Vad blir det för film?

Jag har väl i något år eller så funderat på att skriva en text eller två om de tv-serier jag tycker är värda att uppmärksammas, och nu slår jag slag i sak. Det kändes passande att göra det just idag då årets Emmy-nomineringar alldeles nyss släpptes (alla dagens serier nominerades till bästa drama-serie), samt att andra säsongen av Mr. Robot idag har premiär på SVT, 21.45. Det finns många serier jag gillar och följer, så det är bäst vi delar upp det något, och jag börjar med två dominanter och en nykomligen som utmanar, och alla kretsar i allra högsta grad kring makt. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra folk säga att de kollar mer på serier när jag nämner mitt filmintresse, så kanske är det här något som kan uppskattas av er dessutom! Och helt ärligt ser jag nog nästan lika mycket på serier som på film, så helt ute och cyklar är jag inte heller! Jag väljer att fokusera på det här decenniets serier, så om ni saknar t.ex. Breaking Bad är det för att det började sändas 2008, och det var lite väl längesedan jag såg det för att skriva om känner jag, men självklart ska ni se det mästerverket också! 

 

 Game of Thrones (HBO Nordic, 6 säsonger, 2011-)

 

 

Game of Thrones är ju ingen serie som jag direkt känner att jag behöver upplysa folk om (även om vissa envist kämpar emot ännu), men ska jag skriva om de bästa tv-serierna just nu kan jag lika gärna börja med den allra bästa. Jag är nog även beredd att säga att det är den bästa serien någonsin, så är ribban lagd. När den först kom var jag också skeptiskt, det tog något år innan jag började kolla och inte ens på första försöket sveptes jag med helt. Dock tog det inte lång tid innan jag fortsatte, och då fanns det ingen återvändo. Det är svårt att veta i vilken ände jag ska börja, för det finns så många fantastiska aspekter med serien. Vissa kanske har som argument att de inte gillar fantasy och därför inte tror de kommer gilla serien, och även om det finns många fantasy-element inblandade så kan det lika gärna ses som ett kostymdrama. Intrigerna och karaktärerna hade lika naturligt kunnat befinna sig i en modern miljö och passa in lika bra. Och vilka intriger och karaktärer därtill! I början kanske dessa kan kännas överväldigande, för det är många karaktärer att lära känna, och om någon dör så kliver en ny fram. Så det kommer ta några avsnitt att ta sig in och bekanta sig med ansiktena, vilka är vänner och vilka är fiender? Men å andra sidan är det tv-världens mest intressanta karaktärer vi får möta, och ju mer vi får veta ju mer vill vi veta. Vi lär oss att älska och hata dem, eller hatälska vissa! Det är utan tvekan den serien som framkallar mest känslor och åsikter, det är omöjligt att hålla sig neutral kring den. 

 

Utöver detta är det välgjort ut i fingerspetsarna, idag finns det ingen serie som varken budget- eller kavlitetsmässigt kan mäta sig med GoT, även om första säsongen ser märkbart billigare ut. Ett av de senare avsnitten nu i sista säsongen bidrog med en av de snyggast filmade och regisserade krigsscenerna alla kategorier, så det handlar inte bara om snygga miljöer, effekter och kostymer, kvalitén bakom kameran är enormt hög, och kanske är det manuset som främst ska hyllas. I grunden handlar det om författaren bakom böckerna, George R.R. Martin, som skapat hela världen och alla karaktärer, men serieskaparna David Benioff och D.B. Weiss har lyckats på allra bästa vis att förvandla böckerna till en otrolig serie. Jag har snart läst tre av böckerna, och visst är de mer utförliga och detaljrika, men ännu finns det inte mycket jag känner att de kunde gjort bättre i serien, adaptionen är i det närmsta perfekt. Storheten ligger till stor del i att det inte blir sämre, även om vissa anser att säsong 5 var sämre till exempel så är lägstanivån oslagbar, även om tempot var lägre bjöds vi på karaktärsutvecklingar och upptäckter som håller kvar vårt stora intersse, och vem kan säga något om Hardhome! Även inför senaste säsongen fanns viss oro då serien till större delen visat upp det som finns skrivet i böckerna, men efter sista avsnitten var det ingen som var orolig längre, då säsongen på många vis var den bästa hittills (de två sista avsnitten rankar jag båda som topp 5 i serien hittills, om inte högre ändå! De ligger även på 10,0 respektive 9,9 på IMDb). Sist men inte minst är det skådespel på allra högsta nivå! Att ens nämna skådespelare som utmärkt sig vid namn går inte då listan skulle bli allt för lång. Bara en sådan sak som att man varje vecka när ett nytt avsnitt släpps blir lika exalterad av öppningsvinjetten säger väl lite om kärleken som finns till denna serie. Men slutet närmar sig, två säsonger återstår med färre avsnitt, kommer slutet att leva upp till de förväntningar som byggts upp? Låt oss alla hoppas det! Så har ni inte sett den, ge upp tankarna på att "gå emot strömmen" och kuva er till det storartade som är Game of Thrones. 

