Vad blir det för film?

Hajpen kring denna film har varit enorm ända sedan nyheten kom för några år sedan. Giganternas kamp, de två största superhjältarna, mot varandra. Med detta har en hel del förväntningar uppstått. Jag har från första början varit skeptisk, kanske främst på grund av den besvikelse som var Man of Steel. Där bevisade inte Zack Snyder att han kunde leverera på den här nivån, och nu skulle han väva in Batman också? Som nyligen skildrats till perfektion av Christopher Nolan i The Dark Knight-trilogin. Nolan har hela tiden sagt att han inte skulle göra en till Batman-film, men han står kvar som exekutiv producent, vilket inneburit lite mentorskapande åt Snyder. Och Christian Bale var inte heller sugen på att iklä sig dräkten igen. Därför var de tvungna att börja om igen, med en ny Batman, en ny Bruce Wayne. Och nog fanns det en del skepsis kring valet av Ben Affleck, eller Batfleck som internet snabbt döpte honom till. Skulle han kunna bära upp manteln? Nu har jag sett filmen och har svaren, men min text om filmen kommer inte bara handla om just den här filmen. Dawn of Justice är inte i första hand en uppföljare till Man of Steel eller en första ny Batman-film, det är starten och introduktionen av DC Comics superhjälte-universum. Warner Bros. och DC ska med detta försöka ta upp kampen med Disney och Marvel, som lyckats exemplariskt med detta under de senaste åren. Så detta är kontexten jag kommer förhålla mig till (vilket förmodligen är precis vad de önskar), lyckas de med vad de vill?

 

Först och främst, det går inte att undgå att filmen blivit totalt söndersågad av kritikerna, det är brutalt hur illa omtyckt den är. Men å andra sidan stod den för den sjätte största premiärhelgen någonsin, 420 miljoner dollar världen över. Lyckas den dubbla den siffran kommer den ha chans att gå med vinst, gärna korsa miljarden för att ses som succé, om man ser till produktions- och marknadsföringskostnader, vilket landar på drygt 400 miljoner dollar (en dubblering brukar räknas som godkänt). Med tanke på den hype och marknadsföring som förts är det inte förvånande att den gick så bra första helgen, men det är kommande veckor som kommer avgöra hur mycket kritikerna påverkar, och om den håller i längden. Den har inte blivit så väl mottagen av publiken heller, vilket även det kan skada dess chanser. Jag läste ingen recension inför filmen och gjorde väl även mitt bästa med att försöka gå in i salongen som ett tomt blad. Men det är ju inte helt lätt. 

Har de rätt i vad de säger då? Ja, är väl det enkla svaret. Det är inte en jättebra film om den analyseras och bryts ner. Blev jag underhållen under min lördagseftermiddag, var det åtminstone spännande? Jag får ändå lov att svara ja där också. Var leder det i min åsikt om filmen då? Vi börjar från början. Filmen tar sin början under slutscenen av Man of Steel, när Stålis (Henry Cavill) och General Zod slåss och krossar halva Metropolis samtidigt. Vi får se Bruce Wayne (Affleck) flyga in med helikopter för att försöka ta sig till sitt företags kontor i staden, i hopp om att rädda dem, kanske, jag vet inte riktigt vad han gör där. När han väl kommer dit möts han av en krossad skyskrapa, döda eller skadade kolleger och en gråtande flicka som förlorat sin mamma. Ett brinnande raseri börjar växa inom honom, ett raseri riktat mot Stålmannen (föredrar verkligen den benämningen framför Superman, och det är ju faktiskt en mer korrekt översättning av Man of Steel). Han ser honom som ansvarig för all förstörelse, och är rädd för vad som skulle hända om en så mäktig figur skulel vända sig emot mänskligheten! Och han är inte den enda med samma åsikt, såväl delar av allmänheten som politiker är oroliga över denna övermänskliga utomjording. Samt en viss Lex Luthor (Jesse Eisenberg) är av denna åsikt. Samtidigt börjar Clark Kent få upp intresset för "the bat vigilante" på andra sidan sundet, i grannstaden Gotham, som tar lagen i egna händer i kampen för rättvisa, något Kent vill uppmärksamma i tidningen, utan medhåll dock. Som ni märker gillar inte de båda superhjältarna den andres metoder, och vi en kamp om vilken moralisk väg mot rättvisa som är den rätta.

