Vad blir det för film?

 

Hej! Det var ett tag sen, lite drygt 18 månader har passerat sedan jag sist skrev något här. Anledningen till varför är inte längre ett hinder, och nu har jag inte skrivit något om film på ett bra tag och börjat känna abstinens. I ärlighetens namn har väl inte senaste halvåret bjudit på alltför mycket att skriva om heller. Världen är i gungning och så även filmbranschen. Ögonbryn höjdes när Sony flyttade fram premiären för nya Bond-filmen men snart följde även resterande stora och mellanstora filmer. Bortsett från de där som vågade utmana status quo och välja onlinepremiär istället, en omtvistad fråga i många år vars process snabbades på i och med pandemin. Men men, ska jag börja skriva om dessa frågor kommer vi inte komma någon vart idag, men visst kommer saker se annorlunda ut när vi är på andra sidan, vi får helt enkelt bara vänta och se. 

 

Ringrostig som jag är tänkte jag göra det enkelt för mig - något ovan diskussion inte hade blivit - och skriva om filmer vi har att se fram emot nu i spetember. Från och med nu börjar det trots allt se smått normalt ut på schemat. Visst har filmer fortsatt kommit ut under pandemins gång, vissa även på bio här i Sverige där ett antal biografer varit öppna hela vägen. I första hand släpptes smalare filmer under våren och sommaren, antingen för att budgeten inte fanns för att flytta filmen eller för att de ändå hade kunnat kombinera biorelease med VOD-premiär. Bland höjdpunkterna hittar ni Bait, Proxima, The Trip to Greece och Scheme Birds, medan jag fortfarande har Beanpole, Ema och Barn på "att se"-listan. I juli började dock något mer profilerade filmer släppas, med The King of Staten Island som den klarast lysande stjärnan. En otroligt välbalanserad och fin dramakomedi av Judd Apatow, med SNL-komikern Pete Davidson i huvudrollen som - typ - sig själv. Men sommarens stora följetång har såklart varit...

 

...Tenet, den nya storfilmen från Christopher Nolan som skulle rädda biograferna. Dels för att Nolan är en av de främsta förespråkarna för att se film på bio, men också för att det var den största filmer so inte bytte datum...tills den gjorde det...tre gånger. Men förra lördagen fick den efterlängtad för-smygpremiär inför måndagens smygpremiär och onsdagens officiella premiär (jag håller med, det var rätt märkligt). 10.30 på söndag morgon satt jag i salong 1 på Bio Capitol i Stockholm för att äntligen få avnjuta filmen i ljuvlig 35mm. Allt gick som det skulle, märkte att jag byggde upp för ett anti-klimax, men filmen rullade helt enligt plan och levererade allt det man kan önska sig av ett biobesök. Jag lär få anledning att återvända till Tenet, men se till att se filmen, förslagsvis ett par gånger (dels för att filmen kräver det, men också för att biograferna är i desperat behov av intäkter, och jag vill i alla fall ha kvar dem som visningsalternativ).

 

Men vilka filmer har vi nu att se fram emot kommande månaden?

 

 

 

Psykos i Stockholm - se till att stötta svensk film också. Maria Bäcks andra långfilm handlar om precis det titeln säger, en psykos i Stockholm. En mamma tar med sin dotter på långhelg i Stockholm för att fira hennes 14-årsdag, dessvärre väljer hon att ta semester från sin medicin också, vilket leder till...ja, ni fattar. Ett på papperet jobbigt drama som dock inte saknar humor eller hopp enligt rapporter. Dessutom plåtad av en av Sveriges främst filmfotografer, så den lär vara snygg. 

 

Papicha - valdes ut som - men nominerades inte - Algeriets Oscarsbidrag i år. Mounia Meddours regidebut har fått fina omdömen, visats på en rad festivaler och når nu alltså oss i Sverige. En frigörande film om unga Nedjma som vill bryta sig loss från den förtryckande omgivning hon lever i, för att kunna bli modeskapare. Lite som ovan låter det som en fin blandning av hopp och förtvivlan. 

 

Little Joe - mystisk sci-fi på gränsen till skräck, där monstret är...en blomma? Inte vilken blomma som helst, utan en framtagen för att göra folk lyckliga, men som ni kanske förstår går det inte riktigt som planerat... Från österrikiska regissören Jessica Hausner som här gör sin engelskspråkiga debut med bl.a. Emily Beecham (som vann bästa skådespelerska i Cannes förra året) och Ben Wishaw. 

 

Welcome to Chechnya - i Tjetjenien ska inga homosexuella finnas enligt myndigheterna, och de som finns ska bort. I denna gripande dokumentär får vi följa en aktivistgrupp som jobbar och riskerar livet för HBTQ-personer och deras familjer, som utsätts för allt möjligt skit. En minst sagt viktig film som dock lär visas på rätt på biografer. Vann priser på såväl Sundance som Berlin filmfestival i vintras. På VOD 14 september dock. 

