Vad blir det för film?

 

 

 

Vad som hade kunnat bli en coming-of-age-komedi i mängden på Netflix blir istället genuin och rolig när Mindy Kaling och Lang Fisher gör serie om den indisk-amerikanska upplevelsen för en tonåring. Fungerar så bra inte bara på grund av skarpt manus, utan mycket tack vare Maitreyi Ramakrishnan i huvudrollen, ett genombrott som heter duga. Plus i kanten för John McEnroes cameo.  

 

 

 

Även om konceptet och storyn börjar gå lite på tomgång och kanske känns urvattnat snart, så håller underhållningen fortfarande i Killing Eve. Å andra sidan skulle jag kunna se Jodie Comer spela skiten ur Villanelle i all evighet. 

 

 

 

 

Ett lite klurigt fall där säsong fyra av Rick & Morty delades upp och släpptes både 2019 och 2020. Hade hela släppts i år hade den nog fått en högre placering, men nu får de nöja sig med denna. Inte riktigt samma fullträff som säsong tre men några höjdare bjöds vi på i vanlig ordning. Valde att ändå köra på denna animerade framför säsong elva av Archer och den nya Rick & Morty-inspirerade Midnight Gospel, båda på Netflix.  

 

Aliette Opheim, Miriam Ingrid & Ulf Stenberg 

 

21. Insecure (säsong 4, HBO Nordic)

Ett tema som kommer bli tydligare snart är att det är ett lyckat koncept att låta kvinnor skapa, skriva manus till och vara stjärnan i sina egna serier, något som Issa Rae fått göra med Insecure som nu är uppe i fyra säsonger. I år blev serien äntligen nominerad till bästa komediserie på Emmy-galan, tillsammans med en rad andra nomineringar, bl.a. för Rae och Yvonne Orjis skådespel, som spelar bästisen Molly, som i år fick välförtjänt extra utrymme att växa även utanför deras vänskap. Lika rolig som pinsam, lika allvarlig som avslappnad, den innehåller det mesta. 

 

Mahershala Ali & Ramy Youssef 

 

Efter en minst sagt omtumlande resa till Egypten återvänder Ramy (Ramy Youssef) nu till Jersey för att skärpa till sig, och söker sig till sheik Malik (Mahershala Ali), som han hoppas ska hjälpa honom närmre Allah. Youssef tar sin semibiografiska serie vidare på samma höga nivå som säsong ett bjöd på, även om avsnitten som fokuserar på övriga familjemedlemmar sticker ut som de starkaste den här gången. En serie jag hoppas fler kommer få upp ögonen för. 

 

Asa Butterfield & Ncuti Gatwa 

 

Alexandra Gjerpen 

 

De senaste åren har terrorattacken på Utöya skildrats på flera olika vis, dels i den urstarka entagningsfilmen Utöya 22 juli, Guldbaggevinnande dokumentären Rekonstruktion Utöya och Netflix amerikaniserade 22 July. I NRKs otroligt välgjorda serie får vi nu följa resten av samhället, från journalisterna som rapporterade till sjukvårdens hjältar som tog hand om de skadade. Det är respektfullt och ger en helhetsbild över tiden runt dådet och hur människor påverkades. Det är uppenbarligen rätt tungt, men orkar ni så finns den tillgänglig på SVT Play till och med sista januari.

 

Nicholas Hoult & Elle Fanning 

 

Jim Carrey 

 

Bob Odenkirk 

 

Efter att ha sett första säsongen när den kom tog det några år för mig att tag i resten, och nu när serien bara blir mer hyllad för varje säsong som kommer kände jag att det var dags. Serien var något trevande i början och har oundvikligt blivit alltmer spännande i takt med att den knyts ihop med Breaking Bad på fler plan, åtminstone för egen del. Säsong 5 var därför ingen besvikelse då pusslet börjar komma på plats, och fler bekanta karaktärer tar större plats. Bob Odenkirk och inte minst Rhea Seehorn blir bara bättre och bättre för varje säsong, men ännu har den en bit kvar till Breaking Bad-nivå. 