 

Parallellt får vi följa hur de förhåller sig till situationen, samtidigt som Luthor har egna planer som går i linje med utvecklingen. Bruce Wayne är en förbittrad man, den äldsta versionen vi mött hittills, som lever i ett nybyggt glashus i närheten av hans föräldrars Wayne Manor, nu förfallet efter år av försummande. Wayne lever för en sak, och det är Batman, att skapa rättvisa. Kent slits mellan sin och sin fars tro på hans förmågor, och allmänhetens allt mer negativa syn på hans gärningar, trots hans goda intentioner. Utan att avslöja för mycket så leder det föga förvånande till en showdown mellan de båda hjältarna, där Luthor kan ha haft ett finger med i spelet. Själva handlingen är mindre intressant. Men ni kanske kan ana att det är en hel del som pågår, och det är Snyders oförmåga att binda ihop allt detta som gör filmen till ett rörigt hopkok. Trots filmens 146 minuter känns det inte tillräckligt för att få ihop det och bygga upp de underliggande motivationerna för de olika karaktärerna. Det görs på ett alldeles för enkelt vis, för även om vi kanske förstår varför de agerar som de gör så tror vi inte helt på det, vi köper det inte. Eller åtminstone inte jag. Och det är inte direkt ett tillfredsställande slut på det hela, men det ska jag inte gå in på mer. 

 

Jag vet inte säkert om det bara beror på dåligt skrivna manus (till denna och Man of Steel), men det är svårt att fastna för Stålis/Clark Kent. Kanske är det karaktären i sig eller så kan det vara Henry Cavill, som till synes utgör en rätt så ultimat Stålman. Jag har svårt att greppa det, kanske är det filmernas mörka ton som påverkar, han kanske helt enkelt gör sig bättre i den charmigt lättsamma ton som Superman från 1978 visade upp! Kanske är det balansen mellan Stålis och Clark Kent som inte fungerar. Som ni märker av antalet "kanske" i det här stycket så vet jag inte svaret. Amy Adams gör sin vana trogen det bra som Lois Lane, en karaktär som jag inte heller kan bestämma mig om, antingen får hon för mycket eller för lite fokus. I filmen driver hon ett eget projekt, som dock hänger ihop med helheten, även om hennes främsta funktion är att spegla Stålis inre känslor, hålla honom kvar på jorden, vilket väl görs förtjänstfullt. Men i den här filmen är det Batman som får mest uppmärksamhet (kanske inte tidsmässigt, men i övrigt), även om de båda drivs av den andres gärningar. Det handlar om att få in honom på nytt, bygga upp honom som karaktär och vad som är speciellt med just denna version. Till viss mån lyckas de, han är klart mer intressant och Affleck spelar en väderbiten och mer hårdhudad Wayne bra. Och även om det görs tydligt vad som motiverar honom, så räcker det inte till för att vi helt ska tro och köpa det, det hela går rätt snabbt och lite eftertanke hade behövts. Jeremy Irons tar sig an Alfred skröpelfritt, han bidrar inte med samma värme som Michael Caine gjorde, men den cyniska humorn passar in med resten. Lex Luthor är en skurk jag alltid gillat, för till skillnad från många andra fiender till Stålis är han mänskilg, och måste därför använda sin intelligens och psykologiska trick. Problemet här är att de försöker göra honom till en excentrisk galning, istället för en kalkylerande bad guy. De vill skapa någon form av Jokern-känsla, men då han inte är riktigt så galen behöver vi en motivation, något som inte framförs tillräckligt för att bli trovärdigt (i linje med resten av filmen), det nämns mest i förbifarten. Eisenberg är på gränsen till överspel, men jag tror det främst beror på hur karaktären är formad. Som tur är finns det en karaktär som nästan räddar filmen, och ger hopp om framtiden, och det är Wonder Woman, som introduceras i denna film. Hon får inte mycket tid, men hon lyckas överglänsa allt och alla, och Gal Gadot har en utstrålning som verkligen fångar den mystik som ska finnas kring Diana Prince, krigaren från den Amazonska djungeln. Jag kan knappt vänta på hennes egna film, som kommer nästa sommar! 

 

Jag var inne på det här med filmens ton, den är mörk och bister, och just mycket av kritiken mot filmen har handlat om hur mörk den är, och att den inte är rolig att se. Även om min tveksamhet kring vad som passar Stålis bäst finns kvar anser jag dock inte att kärnan av problemet finns här. Det är förståeligt att de valde att lite bygga vidare på den känsla Nolan försökte skapa, och gå emot Marvels mer lättsamma superhjältefilmer. Vad jag dock kan tycka är att den i och med detta mörker bjuder in till fler djupare teman och frågeställningar, om moralaliska gränser, rätt och fel, och liknande, men det görs inte tillräckligt bra helt enkelt. Den vill så gärna nå upp till Nolans nivå, men det går bara inte. Den är sprängfylld av kristen symbolik och ett försök att säga något om dagens värld, men ibland känns det som att den inte själv vet vad den vill säga. Snyder är helt enkelt inte en tillräckligt bra regissör för ett så här stort uppdrag, och manuset brister å det grövsta på de flesta nivåer. Tekniskt sett håller den såklart, även om det inte är effekter som får en att tappa hakan. Hanz Zimmer är tillbaka för musiken, och fått ett positivt tillskott från Junkie XL, som tagit med sig vissa teman från sitt magnifika Mad Max: Fury Road-score. 

