Vad blir det för film?

När John Wick först kom ut 2014 kändes det som en ny b-film med Keanu Reeves. Han är inte direkt skådespelaren som övertygar mig att se en film. Visst fanns en del buzz kring den, men jag bortsåg det för stunden. Men så i somras insåg jag att jag kanske skulle ta och se varför folk faktiskt gillade den så mycket, och oj vad fel jag hade haft. Det var på gränsen till ultimat action, från start till mål. Det var snyggt, det var medvetet överdrivet, det var extremt underhållande. Det var inte helt perfekt, men det var fortfarande en av de bättre renodlade actionfilmerna jag sett, egentligen någonsin. Och ändå lyckades uppföljaren toppa det. 

 

Så vem är John Wick? Han är den f.d. lönnmördaren som alla fruktar, "spöket", "boogeyman", han som ingen ser komma. Han är på många vis definitionen av "Mannen, myten, legenden". I ettan drigs han in i lönnmördarnas undre värld igen efter att ha varit pensionerad. I tvåan måste han nu betala priset för att ha brutit sitt löfte om att vara pensionerad. En av de mest imponerande aspekterna av John Wick-filmerna är hur väluppbyggd den världen de rör sig inom är. Det finns tydliga regelverk för lönnmördarna, det finns ett system och ett utbrett nätverk som alla hänger samman. Det finns en logik som motiverar många av de val som görs och lyfter filmen från att vara en av många andra actionfilmer. I spetsen står såklart hotellkedjan Continental som fungerar som säker fristad för lönnmördarna, och även assistans runtom i världen. Det hela är otroligt genomtänkt (vilket gör att man lätt kan bortse från mycket som i en vanlig värld hade varit självklart, det ska vara lite overkligt).

 

Ofta sänks actionfilmer av slö regi och ett bristande manus, men här är det tvärtom. Det kanske inte är så att dialogerna är särskilt anmärkningsvärda, men som helhet hänger allt ihop så bra. Och inte minst når filmen en extra nivå genom snyggt foto, effektiv klippning, fantastisk koreografi av slagsmålen och alla shoot-outs, estetiskt läckra miljöer och grym musik. Allting är otroligt stiliserat och over the top, men som jag skrev tidigare är det hela så medvetet och fortfarande väl avvägt att det aldrig känns löjligt. Till och med Reeves fungerar perfekt. Om ettan var en positiv överraskning så lyckas denna toppa de höga förväntningar som fanns, och även toppa sin föregångare, den tar det hela ett steg till helt enkelt. 

 

Det är värt att notera att regissör Chad Stahelski (som regisserade ettan med David Leitch) tidigare arbetat som stuntkoordinator i många år, och fun-fact är att hans första IMDb-credit är som stunt-dubbel åt just Keanu Reeves i Point Break. Det mest imponerande är att all action aldrig känns rörig eller långdragen, trots att det pågår mer eller mindre hela filmen. För det är högt tempo och bara korta pauser, så att de håller ihop det rakt igenom är inte dåligt. Skådespeleriet är inte det viktigaste, utan karaktärerna fungerar tillräckligt bra som pjäser i spelet. Som sagt tycker jag att Reeves gör det bra, han ÄR helt enkelt John Wick, och bland övriga är det främst Ian McShane som återigen är starkast. Vill ni ha välgjord och underhållande action som inte sparar på krutet (eller blodet) är det här filmen för er, men jag rekommenderar att ni ser ettan först!