Cate Blanchett 

 

 

Världen har inte haft ett toppenår 2020 och jag är inget undantag, men när hösten var som mörkast valde jag att prova på Big Mouth, och det var kärlek vid första ögonkastet. Sedan kom säsong fyra ut som grädde på moset nu i december. Pubertal humor som faktiskt presenteras på ett förvånansvärt smart vis, en uppväxtskildring med hormonmonster, ångestmygg och depressionskatter, genialt eller hur. Lägg dessutom till en hel drös popkulturella referenser som passar mig som handen i handsken. Ständigt roligt och med fantastiskt röstarbete.  

Paul Mescal & Daisy Edgar-Jones 

 

Serien på allas läppar första halvan av året var detta kärleksdrama som gav oss den mest ihärdiga "will they, won't they"-relationen sedan Vänner tog slut. Även om just den aspekten kan gå en på nerverna ibland så är serien trots allt en riktig höjdare. Från en gymnasieflört till collegekärlek och vidare får vi följa den resa Connell och Mariannes relation tar, och den utveckling de själva genomgår, vi lär känna dem till den grad att vi efter ett tag kan lägga orden i mun på dem, även om de inte alltid säger det de vill...det är så otroligt engagerande redan från första början, känslorna svallar och regin och manus i alla ära, men det är Paul Mescal och Daisy Edgar-Jones som gör serien. Båda är ruggigt bra, och inte minst Mescal står för årets kanske främsta genombrott i sin porträttering av den tuffe rugbykillen som utvecklas till den sårbara akademikern. Han blev också rättmätigt Emmy-nominerad (hade inte sagt emot en vinst) tillsammans med serien som helhet, Lenny Abrahamsons (Room) regi och Alice Birch (Lady Macbeth) & Sally Rooneys (som skrivit boken serien är baserad på) manus. Mescal har också blivit internets lilla älskling, mycket tack vare hans klädstil som ofta innebär korta shorts (jag låter er googla och se). 

 

Anya Taylor-Joy 

 

Vi följer upp med allas favoritserie andra halvan av 2020, den något oväntade supersuccén som gjort schack sexigt och glamoröst. Eller, det är inte oväntat med tanke på hur bra och publikvänlig den är, men att en serie om schack där största namnet inte direkt är ett namn för gemene man skulle bli Netflix största miniserie någonsin (enligt deras larviga vis att mäta data, förvisso) kändes inte givet. Ni undrar säkert varför den inte är etta eller ens topp 10, och helt ärligt är det så pass tajt här i toppen att den lika gärna kunde hamnat ett par platser högre upp. Anya Taylor-Joy slog igenom med dunder och brak i den smala filmvärlden i Robert Eggers häxdrama The VVitch 2015, och visade upp sig för en bredare publik i Split året därpå, men efter denna och Emma i år borde betydligt fler fatta storheten. Så hon är utmärkt, uppenbarligen, men resten då? På typiskt Netflix-manér är den formad för att inte kunna släppa ögonen från, i all sin bingevänlighet. Högt produktionsvärde i miljöer och kostymer, engagerande dramatik och överlag starkt skådespel även från biroller så som Marielle Heller (normalt sett regissör av bl.a. The Diary of a Teenage Girl och Can You Ever Forgive Me?), Bill Camp, Moses Ingram, Thomas Brodie-Sangster (allas vår favoritunge från Love, Actually) och Harry Melling (allas vår hatunge Dudley från en viss Harry Potter-filmserie). 

 

Michaela Coel 

 

Jason Sudekis 

 

Vi förtjänar inte Ted Lasso. Men jag är väldigt tacksam över att vi ändå fick uppleva den. Med ett konstant leende på läpparna njöt jag av varje sekund som serien hade att erbjuda. Jason Sudekis har varit med och skapat serien (tillsammans med Scrubs-skaparen Bill Lawrence) och spelar själv huvudrollen som den ständigt optimistiska Ted Lasso, en amerikansk fotbollstränare i en mindre liga i USA som värvas till den fiktiva Premier League-klubben Richmond. Själva fotbollsdelen får ni ta med en nypa salt, men resten är bara underbart. Årets roligaste serie utan tvekan, med så många extremt klockrena skämt som levereras så bra av alla inblandade, inte minst av Sudekis själv, men även hans assisterande tränare, spelad av Brendan Hunt, är helt perfekt. Utnyttja Apple TV+ gratisvecka och plöj denna, för ert egna välmåendes skull. Obs, ni behöver inte bry er om fotboll för att uppskatta den, den kan snarare vara tvärtom.