 

Men någonting måste de ha lyckats med, för även om mycket av det som skrivs kring filmen är negativt så skrivs det otroligt mycket kring filmen. Många texter handlar om dess påverkan på hur vi ser på filmer, hur påverkan från kritiker ännu inte verkar ha skadat den. En mycket intressant text går in på att filmen inför byggts upp och innehar en sådan magnitud att den var "too big to fail", samma uttryck som användes om bankerna innan kollapsen 2008. Det ska bli intressant att se dess effekter i långa loppet. Men som tidigare nämnt ska filmen fungera som startskott för DCs "extended universe". Detta både lyckas och misslyckas den med. Den introducerar oss främst för nya Batman, och även delvis för Wonder Woman. Sedan får vi glimtar av andra karaktärer som kommer dyka upp i såväl egna filmer som kommande Justice League, något jag ändå känner att jag ser fram emot, trots resultatet av denna film, så där har de lyckats. Men det känns som om de går alldeles för snabbt framåt, första Justice League kommer redan hösten 2017, och det är bara Wonder Woman som kommer ut med en egen film innan dess. När Marvel släppte lös The Avengers hade det gått fyra år sedan Iron Man och The Incredible Hulk hade inlettt universumet, och även Thor och Captain America hade dykt upp i egna filmer inför. De tog sin tid med att bygga upp karaktärerna och vilka de var. Den stora skillnaden handlar om vision, Marvels universum är baserat till stor del på studio-chefen Kevin Feiges bild av hur det ska se ut. Han har stått med som producent på varenda Marvel-film sedan 2000, och var också hjärnan bakom det nya universumet. 

 

Förmodligen är DC oroliga över att The Flash, Aquaman och Cyborg (som just nu är de som är klara för Justice League) kommer lyckas som egna filmer utan att först hållas i handen av Stålis och Batman i en Justice League-film, en oro som kan vara berättigad, även om det känns lite desperat. Det är ju även intressant att vi om en knapp månad får Captain America: Civil War, som likte Dawn of Justice handlar om motsättningarna mellan två stora hjältar. Skillnaden är bara att det nu gått åtta år sedan universumet drog igång, Iron Man har tre egna och Captain America två, samt två stycken Avengers-filmer där förhållandet och motsättningarna dem emellan växt fram. Det känns nu helt naturligt, något det inte gjorde i den här filmen, där de klämde in allt detta i första halvan av filmen. Så ja, det känns kanske inte helt som att Warner Bros. och DC har full koll på läget, och det här gav inget större förtroende. Borde de väntat med den här filmen, gett Stålis och Batman nya filmer innan? Även om jag inte har känt något behov av en ny Batman så hade vi behövt mer tid att lära känna den här tolkningen av honom. Det har ju snackats om att Affleck själv skulle regissera en ny Batman-film, något som ändå låter spännande, frågan är bara när det skulle hända, med tanke på att Det ska komma två Justice League-filmer 2017 och 2019. Och när det kommer till Stålis så trodde nog inte studion att en Man of Steel 2 hade fungerat efter det ljumma mottagandet första filmen fick. Men nu är det som det är, och det ska om inte annat bli intressant att följa utvecklingen, om de lyckas lappa ihop universumet efter denna knackiga start.Jag hatar inte filmen som många andra gör, men anser att det kunde gjorts betydligt bättre, även om jag inte har svaret på hur. Det finns mycket mer att säga om filmen och alla dess logiska luckor och stora problematik, men jag kan ju inte hålla på hela dagen heller. Men jag känner att jag behöver belysa ett par positiva aspekter också. Även om det var oklart hur det spelade in när jag såg filmen så har Bruce Wayne en drömsekvsens som var riktigt cool, något som efter lite efterforskningar tyder på en potentiell framtidsvision, ett scenario som kan komma att dyka upp i Justice League. Sedan vill jag ytterligare trycka på hur grym Wonder Woman var, trots sin korta speltid. Det är ju verkligen på tiden att vi får en värdig film om en kvinnlig superhjälte, och det känns helt rätt att Gadot och WW står för den, så håll utkik juni nästa år! 

 

Kan tipsa om dessa långa men intressanta inlägg i debatten, dels "too big to fail"-aspekten, samt kampen mellan kritiker och fans. Den här videon går även igenom alla påskägg (hintar till andra filmer, kommande filmer och vilka serietidningar den härstammar från). Spoiler alerts!