lilla sjöjungfrun, Cruella och Peter Pan in the making). Hur väl lyckades då Disney med att återväcka Skönheten och odjuret, en av deras mest älskade filmer som också var den första tecknade filmen att nomineras för bästa Oscar?

 

En del av mig önskar att jag kunde säga att det var en riktig skitfilm som ni för allt i världen bör undvika, det får jag lov att vara ärlig med. Men, den har gjort ett rätt bra jobb på att väcka sagan till liv igen, även om jag fortfarande anser att filmerna jag skrev om i föregående inlägg är mer värda era hårt intjänade pengar. Jag utgår från att de flesta har sett originalet, coh därför känner jag inget behov av att beskriva filmens handling, för det är i princip exakt samma, sånär som på små, små detaljer. Och det är också det som gör att filmen aldrig blir något utöver det vanliga, den spelar helt enkelt lite för säkert. Visst är det en vacker kärlekshistoria, och jag är säker på att den kommer träffa andra mer än mig (vilket gänget på raden bakom mig bevisade med sina snyftningar efter visningen). Jag förstår att det är en svår balansgång för Disney att göra, skulle de ändra för mycket så finns ju en stor risk att fansen kommer att klaga, det hade nästan varit en säkerhet. Och det är också det som har gjort filmen till en enorm succé på biografer världen över, då den på under en vecka spelat in 400 miljoner dollar. Med tanke på att folk verkar gilla den så är det inte omöjligt att den når den så åtråvärda miljarden, vilket gör att ovanstående kommande filmer bara är början, och att Disney kan skratta hela vägen till banken när kritikerna höjer sina röster. Men det säkerställer också att kommande remakes inte heller de kommer våga ändra på mycket, och filmindustrin fortsätter att urholkas av giriga affärsmän. 

 

Såja, ni undrar säkert vad jag som verkar ha så jäkla starka åsikter om hur den här filmen borde ha gjorts, skulle ha ändrat på den? Man skulle ju kunna tänka sig att de som får miljontals dollar för att göra filmerna hade de svaren...men tyvärr har inte jag heller något konkret svar. Men främst att åtminstone uppdatera sagan, göra den mer relevant för dagens samhälle. På sätt och vis har de försökt, men kanske inte lyckats fullt ut. Belle spelas av Emma Watson, en av Hollywoods främsta förespråkare för feminism och jämställdhet, en förebild för kvinnor och män och världen över, och det faktum att hon får leda den här filmen är en positiv sak. Det har även snackats om att karaktären blivit lite mer feministisk, att Belle inte bara är dotter till en uppfinnare, utan även uppfinner lite själv. Och visst är hon skarp och påläst, och smartare och mer framåttänkande än resten av den lilla byn, men den där uppfinningen som hon själv arbetar på...är en tvättmaskin. De kunde inte komma på något mer framåtsträvande än en tvättmaskin, en sterotypt kodat kvinnlig sysselsättning som hon lägger ner sin tid på. Bättre än ingenting? Kanske, men det hade kunnat göras ännu bättre. Men Belle är fortfarande en bra karaktär, det tycker jag, och Watson gör rollen bra. 

 

 

Men, tänker kanske ni nu, är det inte så att en karaktär har ett "gay moment" i filmen, det är ju progressivt? Det stämmer att Josh Gads karaktär LeFou, som är sidekick till skurken Gaston, vid ett tillfälle, för någon sekund, dansar med en man, med ett nöjt leende på läpparna. Detta fick såväl ryska som malaysiska censorer att gå i taket, och det var nära att filmen inte skulle visas där (i Ryssland gäller 16-årsgräns). Även om det inte uttrycks explicit i filmen så är nog LeFou gay, och därmed också Disneys allra första i denna typ av film. Och det har de sett till att proklamera högt och tydligt så att alla vet hur öppna och goa de är! Man kan ju tycka att det är något som inte ska behöva uppmärksammas på det här viset, och något som kunde skett många år tidigare. Det är trots allt 2017, så en bifigur som är gay ska kanske inte behöva vara banbrytande. Det är inte direkt så att huvudkaraktären är det, utan det är den lite rundare och mer komiska sidekicken. Men, Gad gör rollen riktigt bra, han är en klar ljuspunkt i filmen! Vad som folk dock inte talar om är musketören som Madame Garderobe klär upp i klänning i stridens hetta, och älskar det. Att uppmärksamma ett "trans moment" kanske hade varit att tänja gränserna lite väl mycket för Disney... Jag tycker att vi kan kräva mer, men det är för den skull inte dåligt (jag är så förbaskat diplomatisk hela tiden, jag känner mig så tråkig, men ofta finns det två sidor av samma mynt).

