Vad blir det för film?

När jag skrev en lista över kommande filmer förra året hamnade Spotlight på plats 38, det lät som en intressant och lovande historia, men skulle Tom McCarthy, efter han gjort The Cobbler, kunna göra en modern motsvarighet till All the President's Men? När den sedan hade premiär på Venedigs filmfestival verkade svaret enhälligt vara: JA. Kritiker föll pladask, och den var länge ensam favorit om att vinna Oscarn för bästa film. Och efter att nu ha sett den kan jag inte annat än hålla med. Den gör allt den vill göra på ett perfekt vis, och berättar historien på helt rätt sätt. Den skildrar en grupp journalister på Boston Globe i början av 2000-talet, Spotlight-gruppen, som utreder och avslöjar skandaler i Boston. Gruppen leds av respekterade Walter "Robby" Robinson (Michael Keaton), och reportrarna Mike Rezendes (Mark Ruffalo), Sacha Pfeiffer (Rachel McAdams) och Matt Carroll (Brian d'Arcy James). När tidningen får en ny chefsredaktör i Marty Baron (Liev Schreiber) från Florida sätts press på gruppen om de ska fortsätta, och Baron är inte heller rädd för att nysta i historier som är mer känsliga för Boston-födda. Han uppmanar gruppen att gräva i en krönika tidningen gett ut, som skriver om en präst inom katolska kyrkan som påstås ha våldfört sig på flera barn. Värt att nämna är katolska kyrkans ställning i Boston, vilket vid den här tiden var enormt starkt, det var (och är säkerligen fortfarande) en mäktig institution som påverkade alla delar av staden. Så utredningen kommer inte bli lätt, och de stöter på många som vill se den stängas ner. 

 

Men gruppen fortsätter att kämpa för det filmen även propagerar för, yttrandefriheten, och journalisters stora betydelse för att nysta fram sanningen. Filmen hade mycket väl kunnat bli en i mängden, den hade kunnat höja tempot och skapa känslomässiga crescendon för effekt ( något den bara gör till viss mån), men den vågar hålla sig relativt okonventionell. Helt nytänkande är den inte heller, men den håller ett lugnt tempo och tar sig fram bit för bit, precis som gruppens utredning. Men för det blir den inte långsam, den har en pulserande atmosfär som hela tiden gör sig gällande, den lutar alltid framåt och avslöjar hela tiden något nytt. Snabbt blir vi känslomässigt engagerade, och ju mer vi får reda på om skandalen och arbetet de gör, ju mer känslor bubblar upp inom oss. Det är berättandet som håller sig enormt effektivt, med ett drivande manus som sida för sida tar oss in i utredningen och de olika journalisternas liv. Det är en tydlig ensemble-film, utan direkt huvudperson. Ingen ska framhävas, för allas vikt är lika stor i helheten. Men vi lär ändå känna karaktärerna tillräckligt för att förstå deras roll och förhållande till utredningen, utan att det tar fokus. För filmen försöker inte kapitalisera på denna hemska historia som den kretsar kring, den vill bara göra den rättvisa och göra en så bra film av det som möjligt, något vi får tacka och buga för. Men skådespeleriet är verkligen på topp, alla som nämndes tidigare är fullträffar, och det gäller även övriga biroller i Stanley Tucci, John Slattery, Billy Crudup m.fl (många män jag vet, men det är också baserat på en verklig händelse, så problematiskt att göra om också). Den vann även välförtjänt det prestigefyllda ensemble-priset på SAG-awards.

 

Men den person som främst är att tacka för hur filmen är gjord är ju Tom McCarthy, som regisserat och skrivit manus (tillsammans med Josh Singer). Det är han som skapat och håller ihop berättelsen, han som gjort valen som jag har hyllat så mycket. Det är även ett klippningsarbete som förhöjer allt det jag skrivit, för det är otroligt effektivt, men samtidigt sömlöst. Det handlar inte om tydligt och snabb klippning som i t.ex. The Big Short, men den driver filmen framåt och skapar energi. Men det som kanske främst hjälper till att skapa en stämning och känsla är Howard Shores fantastiska score, som kanske inte känns nydanande eller sticker ut, men som gör enormt mycket för filmen. Tyvärr blev han inte Oscarsnominerad, men filmen har fått en hel del annat. Den är fortfarande en av tre möjliga vinnare för bästa film, som den varit favorit till under hela hösten (tills nu när The Revenant börjar ta över). Däremot kommer den att vinna för bästa originalmanus, och även regin är nominerad, tillsammans med klippning och de båda birollerna Ruffalo och McAdams. Just Ruffalos roll är också den som mest sticker ut, då den är något mer udda, även om jag skulle säga att alla gör det lika bra. Det är en film som inte bara lyfter fram vikten av god journalistik och yttrandefrihet, det är en otroligt gripande film. Den berör under stora delar av filmen, och redan tidigt börjar vi känna ett obehag av vad skandalen innebär, något som bara byggs på allt mer under filmens gång. Vilket också gör den till en viktig film, som jag uppmanar alla att se!