 

 

I'm Thinking of Ending Things - Charlie Kaufman är tillbaka! Regissören bakom Anomalisa och manusförfattaren till I huvudet på John Malkovich, Adaptation och Eternal Sunshine of a Spotless Mind är här för att förvirra oss ännu en gång. Trailern visar på något riktigt skruvat och riktigt snyggt, och de första reaktionerna tyder på en av höstens höjdpunkter. Jessie Buckley stod för ett av förra årets främsta prestationer i Wild Rose, och här spelar hon "The Young Woman" som ska träffa pojkvännens föräldrar för första gången, och saker händer... Även med Jesse Plemmons, Toni Collette och David Thewlis, ingen dålig rollista alltså. På Netflix.

 

The Painted Bird - vad sägs som 170 minuter svartvit tjeckisk film om en ung judisk pojke som under andra världskriget måste gömma sig från krigets fasor. Något att bita i? Förmodligen krävs lite tålamod, men kan säkert vara värt det. Bland andra ser vi Stellan Skarsgård och Harvey Keitel i roller. 

 

 

Shirley - i denna tolkning av skräckförfattaren Shirley Jacksons liv ser vi Elisabeth Moss axla huvudrollen, som dras in i ett kammarspel när hennes professorsmake (spelad av briljante Michael Stuhlbarg) låter en av sina studenter och hans flickvän bo hos dem. Trailern tyder på en något mer skruvad version av Who's Afraid of Virginia Woolf?, något jag inte tackar nej till, inte minst med de där skådespelarna i fokus. Inte minst har Moss hyllats rejält för sin prestation och snacket inför Oscarsgalan har börjat... Från säregna regissören Josephine Decker, som häromåret gjorde starka Madeline's Madeline, som dessvärre fortfarande inte verkar finnas tillgänglig i Sverige. 

 

 

The Devil All the Time - kanske räcker det med att läsa upp rollistan? Tom Holland, Robert Pattinson, Bill Skarsgård, Riley Keough, Haley Bennet, Mia Wasikowska, Eliza Scanlen, Jason Clarke, Sebastian Stan. Nämde jag Robert Pattinson? Regi av Antonio Campos, som bl.a. gjort Christine. Mörk thriller som kan ha några galna vändningar i rockärmen, kommer till Netflix. 

 

 

Babyteeth - efter sin iskalla prestation i Sharp Objects och betydligt varmare roll i Little Women är det dags för Eliza Scanlen att få stå i fokus. Här spelar hon Milla, en sjuklig tonåring med överbeskyddande föräldrar som blir kär i en langare, en knepig situation alltså. Trailern är helt underbar, snygg och fin, och Shannon Murphys långfilmsdebut fick ett hyllat mottagande på Sundance tidigare i år. Utöver allt detta lovande så spelar Ben Mendelsohn och Essie Davis (The Babadook) hennes föräldrar, så det kan ju bara bli bra. 

 

Saint Maud - en ny skräckis från allas vår älsklingsstudio A24. På ett katolskt (?) sjukhem har nyligen unga Maud börjat och ganska snart blir hon i det närmsta besatt av en av patienterna. Det ser obehagligt och snyggt ut, och har dessutom fått fint mottagande i staterna. 

 

Antebellum - den var en av vårens mest emotsedda filmer för min del, men blev även den framflyttad. Som tur är får vi den på bio i Sverige, trots att den bara släpps på VOD i USA. Allsidiga superstjärnan Janelle Monáe (Hidden Figures, Moonlight) spelar här den framgångsrika författaren Veronica som en dag färdas bakåt i tiden till slaveriets dagar. En mystisk thriller i Get Outs fotspår som ser väldigt spännande ut helt enkelt. "Antebellum" betyder på latin "före kriget", och används i amerikansk historia som ett begrepp för tiden innan inbördeskriget, eller närmare bestämt slaveriet. 

 

David Copperfields äventyr och iakttagelser - säga vad vi vill om den svenska titeln, men när Armando Iannucci (Veep, The Death of Stalin) kommer med ny film så uppmärksammar vi det. Det är en nytolkning av Charles Dickens klassiska roman om David Copperfield, en föräldralös pojke som stiger i samhällsklasserna. Här spelas han av Dev Patel (ve och fasa säger rasisterna) och filmen lär bjuda på en härlig stund i biosalongen. 

 

Are We Lost Forever - varför en svensk film tar en engelsk titel trots att alla pratar svenska osv vet jag inte, men det är en intressant ny film likväl. David Färdmars långfilmsdebut är en förlängning av hans kortfilm med samma historia, Vi finns inte längre. Filmen handlar om tiden efter en separation, hur går Adrian och Hampus vidare? Det får ni se om ser den, så att säga.