 

 

 

 

 

Och detta görs med bravur. Aldrig har amerikansk politik varit så intressant. Även om det är sensationslystet och ofta överdrivet är det inte långt ifrån verkligheten, och det är en skrämmande verklighet. Frank och Claire är seriens ryggrad, deras individuella kamper såväl som deras samspel bjuder alltid upp till intresse och fascination, och blandad beundran. De är fantastiskt skrivna karaktärer, men vore ingenting utan mästerliga insatser från Spacey och Wright. Spacey har den mer utmärkande rollen och hans Frank är bland tv-världens bäst gestaltade i all hans hänsynslösa slughet som ska ta honom mot toppen. Wright fungerar som en mer lugn motpol som bidrar med ett annat djup och nyans, och hon gör det lika bra. Tillsammans kompletterar de varandra perfekt, i såväl medgång som motgång. Hon har även regisserat ett flertal avsnitt med stor framgång. De flankeras av en rad starka biroller, där Michael Kelly står i spetsen som Franks högra hand. Fyra säsonger har släppts där de två första var urstarka och tog mig med storm, medan den tredje är den klart svagaste. Den är på intet sätt dålig, men skillnaden i tempo blev större då de valde att göra det till ett mer utpräglat drama, istället för den mer sensationslystna början. Men dess fördel är dess uppbyggnad till säsong fyra som innehåller de bästa delarna av de båda sidorna, och dess intensitet och spänning ledde till den kanske bästa säsongen hittills (en bättre recension av säsongen finns här om du redan sett den). Det är överlag riktigt snyggt och välgjort, med ett relativt blekt foto som framhäver det karga klimat som uppstår i maktens korridorer. Willimon kommer inför fortsättningen inte att vara kvar som showrunner, så vi får se hur de kommande säsongerna blir. Men en sak är säker, du kommer inte hitta en lika beroendeframkallande form av politik som i House of Cards. 

 

 

 

"Facing anxiety, depression and morphine addiction, Elliot Alderson can't really tell the difference between what's real and what's not. Still he wants to change the world, which he does through hacking."

 

De två ovanstående serierna är idag riktiga dominanter inom tv-världen, men en av förra årets allra bästa var dock Mr. Robot, som trumfade de flesta serierna under 2015. När jag skriver detta inväntar jag med stor förväntan premiären av säsong två som SVT visar redan dagen efter dess USA-premiär. Serien är för dagens samhälle vad Fight Club var för 90-talet, en känga mot dagens samhälleliga klimat där storföretagen och bankerna dominerar allt och alla, där vår ständiga uppkoppling gjort oss mer sårbara än vi förstår, och där allt kan förintas av en enstöring vid en datorskärm. Elliot har som ovan beskrivet många problem, han kämpar sig fram i en värld som kräver viss social interkation med andra människor, något som han helst skulle avstå. Han är en modern Robin Hood som hackar folk som begår brott för att sedan lämna över dem till polisen, något han gör på sin fritid. När ett mystiskt sällskap som kallas sig fsociety (tänk typ Anonymous) börjar göra sig hörda uppstår intresse från båda håll att komma närmre den andre (typ så). Samtidigt som de kämpar för att störta det största företaget i världen måste Elliot kämpa med sina egna inre demoner. 

 

Skaparen Sam Esmail lyckas att skapa just den här samhällskritiken på ett ytterst träffande vis, även om jag likt förbannat fortsätter med mina förehavanden på sociala medier så tvingar den oss att tänka till. Den lyckas skapa en osäkerhet över hur säkra vi egentligen är, om hur lite vi kan påverka vår värld och hur mycket vår värld styrs av de få stora (och alla politiskt blåa som kallas det socialistisk propaganda...just don't). Det kanske främsta med hela serien är dess 80-talsaktiga estetik och känsla, från titel-fonten till musiken, det skeva fotot och effektiva klippningen. Inte minst har vi Rami Malek i huvudrollen som briljerar totalt. Det är ingen lätt roll han tacklas med, men han lyckas uttrycka Elliots inre kamp, missbruk och svårigeheter på ett förödande starkt vis, han balanserar på en så tunn tråd att vi aldrig vet om den kommer hålla eller inte. Christian Slater gör det även han enormt bra som fsocietys mystiske ledare som vi aldrig riktigt vet var han står och vad han gör härnäst. Flera bra biroller görs av bl.a. Portia Doubleday, Carly Chaikin och vår svenske Martin Wallström. Förhoppningsvis kommer andra säsongen leva upp till samma höga standard, för om det finns en serie som vi behöver just nu är det Mr. Robot.