Mark Ruffalo x2 

 

 

Hannah Alligood, Olivia Edward, Pamela Adlon & Celia Imrie 

 

Pamela Adlons ständigt växande skapelse är en av tv-världens mest underuppskattade serie. Visst, den hyllas ständigt av kritiker, men har ni sett den? Dessutom har hon "bara" fått två Emmy-nomineringar och en Golden Globe-nominering för sin rollprestation, vilket inte ska sopas under mattan, men serien som helhet förtjänar mer. Inte minst säsong 4 som vi fick i år, då Adlon som seriens regissör och manusförfattare breddade de kreativa vyerna än mer, utmanade oss tittare ytterligare och lät karaktärerna fortsatt växa i sin egen takt. Adlons huvudperson Sam må vara outhärdlig ibland, precis som hennes döttrar kan vara jobbiga skitungar, men trots det får de oss att bry oss och älska varje avsnitt. Ska ni ta tag i serien från början får jag uppmana till tålamod, så småningom kommer det kännas som om ni är en del av familjen, och ni vill inte missa något. Det är en brutalt ärlig men ständigt rolig skildring av vardagen och familjerelationer

Josh O'Connor & Emma Corrin 

 

Netflix allra mest prestigefyllda och mest påkostade drama visar inga tecken på att avta i kvalitet, och säsong 4 gjorde serien hetare än någonsin, tack vare inkluderingen av prinsessan Diana (Emma Corrin) och Margaret Thatcher (Gillian Anderson). Inte bara har det publika intresset känts större, kronprins William har fördömt seriens tolkning av hans föräldrars äktenskap och Storbritanniens kulturminister har uppmanat Netflix att informera sina tittare om att det handlar om fiktion och inte fakta (no shit, Sherlock). Självklart är det viktigt att ta serien med en nypa salt, uppenbarligen är inte varenda scen och yttrad dialog sanning, men att det känns äkta går inte att undgå, och inte skulle väl reaktionerna bli så starka om de inte gränsat till sanningen? Det kan vi bara spekulera i, men förbaskat bra är det i alla fall, och bättre skådespel är svårt att hitta i tv-världen. Olivia Colman fortsätter att övertyga som drottningen, precis som Tobias Menzies i rollen som Philip. Josh O'Connor är återigen enerverande bra som den - i serien porträtterade - genomvidrige kronprins Charles, men det är inget snack om att det är Emma Corrin som är säsongen stora utropstecken som Diana. Glädjande nog släpper inte serien allt för att fokusera på henne (hade lätt kunnat bli så för publikfrieriets skull), men likväl lyckas hon dominera varenda bildruta och scen hon syns i. Anderson är såklart bra som Thatcher, även om det finns vissa som tycker att det är ett lite för snällt porträtt av den hatade premiärministern. 

Jude Law 

 

Matt Berry, Natasia Demetriou & Kayvan Novak 

 

När första säsongen kom förra året var det såklart med viss skepsis, skulle den verkligen kunna leva upp till Taika Waititi och Jemaine Clements film med samma namn? Ganska snart lyckades Nandor (Kayvan Novak), Nadja (Natasia Demetriou) och Laszlo (Matt Berry) få oss att glömma sina föregångare, och vampyr-allstar-avsnittet var bland 2019 års tv-höjdpunkter. Med vidare fördjupning i våra kära huvudvampyrers liv och bakgrund och inte minst större fokus på Colin Robinson (Mark Proksch) och Guillermo (Harvey Guillén) lyckades de i säsong två toppa första säsongen. Kreativ i sitt skapande och ständigt underhållande och allt som oftast extremt roligt, det är den bästa komediserien just nu, med skådespelare som ständigt imponerar i sin leverans och tajming. 

 

 

Jurnee Smollett, Jonathan Majors & Courtney B. Vance 

 

John Wilson