 

Vad som träffar mig mer än något annat i filmen är slutet - (om ni faktiskt inte sett originalet eller inte vill bli påminnda, SPOILER ALERT) - när hela byn samlar sina facklor och högafflar för att döda Odjuret, detta monster som inte är som dem, och som därmed måste vara farligt, ett hot mot deras inskränkta och lugna tillvaro i byn. Det är den scen i filmen som bäst resonerar med dagens samtid, och en aspekt av filmen som känns mer intressant än något annat egentligen. Det finns tecken på det här tidigare i filmen också, då i form av byns tveksamma inställning till Belle, som är den enda som läser böcker i byn, och hellre vill ut i världen istället för att gifta sig med första bästa karl. Den främlingsfientlighet och det okritiska tänkandet som går som en löpeld genom byn ekar starkt i stora delar av världen nu, och förhoppningsvis kan det räcka för att få åtminstone några andra att dra kopplingen (och folk har dragit liknelser även mellan Gaston och Trump). Jag har ju den naiva inställningen och förhoppningen om att film kan påverka och göra skillnad, och det är också därför jag ändå håller mig kritisk mot Disney här, för de är världens största bolag, och har möjligheten att nå ut till så många människor med sina filmer. De har gjort det bättre än vanligt här, men jag saknar det där lilla extra som lyfter filmen än mer. Nej alla filmer måste inte vara socialrealistiska draman som är "viktiga", men det går att kombinera, se bara på - ja jag vet, Disneys - Oscarsvinnaren Zootopia.  

 

Men filmen är inte dålig för det, jag fördömer den inte, jag ger bara lite kritik. Emma Watson är som sagt bra som Belle, hennes sångröst håller och det är kul att se henne få vara i fokus i en större film, det förtjänar hon att vara, och hon bär filmen med den äran. Dan Stevens (som ni verkligen borde se i Legion, det bästa tv har att erbjuda just nu) är lite mer svårbedömd som Odjuret, men han lyckas väl med att ge honom karaktär och känslor. Det hade varit intressant att gå in mer på djupet med Odjuret, för karaktären är mer intressant än den tillåts vara (även om den redan är intressant). Josh Gad var jag inne på tidigare, men även Luke Evans i rollen som Gaston får spela ut och överdriva precis så mycket osm rollen kräver. Deras samspel är trovärdigt och han lyckas verkligen övertyga om vilket kräk han är, trots sin charm. Övriga biroller består mestadels av röstarbete, Ian McKellen och Ewan McGregor får mest utrymme som Cogsworth och Lumière och gör det briljant, Emma Thompson som Mrs. Potts får även hon utnyttja sin röst mycket, men hennes oklart valda cockney-dialekt köper jag till och med mindre än McGregors franska. Alla gör det bra, skådespelare som röstarbetare, men ingen gör det sådär fantastiskt så att det sticker ut! Filmens stora brist ligger främst i ett rätt enkelt manus som aldrig tar ut svängarna, och i Bill Condons regi som känns allt annat än visionär. Han fyller mest i färgen på en redan färdig mall, precis som Disney vill ha det.

 

Det är ju en musikal, så det vore konstigt om jag inte tog upp låtarna. Allas sångröster håller, så där finns inget att klaga på. Låtarna och numrena som sticker ut mest är de klassiska "Be our guest" och "Beauty and the beast", även om den senare dras ner något av Thompsons tidigare kommenterade dialekt. Övriga låtar minns jag inte så väl, och kan inte originalet tillräckligt bra för att veta vilka som var gamla, och vilka som var nya. Det kanske inte är det bästa betyget för en musikal, men i stunden funkar det helt okej. Filmen är dock till stor del en otroligt visuell film, inte minst är ju häften av karaktärerna gjorda i CGI. Effekterna håller bra, riktigt bra i vissa fall, vilket vi kan kräva av en så pass dyr film. Scenografin är framförallt riktigt bra i slottet, där miljöerna spelar en stor roll. Byn känns inte riktigt så verklig som jag kanske hade velat ha den. Filmen lär ha en del Oscarsnomineringar att vänta i kategorier som visuella effekter, production design, costume design, och kanske även smink/hår, sound mixing/editing, bästa låt. Men det finns någonting i allt det här - som jag inte kan sätta fingret på - som inte riktigt håller för mig, om det är den övergripande tonen på filmen, eller specifika delar vet jag inte. 

 

Överlag är det en bra film, det är inte det sämsta ni kommer kunna se på bio i vår, eller just nu, men som ni kanske förstår att jag tycker, inte heller det bästa. Det var nog allt för denna gång, tack och hej!