Maj - i väntan på bättre tider

 
Om april var trist, vänta bara med vad maj har att erbjuda! April hade trots allt sina höjdpunkter, och Captain America: Civil War kommer gå ett bra tag till, och den var riktigt jäkla bra, kanske Marvels bästa (tänker att jag ska skriva om den snart). Biofilmerna som kommer i maj representerar allt som är dåligt med dagens filmindustri, mer eller mindre, mer specifikt vad som är felet med det svenska bioutbudet. Nu börjar den officiella biosommaren, vilket innebär de sedvanliga blockbusterserna, uppföljare ingen bad om, CGI-överfyllda spektakel utan det minsta attraktion. Sedan kommer såklart en del seriösa filmer också, men även där är det mest bara skit, filmer som måste visas om biograferna vill få de tidigare nämnda storfilmerna, som bara känns oförståeliga att de överhuvud tagit sig till Sverige. Det finns väl vissa intressanta utländska filmer som kommer, ni vet, de som ingen går och ser. Det känns rätt talande att månadens höjdpunkter består av en konsert och klassiska filmer som visas igen. 
 
 
Nu första veckan kommer nya filmer varje dag. 4e får vi uppföljaren till Neighbors (nämligen Neighbors 2: Sorority Rising), en komedi jag förvisso tyckte höll riktigt bra, men jag har svårt att se om en uppföljare kan bidra med något nytt. Men Seth Rogen, Rose Byrne och Zac Efron var alla briljanta i första, så kanske kan man få sig ett gott skratt eller två. 5e maj erbjuder kanske en av årets potentiellt allra sämsta filmer i Mother's Day, en sådan där typiskt outhärdlig ensemble-komedi, med Jennifer Aniston, Julia Roberts, Kate Hudson och Jason Sudekis. Allt med den verkar uruselt, och recensionerna från USA tyder på detsamma. Det blir inte mycket bättre den 6e, då får vi den otroligt icke-spännande krim-action-thrillern Criminal, som har en urdum plot och lika dålig trailer, och alldeles för bra skådespelare i Kevin Costner, Gary Oldman, Ryan Reynolds, Gal Gadot och Tommy Lee Jones
 
 
Den 9e kommer dock månades höjdpunkt, i form av konsertfilm med Queen: A Night in Bohemia, världens bästa band. Konserten är från julafton 1975 och lovar magisk musik och tidernas främsta liveartist i Freddie Mercury. Den 13e är vi tillbaka i skitträsket med Tom Tykwers - förmodat - underliga drama A Hologram fo a King, en film jag tog bort från min topplista över peppfilmer efter att den fruktansvärda trailern släpptes, men gillar man Tom Hanks så...The Childhood of a Leader har en del potential, och vann ett par priser på Venedigs filmfestival ifjol. En historia från första världskriget med stabila skådespelare i form av Liam Cunningham (Ser Davos någon?), Bérénice Bejo, Robert Pattinson och Stacy Martin. Bumerang är ytterligare ett drama med åtminstone lite potential, om en man besatt av sin mors död 30 år tidigare, som alienerar alla omkring sig i jakt på svar. Idol är lite detsamma, Mohammad lever i Gaza och har som största dröm att bli operasångare, efter mycket om och men lyckas han ta sig till Kairo för att vara med på en audition för Arab Idol, där det går rätt bra för honom, true story. Angry Birds får en egen film nu också, kan ju bli precis vad som helst. 
 
 
Den 18e maj får vi mer X-Men, nu i form av Apocalypse. Tycker de senaste varit helt okej, men inget utöver det vanliga, vilket gör min hype relativt ljummen. Älskar Oscar Isaac, men man ser ju inte ens att det är han som är skurken, och lite spännande ska det väl bli att se Sophie Turner (Sansa någon?) och Tye Sheridan som unga Jean Grey och Cyclops, och sedan tidigare är det ju många fantastiska skådespelare med. Men inte blivit övertygad av någon trailer. 20e erbjuder viss thriller-potential, i form av Our Kind of Traitor, från John le Carré, som skrivit bl.a. Tinker, Tailor, Soldie, Spy och A Most Wanted Man, denna kommer inte nå samma mästerliga nivå som första, och förmodligen inte heller samma dugliga nivå som andra, men kanske lite spänning med wan McGregor, Stellan Skarsgård, Damian Lewis, Naomie Harris och Mark Gatiss. Den 22a respektive 24e får vi två riktiga klassiker, 90-talskult med knarkare i Edinburgh i Trainspotting (som födde Ewan McGregors och regissör Danny Boyles karriärer), samt boxningsfilmernas boxningsfilm Rocky, som vann Oscar för bästa film och reig, och gav oss - på gott och ont, men gott här - the Itallion Stallion - Sylvester Stallone. 
 
 
Den 25e får vi oönskad uppföljare i form av Alice Through the Looking Glass. Nu har jag förvisso inte sett första filmen, men tror inte mycket om den, och betydligt mycket mindre om den här, nu när Tim Burton inte ens regisserar längre. Men än värre ser det ut att bli den 27e, då Warcraft får sig en film. Jag har absolut noll koppling till spelet, men sett till trailers ser det bara ut att vara CGI och åter CGI, ingenting gällande story eller karaktärer ser ut att locka eller erbjuda något nytt eller speciellt. Det enda som kan lova gott är att det är Duncan Jones (son till David Bowie för övrigt) som regisserar, och hans tidigare filmer (Moon och Source Code) visar på stor potential, får hoppas han inte förstör sin karriär med detta bara...Samma dag kommer ytterligare ett drama som känns ovärdig våra biografer (med tanke på all kvalitet som inte kommer till Sverige), den måttligt lovande The Daughter, verkar väl kunna erbjuda hyfasd intrig och familjedrama, och Sam Neill och Geoffrey Rush är trots allt stabila, men jag vet inte. Vi får oss en svensk film i form av Sophelikoptern också, som verkar lite intressant i alla fall. En roadmovie om tre kompisar som ska köra väggklocka åt en av mormödrarna genom hela Sverige. Fått fin kritik vid festivalvisningar. Så det här blev ett bittert inlägg, men oroa er inte, även om sommaren har sina skitfilmer så finns det några galet lovande filmer som kommer redan i juni, så håll ut! 

Kommentera här: